Visa varukorgen
Design & Illustration

Bulbstäv på kajaker?

bulbous bow

Jag få då och då frågan om bulbstäv på kajaken. Många lastfartyg har en bulbstäv för att minska bränsleförbrukningen. Kan inte en bulbstäv ge en snabbare kajak?

Nej, jag tror inte att det är mödan värt att prova.

En bulb på ett fartyg har i uppgift att skapa ett eget vågsystem, som är förskjutet en halv våglängd i förhållande till fartygets bogvåg. Tanken är att dessa två vågsystem tar ut varandra och att det totala vågmotståndet därmed minskar.

Ett fartygs marschfart ligger långt under den teoretiska skrovfarten, vilket innebär att våglängden för det skapade vågsystemet är kort. Därför behövs bara en kort bulb för att flytta en halv våglängd – ca fyra-fem meter för ett 100 meter långt fartyg. En kajak som rör sig i farter där en bulb teoretiskt skulle göra någon nytta, ligger nära sin skrovfart och bogvågen har därför en våglängd nästan lika lång som skrovets vattenlinjelängd. För att hamna i motfas skulle en bulb därför behöva sticka ut ett par meter framför kajakstäven! Gissa vad som händer med den våta ytan och friktionsmotståndet med en sådan ramm.

Vidare fungerar bulben bara när den ligger i rätt läge precis under vattenytan. Den har inga fördelar i grov sjögång. En kajak rör sig definitionsmässigt nästan alltid i grov sjögång. Fyra meters våghöjd för ett hundra meter långt fartyg, motsvarar 20 cm våghöjd för en femmeterskayak.

Generellt brukar man säga att kraven för att bulben skall innebära fördelar är att fartyget är minst 15 meter långt, lastat till konstruktionsvattenlinjen och opererar inom ett mycket smalt fartområde. Utanför dessa kriterier ställer bulben till fler problem än den löser.

En bulbförsedd kajak skulle bli långsammare till följd av ökad våt yta, svårare att svänga till följd av den långa vattenlinjen, onödigt tung och dyr på grund av ökad materialåtgång och komplicerad tillverkning, och ohanterlig både på land och i vatten...

Kayak with bulb
(Jag har såklart photoshoppat lite här ;-)

Kommentarer

Så du tänker alltså inte lägga ut ritningar på den där? Synd ändå...

Skicka en beställning, du blir kanske förvånad ;-)

Hur är det baidarkan då, den har ju en liten "bulb". Har alltid undrat vad tanken bakom baidarkans märkliga för?

Hihihi...Jag skrattade gott när jag läste det här! TÄNK att komma till en tävling med en sån där grunka längst fram på kajaken! Bara för att få nöjet att se alla paragrafryttare klia sig i huvudet vore det väl värt att bygga den?

När man ändå är inne på avdelningen "produktutveckling" nog måste väl någon någon gång ha räknat på om det skulle löna sig att bygga en bärplanskajak?? Jag gissar att det krävs en ganska stark paddlare...

Hälsningar Björn

Bra kommentarer! Baidarkans för har varit föremål för många spekulationer: en cutwater som förlänger vattenlinjen, en "bulb" med farthöjande potential, ett djurtotem med magiska skyddande egenskaper (laxstäv vid Aleuterna och sälstäv längre norrut) eller helt enkelt en idé om en smal nedre stäv som skär vattnet och en fylligare övre som hindrar förskeppet att dyka i vågor – enklast åstadkommet genom att sy ihop skinnet mellan de båda delarna.

Med planande muskeldrivna båtar har varit som med humlan som inte kan flyga – teoretiskt omöjligt med tanke på den ringa "motoreffekten". Många försök har gjorts, bland andra av Uffa Fox, som ritade flera halv- eller helplanande utriggade roddbåtar (t ex 26' V-bottom Best Boat), som dock inte gick fortare än vad de deplacerande skroven gjorde. Men 2004 kom Flyak, en bärplanskajak. Den fungerade faktiskt, såtillvida att en mycket stark och tekniskt skicklig paddlare med en herkuleansk kraftansträngning kunde få upp ekipaget på bärplanen och sedan hålla hög fart (drygt 25 km/t) med relativt liten kraftinsats. I en välkänd test vann en Flyak en 200-metersrace med ca 5 sekunder mot en K4 bemannad med norska landslaget. Men sedan dess har det blivit rätt tyst om Flyak, och jag noterade nu att webbsajten tycks vara nerlagd och domännamnet till salu. Men sök på Flyak, så finns en hel del material, både bilder, videofilmer och artiklar...

För ca tio år sedan deltog chalmerister i tävlingar med persondrivna båter. Deras bästa var något kajakliknade, med pedaler, propeller och bärplan. Vid googling hittade jag följande, som av någon kostig anledning finns på en KTH-adress.

http://www.isk.kth.se/~mb00anol/infomet/barplan.htm

Om jag inte minns fel så tävlade man på flygande kilometer, d.v.s. lite mer än en kort kraftexplosion.

Som (halv) gammal chalmerist minns jag dessa ganska udda flytetyg. Men särskilt kajakliknande vill jag inte påstå att de var. Chalmers-crewet var f.ö. då regerande världsmästare i icke-motoriserade hydrofoil (vill jag minnas att klassen kallades).

Andra spännande farkoster som fanns på skolan var b.la. en RAM-jet driven cykel (den lät något djävulusiskt och kom i genomsnitt ett 30-tal meter på varje laddning) och en motoriserad 3-mannasoffa vilket klockades till 90+ km/h.

Det har f.ö. även konstruerats surfbrädor med bärplan, vilka har egenheten att de kan surfa på icke-brytande vågor.

En gammal notis med lite kul länkar med lågsniffande vattenburna flygfarkoster.

På tal om lågsniffande: titta på the Monster of the Caspian See.

Jag flickar in ett länktips för den som vill fördjupa sig i den härliga galenskapen kring icke-motoriserade bärplan.

Galenskap och ingenjörskonst när den är som allra vackrast:

http://www.human-powered-hydrofoils.com/

Intressant. Detta är kanske inte riktigt en bulbstäv, men något åt det hållet...

http://www.surfski.info/latest-news/item/1281-point-65-bourbon-orca-design-notes.html

/Simon

Ulstein X-bow är en intressant stävkonstruktion, som har visat sig mycket effektiv för supplyfartyg på Nordsjön. Resultaten har däremot inte varit lika övertygande i andra typer av vågfrekvens och -höjd.

Att referera till Ulsteins X-bow för ett kajakskrov är genialt som marknadsföring (marknadsföring handlar till stor del om att berätta en trovärdig historia som de potentiella köparna kan ta till sig). Men som konstruktionsidé för en surfski finns det brister i logiken. X-bow-fartygen är generellt omkring 80-120 meter långa och har en stävhöjd (över kvl) på ca 10-11 meter (längd/höjd-förhållande ca 1:8) för att hantera vågsystem upp till 9-10 meter. En surfski med längden 6.4 meter och en stävhöjd på 24-25 cm över kvl (längd/höjd-förhållande ca 1:25) bör alltså proportionellt kunna uppvisa vissa fördelar i våghöjder kring 20 cm! I andra våghöjder förlorar man mer än man vinner. Vidare är det inte en självklar fördel att ha stor volym långt ner i en surfskistäv. Trenden går snarare mot att minska volymen i stävarna för att skroven skall gå mjukare i vågor utan att bromsas när stäven snabbt pressas upp (se t ex. Fenn Elite SL, Epic 14 – och så förstås Nordic Kayaks Nitro, Seabird Wave m fl ;-)

Som vanligt är inte idén med negativ förstäv helt ny :-)

I sanning inte.

http://en.wikipedia.org/wiki/Trireme

Även om syftet var ett annat...

Diskuterade vi inte det här för en rätt lång tid sen, Björn? Jag skrev att man kanske skulle pröva med en tennisboll eller liknande, men dina kommentarer gjorde tanken/idén ganska bräcklig. Rättare sagt, dina kunskaper och det du kommenterade fick mig att förstå varför det inte skulle fungera.

Vad beträffar baidarkan är det precis som Björn skriver att det varit en massa diskussioner om fören. Aktern är ju inte konstig, den är ju som en fena eller skädda. Tittar man på gamla bilder ser man diverse varianter på baidarkans för. Den jag först byggde efter Wolfgang Brincks excellenta beskrivning, har alltid känts som en trygg vän i vilka vågor som helst!

Så här har jag förstått det: den kurvade spetsen som skjuter ut är till för att skära vågen. "Brickan" ovanför är till för att lyfta fören i vågen. Jag tycker faktiskt det fungerar precis så. Jag har aldrig varit med om annat än en lugn tur i vilka vågor som helst - rättare, jag har slutat fundera på det.

Men nog blir man imponerad över människans förmåga att klura ut saker. Nästan överallt i världens vatten ser man farkoster anpassade för de vatten som är tillgängliga.

Just nu funderar jag på Thule-kajakens bottenform. I brist på böjbara grenar gjorde man botten helt rak med en fiffig sammansnörning vid sidan. Jag har börjat på något som jag tycker förefaller vara ett försök... Vi får se hur pass sjöduglig den blir.

Spände på mig skidorna igår efter att ha vallat blått. Mitt i äppelodlingen intill såg jag spår efter - räv! Räv hade vi mycket här förut. Mars månad var fyllt av rävarnas skällande mot Stenshuvuds-hållet.

Nä, ingen paddling, men jag måste få igång bilen... Jag har inte varit nere och tittat på havet, men förrförra årets skidturer mot Ravlunda fick mig att baxna över ett hav som böljade lättjefullt! Det kan bara vara i Skåne. I mina uppväxttrakter var det så här: var det snö så var det is. Punkt och slut!

Men Skåne är sig självt! Tack för det.

Skriv en kommentar