Brittsommar!
den 10 oktober 2004, 0 kommentarer
Några dagar försent (Brittadagen var i torsdags), men dagens söndagstur blev en riktig brittsommartur. Det började med att jag missade starttiden (på grund av ett glömt kapell) och fick ge mig ut ensam en stund efter de andra. I strålande sol med långsamt stigande temperatur efter en kall natt med bara någon plusgrad och ungefär 5 m/s nordväst paddlade jag söderut mot Lernacken och Bunkeflo - säker på att de andra valt en lång tur i det härliga vädret.
Utanför Ön växte sjön som den ofta gör, och motström tillsammans med ökande vind innebar krabb sjö, 70-80 cm hög och så kort att det var svårt att få surfarna att fungera. Två överlagrade vågsystem, det ena rakt akterifrån, det andra låringsvis om styrbord gjorde oredan ännu värre. Men vid det här laget är jag väl inpaddlad på Black Pearl och tycker att kajaken rör sig tryggt och trivsamt i sjön. Den låga stabiliteten innebär att den inte kränger, bara guppar upp och ner - den låga volymen att det är lätt att behålla kontrollen oavsett vad vind och vågor försöker göra. Viktigt är naturligtvis att kapellet och paddelkläderna är täta eftersom man då och då sitter i vitt skum till midjan (har den här helgen testat en uppsättning Chillcheater Aquatherm-kläder - recension kommer).
När jag rundade hörnet söder om bron gled jag in i totalt lä - fullständig bleke och den kalkrika sandbotten lyste medelhavsturkos i solen. Lite rollande, ett bad, medhavd fika och en lång paus i bara paddelshortsen med solen i ansiktet och den solstekta sandbacken söder om brofästet bakom ryggen - vad mer kan man begära. Söderut glittrade solen över bukten ner mot Klagshamn, runt omkring mig knäppte det i de torra fröställningarna i värmen och ett par desorienterad humlor letade förgäves nektar i vegetationen. Det kändes som en av sommarens varmaste dagar. Ingen annan var där - de andra hade tydligen valt en kortare tur.
Efter ungefär en timme i solen lät det som om vinden började öka - susade i buskarna uppe på lernacken - och jag klev i kajaken. Mycket riktigt, runt hörnet hade det friskat i och jag hade motvind 8-9 m/s på återvägen. En medström på ca en knop innebar krabb sjö och jag blev ordentligt översköljd i nästan varenda vågpassage - men strömmen innebar också att det gick ganska fort. Utanför Ön hade våghöjden ökat till ca metern och bröt här och var. Strax innan Västra hamnen svalkade jag av mig med ett par rollar innan den trista, grunda och illaluktande kanalen in till klubbhuset och bastun. (Malmö Kommuns syn på vattencirkulation och -rening blir för varje år allt svårare att begripa. För några år sedan badade glada kommunalråd vid Södertull mitt inne i stan för att visa hur rent och fint det var - nu luktar det svavelväte och förruttnelse ända ut i Västra hamnen, och den stackare som kapsejsar i kanalen får räkna med ett digert saneringsjobb innan paddelkläderna går att använda offentligt).
