Black Pearl – en sorts recension...

den 31 juli 2011 (Black Pearl), 10 kommentarer

Det låter kanske underligt och inte så lite egocentriskt att recensera en kajak jag själv ritat. Modellen som sådan behöver jag inte skriva något mer om – den har varit ämnet för dussintals notiser om paddling här och där. Men finns det någon nytillkommen eller sporadisk läsare som missat det: jag är rätt nöjd med min pärla om jag får säga det själv ;-)

Men anledningen till denna senkomna recension är att jag för första gången (!) i lugn och ro kunnat testa en kinesisk Black Pearl LV. Tidigare tillfällen har inskränkt sig till ett par minuter då och då mellan undervisnings- eller pratuppdrag. Men i fredags hade jag med mig en ny kajak från Kano og kajakværkstedet och idag har jag tillbringat flera timmar i och runt Salviken.

Otroligt bra finish för pengarna i både skrov och detaljer! Kul med riktig grönländsk däcksriggning. Passande paddel, eller hur?

Vad jag var ute efter var att stämma av hur nära Seabirds version kommit min egen prototyp och hur väl den passar för mig och mina 185/85.

För att börja någonstans: känslan och egenskaperna (fart, manövrering, roll) är desamma. Jag kände mig helt hemma direkt – bortsett från att plast låter annorlunda i vattnet än trä (gäller både paddeln och kajaken – lite plastigare ;-)

Minst lika snygg som prototypen (ähum...)

Vissa saker är klart bättre: finishen på sargen innebär att sittbrunnen är helt torr – på min träkajak gör små ojämnheter under sargkanten att det kommer in en droppe då och då och blir till en liten pöl efter flitigt rollande.

Finishen som helhet är mångdubbelt bättre, den är helt i klass med de bästa (och dyraste!) kajaker jag sett. Titta på skarven mellan skrov och däck – helt osynlig, som om hela kajaken vore gjord i ett stycke!

Osynlig sidoskarv!

Sitsen är bekvämare än min: lagom polstrad utan att bli för hög. Insidan i sittbrunnen är helt slät – inga skruvar eller muttrar som man kan skrapa sig på. Fotstöden är stora och bekväma – lite svåra att justera där långt framme under det låga däcket, men när man väl hittat spaken med tårna går det ganska lätt.

Skäddan innebär att det går att hålla full fart i sidvind (min prototyp är utan skädda – en eftergift åt enkelhet) och ökar dessutom initialstabiliteten i fart (för den som tycker det behövs).

Kajaken är aningen mera initialstabil än min prototyp (50 cm istället för 49 cm). Det påverkar inte rollbarheten, men kan innebära att paddlare, ovana vid smala kajaker, snabbare hittar tryggheten.

Jag fixade de rollar jag normalt klarar i min BP, och misslyckades helt följdriktigt med de som jag inte klarar i min – men sargkanten var ungefär 1 cm högre i höjd med höften, så jag fick ta i en aning mer med handrollarna. Men det handlar mest om vana. Fördelen med den rakare sargen är att det är lättare att ta på kapellet och lättare att få det tätt. 

Ett fördäck att spegla sig i...

Så till det jag inte var helt tillfreds med. Jag hade väntat mig en hel del småjusteringar – det tycks ta ett tag innan allt är riktigt på plats när tillverkningen sker på andra sidan jorden. Men det var faktiskt bara ett par småsaker. I stort har Seabird följt alla mina detaljer – inklusive de försänkta däcksbeslagen och den riktiga riggningen av linor på däck. Hatten av för det!

En viktigt invändning jag har, och som jag vidarebefordrat till Seabird, är att aktra skottet sitter några centimeter bakom sargkanten istället för att ansluta till den, vilket innebär att det finns någon liter vatten kvar när kajaken tömts, och som alltså får svampas upp. Jag antar att den kinesiske montören inte insett vikten av att följa ritningen i den detaljen, utan valt en enklare standardlösning. Nåja, man kan väl svampa upp en liter vatten rätt många gånger för de tio tusenlappar som kajaken hade blivit dyrare om den byggts på hemmaplan.

Vidare är jag inte förtjust i skruvluckor. De måste hållas rena från sand och smuts, annars kan de kärva. Många av dem som byggt egna BP och monterat dessa luckor, har fått tillverka ett verktyg i trä med klackar (utsågat i plywood) för att få bättre grepp. Dessa kommer att bytas till pry-out-luckor i kommande kajaker (ganska lätt gjort för den som vill). Tills dess kan lite vaselin eller silikon på gängorna göra underverk.

Sedan ett par tips till nyblivna ägare: byt den främre däckslinan (den med träkulorna) mot gummikord. Den fasta linan är oanvändbar – en miss av montören, och förhoppningsvis åtgärdat på de kajaker som kommer i nästa sändning.

Lite pyssel...

Ta ett par tag med ett sandpapper på underkanten av sargen längs fram – så slipper du få benen rakade när du glider ner (gäller förmodligen bara dem som, likom jag, är nära övre gränsen av passformen). Ta också ett par tag på främre hörnet av flänsarna som sitsen hänger i – de kan skava lite när man rollar eller balance-bracar...

Men för övrigt var det en mycket positiv upplevelse, och jag är imponerad av att Seabird dels gått med på att bygga en riktig grönlandskajak med ytterst lite kommersiella kompromisser och dels nått en finish – funktionellt och visuellt – och kvalitet som är häpnadsväckande i förhållande till priset.