Att hålla andan...
den 11 maj 2007 (eskimåsväng), 16 kommentarer
En kajakbyggare som just börjat lära sig rolla, frågade häromdagen via mail om jag hade några tips om hur man lär sig hålla andan längre. Bakgrunden var att han bara hann ett eller ibland två försök innan luften tog slut. Han förelog i ett senare mail att detta kanske vore en bra offentlig diskussion (tack Jim!).
Jag svarade att jag någonstans på någon kajaksajt läst en artikel med hålla-andan-träning. Om man med träning kan få ut 25% mer tid under vatten räcker det kanske för ytterligare ett försök, och eftersom träningen förmodligen skulle innebära att man slappnar av bättre under rollförsöken kanske vinsten skulle bli två försök extra.
Men att träna på att få mer tid att misslyckas är inte rätt väg att gå. Jag skulle hellre lägga den tiden på att förbättra rollen.
Den som bara hinner ett eller två försök gör sannolikt två fel: dels glömmer han eller hon att andas när huvudet är uppe ur vattnet (för även en misslyckad roll innebär nästan alltid att huvudet är uppe i luften. Att komma upp till ytan är inget problem – det ser flytvästen till – det är när huvudet kommer upp som problemen börjar) – dels är han eller hon uppstressad av situationen och bränner syret i rekordfart. De enkla lösningarna är alltså:
- att andas var gång man är uppe och vänder. På det viset kan man hålla på och snurra tills man blir uttråkad utan att luften tar slut.
- att försöka slappna av och ta det lugnt (lättare sagt än gjort) – lita på att man tar sig ur om det kniper. Koncenterar man sig på att göra momenten långsamt och noggrant följer också syreförbrukningen med ner i lågfart – medan den som i halvpanik flaxar igenom en halvtaskig roll förlorar både möjligheten att lyckas och syret i blodet.
En bra reservutgång är en trygghet som kan underlätta. Att träna roll på grunt vatten (sandbotten) innebär dels att det finns en möjlighet att trycka sig upp med handen om rollen misslyckas, dels att man får en signal om paddeln sjunker på grund av felaktig vinkel eller för mycket kraft på paddelbladet. En kompis i närheten vars stäv (eller paddel – lägg paddeln över båda kajakerna) man kan ta tag i och dra sig upp innebär en trygghet som gör det lättare att slappna av och bli effektivare. Den som har tillägnat sig en pålitlig standardroll kan lätt gå vidare och testa andra sätt att komma upp – ”fel” sida, stormroll, scullingrollar, handrollar etc. Efter ett par misslyckade försök går man upp med sin standardroll och funderar på vad som blev fel.
Att träna att hålla andan, påminner om mjölksyraträning. Det handlar om att lära sig ignorera kroppens varningssignaler när man börjar närma sig gränsen – inte helt riskfritt när det gäller effektuttag ur musklerna, men direkt farligt när det gäller hjärnans syreförsörjning.
Och framför allt – fullständigt onödigt i det här sammanhanget.
