Bortkastade röster och soffliggare

den 4 september 2010 (politik, samhälle), 2 kommentarer

Det finns ett par tröttsamma begrepp som dyker upp som maskrosor i rabatten inför varenda val.

1. Det första handlar om bortkastade röster, att det skulle vara meningslöst att rösta på små partier utanför riksdagen.

Det är så fullständigt fel. Att hävda att en röst är bortkastad är ett förakt för demokratin och människors åsikter. Ett val är inte ett travlopp; man röstar inte på den man tror skall vinna, man röstar på den man vill skall vinna.

Om alla hade satsat på vinnare, hade världen sett rätt annorlunda ut: på 1880-talet fick vi rösträtt genom att insiktsfulla människor slogs för "chanslösa" liberala idéer. På 1920-talet slogs arbetarrörelsen för sina rättigheter, bortkastat enligt det dåtida politiska etablissemanget. På 60-talet kom idén om ett hållbart samhälle upp på agendan, för att idealistiska väljare kastade bort sina röster på ett nytt och oprövat miljöparti. Nu, ytterligare 40 år senare, handlar det om medborgarrätt – att värna rätten till integritet, att stoppa ett snabbt växande kontrollsamhälle där kultur och kunskap ägs av ansiktslösa konglomerat.

Det är genom att rösta på det man tror på, som man kan påverka politiken. Även om mitt alternativ inte vinner eller ens tar sig över 4%-spärren, är det en viktigt signal till de som vinner att de måste skärpa sig. Din röst ska räknas, inte bara avlyssnas. Piratpartiet lyckades över förväntan i EU-valet, när de stora partierna i sin arrogans hade kört över medborgerliga rättigheter (FRA, Ipred, datalagringsdirektivet mm) – och listan över vad de hittills åstadkommit i Bryssel, sätter övriga partiers delegater i skamvrån.

2. Det andra handlar om soffliggare – de av politiker och valobservatörer föraktade lättingar som inte gitter utföra sin demokratiska plikt vid valurnorna. Men om det inte finns något parti man sympatiserar med längre, om de partier man röstat på tidigare har svikit sina ideal? Jo, då skall man rösta blankt, för rösta skall man, hävdas det med eftertryck.

Säkert finns det människor som inte gitter rösta. Men jag tror att det finns ännu fler som medvetet väljer att inte rösta – för att de inte vill bidra till att legitimera ett system man inte längre tror på. Ett lågt valdeltagande är en signal – den enda meningsfulla – till politikeretablissemanget att man inte längre köper styling, mediaträning, smutskastning av meningsmotståndare, spindoktorer med till intet förpliktande valmanifest, Orwellsk grisfarms-retorik mm, att man inte längre går igång på sju etablerade partier som trampar varandra på fötterna på samma lilla plätt någonstans i mitten av en alltmer ointressant höger-vänster-skala - för syns skull gastande om vem som har mest rätt att stå just där.

Rösta eller låt bli – men gör det av övertygelse, inte av slentrian, plikt, aningslöshet, gammal vana, grupptryck eller taktik.