Datalagringsdirektivet

den 15 mars 2011 (politik, samhälle), 2 kommentarer

Återigen off topic! (Du som bara ville läsa om kajaker på min sajt – välj någon av de andra notiserna ;-)

I morgon fattas beslut om att implementera datalagringsdirektivet. Varför detta sker blir allt svårare att förstå. Vi har matats med argument för lagens förträfflighet eller om vi inte går på det, dess oundviklighet.

Vi har fått höra att dessa data lagras ändå, och då kan väl lika gärna polisen få tillgång tll dem. Det är lögn. I lagen om elektronisk kommunikation står uttryckligen (kapitel 6, paragraf 5) att internetoperatörer är förbjudna att lagra data utöver vad som är nödvändigt för att skicka meddelandet, eller i förekommande fall för att kunna skicka en faktura. Därefter skall data förstöras eller avidentifieras. Det nya direktivet förvandlar en olaglig handling till en skyldighet i ett enda omvälvande steg!

Vi har också fått höra att vi får böta till EU om vi inte inför direktivet. Ja, det kan vi kanske få, men vägen dit är rätt lång. Om ett direktiv står i strid med nationell konstitution följer en lång juridisk utredning om validiteten av detta. På Cypern och i Rumänien, Bulgarien och Tyskland har författningsdomstolen förklarat lagringen olaglig, och Grekland, Irland och Österrike har vägrat av andra skäl.

Om vi till slut ändå åker på böter blir de sannolikt i storleksordningen 15 miljoner Euro om året – vilket skall jämföras med 75 miljoner Euro att införa datalagring plus ca 20 miljoner Euro om året för drift. Omtanke om ekonomin är alltså knappast något argument för dem som står på barrikaden för mer övervakning.

Vi får också ständigt höra att polisen behöver denna data för sitt arbete. Somliga inom polisen vill gärna ha denna data ­– men det är en helt annan sak. Det hör till vårt statsskick att polisen inte får göra som den vill utan får finna sig i att verksamheten styrs av demokratiska regler. En av anledningarna till att Tyskland avskaffade datalagringen var att en undersökning visade att data från denna lagring hade förekommit i bara 0,002% procent av polisutredningarna.

Som en följd av en mycket kritisk utvärdering av datalagringsdirektivet och efter flera länders motstånd kommer EU-kommissionen att nästa vecka diskutera och fatta beslut om vad som skall hända: fortsätta, stoppa hela projektet eller göra det frivilligt. Den svenska brådskan känns därför som ett utomparlamentariskt sätt att ge förespråkarna vind i seglen Politiskt fulspel verkar bli en svensk paradgren: minns någon FRA och SWIFT?

Så vem är det egentligen som absolut vill att Sverige skall vara bäst i klassen när det gäller övervakning? Och varför är det så tyst i radio/TV och de stora tidningarna?

Fler som skrivit om detta: Rickard Falkvinge, Anna Troberg (1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10), Christopher Kullenberg, Fredrik, Jens Holm, Marcus Fridholm, Farmor Gun, Opassande Emma (1, 2), Oscar Swartz, RDJ, Lake (1, 2, 3), Hax (1, 2, 3).