Drabbande läsupplevelse
den 13 februari 2009 (böcker, läsning), 15 kommentarer
Jag har läst ut en bok – Vi de drunknade, av Carsten Jensen – som nog inte kommer att släppa taget om mig på ett bra tag. Det är en fantastisk krönika, psykologiskt och idémässigt djupsinnig, om havet, sjömän och sjömansänkor, som gång på gång får mig att associera till Homeros, Joseph Conrad och Herman Melville men också då och då till Nicholas Monsarrat och Douglas Reeman. Till det yttre är det en episk roman som med dokumentär noggrannhet följer den lilla danska staden Marstals öden under hundra år: från dansk-tyska kriget 1848 till andra världskrigets slut. Drygt 700 sidor - de sista femtio läser jag allt långsammare för ett dra ut på magin...
Liksom Mariehamn på Åland och Brantevik på Österlen uppstod en sjöfart av en storlek och betydelse som stod i bjärt kontrast mot stadens blygsamma storlek. Marstal hade under en tid världens största flotta av fullriggade skepp, och sjömän och skeppare från Marstal hade hög status i världens alla hamnar. Men Marstal blev kvinnornas och barnens stad, där männen blev tillfälliga gäster när skeppen då och då mellanlandade i Danmark. Som i många andra sjöfartsstäder fanns inte behov av en stor kyrkogård i Marstal – alltför många dog långt hemifrån i stormar, på rev, grynnor eller mot klippor.
Berättelsen följer ett antal fiktiva personer genom historien, somliga på lite håll, andra mycket nära. Männen växer fram som tredimensionella levande människor som man tycker sig känna väl, varken onda ellert goda, inte sällan oförutsägbara – men djupt mänskliga. Tankarna, orden och handlingarna får mig att associera till både Dostojevski, Marquez, Rushdie och Eco. Kvinnoporträtten förblir tyvärr märkligt stereotypa. På var och varannan sida finns formuleringar och aforismer med sådan kraft och elegans att man (jag) får stanna upp och låta dem sjunka in.
En berättartekniskt intressant detalj är att bokens "vi" är en namnlös grupp Marstalbor, som likt kören i grekiska dramer funderar kring och kommenterar det som händer.
Jag får en känsla av att berättelsen på samma sätt som Robert Pirzigs böcker kommer att bli omistligt starka och kanske omvälvande läsupplevelser för många män, men att kvinnor kommer att läsa den som en tämligen ordinär äventyrsroman – dels för de rätt torftiga kvinnoporträtten och dels för att berättelsen drar lite åt Skattkammarön i några avsnitt. Men jag hoppas jag har fel...
Läs Vi de drunknade – i vårt språkområde har den inga konkurrenter.
Vi de drunknade, Carsten Jensen, Övers: Leo Andersson
Månpocket, ISBN 987-91-7001-655-4
