Dubbelsidig stabilisering - enkelsidigt resonemang
den 27 maj 2005 (säkerhet), 17 kommentarer
Sverige beskylls ibland för att vara ett land som endast rymmer en åsikt i taget. Sanningshalten i detta blir ibland tydlig när populärmedia - utan tid, vilja och kompetens för egen analys - gör sig beroende av extern kompetens (med eller utan dold agenda).
Den för dagen torgförda sanningen (uttryckt i ett par tidskrifter senaste veckorna) är att flottörstabilisering i någon form är den enda hållbara säkerhetsstrategin, motiverad av att: "varken eskimåsväng, kamraträddning eller uppgång med paddelflottör tar hänsyn till vad som orsakade kapsejsningen. Oftast är orsaken att kanotisten inte behärskar vind och vågor. - Efter kapsejsningen är kanotisten dessutom kallare, tröttare och räddare än före kapsejsningen. Det enda som är realistiskt är att använda dubbelsidig stabilisering med pontoner (Magnus Fischer i Uteliv)."
Trots att detta presenteras under den tunga rubriken "Mästarens tips" tänker jag ändå drista mig till att hävda en annan åsikt - nämligen att roll* kommer före flottörräddning och andra räddningsmetoder, både logiskt, praktiskt och tidsmässigt.
Låt mig börja med en tabell:
| Flottörmetoden (från VKV:s sajt) |
Roll |
| 1. Även den bäste kan någon gång råka ut för en kapsejsing och hamna i vattnet. Det första som händer är att din puls stiger när din varma kropp träffar vattenytan, en helt naturlig reaktion. Men ta det lugnt, inom 2 minuter är du uppe i kajaken igen. |
1. Även den bäste kan någon gång råka ut för en "kapsejsning" och hamna med axlarna i vattnet. Men ta det lugnt, inom 2 sekunder och med ett högt stöd eller en roll, kan du paddla vidare – som om ingenting har hänt. |
| 2. Oturligtvis hamnar kajaken med kölen i vädret. Paddeln och öskaret kan inte blåsa bort eftersom dessa detaljer är säkrade till kajken med linor och karbinhakar. Själv flyter du högt tack vare paddelvästen som du naturligtvis alltid bär i samband med paddling. Lossa den första paddelflottören som förvaras uppblåst på akterdäck tillsammans med det ena reservpaddelbladet instucket i flottören. Paddelbladet med flottör sättes fast i skrovets ingjutna kolfiberrör. Bladet skall ända in till anslaget. Flottören kan inte glida av tack vare lufttrycket och gummi-corden med karbinhake som är ansluten till fästet på akterdäcket. |
|
| 3. Nu kan kajaken snabbt och bestämt vändas på rätt köl. En snabb vändning innebär att lite vatten blir kvar i sittbrunnen. |
|
| 4. Ur sittbrunnen tar man fram den uppblåsta flottören nummer 2 som förslagsvis kan användas som lårstöd. Sätt på flottören på det andra paddelbladet som förvaras vid sidan av sätet. Stick in paddelbladet med flottör i skrovets ingjutna rör. Glöm inte att säkra flottören till skrovfästet med karbinhaken. |
|
| 5. Nu kan äntringen börja. Lyft upp sittbrunnskapellet och bit fast det mellan tänderna så slipper du att lyfta vatten med kapellet. Greppa om sittbrunnen med höger hand på höger sargsida omkring 20 cm från sargspets och vänster hand på vänster sargsida ca 5 cm från sargens bakkant, (gäller äntring från höger sida). Häv dig upp med hjälp av armarna och några bensparkar. |
|
| 6. Fortsätt äntringen tills kroppen väger jämt över sittbrunnen. |
|
| 7. Lyft upp överkroppen med hjälp av armarna och vrid in stjärten mot sätet och sätt dig till rätta. |
|
| 8. Redan nu kan man påbörja länsningen av sittbrunnen. Har du långa ben kan dessa hänga utanför sittbrunnen under länsningen för att inte vara i vägen. |
|
| 9. När du har lyft in benen i sittbrunnen och satt på kapellet kan man om förhållandena så kräver paddla till ett skyddat läge med flottörerna på plats och bibehållen mycket hög stabilitet. Detta stabila flottörmontage kan man ha nytta av även vid fiske, fotografering, snorkeldykning m.m. från kajaken. |
|
| 10. När du nu har funnit ett skyddat läge kan det vara lämpligt att ta bort flottörerna. Den ena sätter du fast på akterdäck tillsammans med reservpaddelbladet och den andra kan användas som lårstöd i sittbrunnen. Det andra reservpaddelbladet förvaras säkert vid sidan av sätet. Träna självräddning i öppet hav varje år för att bibehålla en hög kunskapsnivå. |
|
Här är en jämförelse i bild: en instruktionsvideo med flottörräddning av Lars Clifford och en minut in i den här filmsnutten visar Esben Sandved några rollar i vågor. Här är fler rollar med Andrew Elizaga. Vill du efter detta lära dig rolla, köp This is the roll (kort trailer) med Cherri Perry och Turner Wilson eller Simplifying the roll (kort trailer) med Helen Wilson.
Mina kommentarer:
- En roll kräver ingen förberedelse och inga extraprylar – man behöver inte ens släppa paddeln.
- Ett högt stöd kan ofta hejda kapsejsningen i vattenytan och man kommer upp utan att ens ha blött ner ansiktet.
- En kajak med en kapellförsedd paddlare som plugg i sittbrunnshålet har bättre flytkraft än aldrig så många pontoner och flottörer – dumt att bryta förseglingen.
- En väl utförd roll är ett paddeltag och tröttar inte mer än ett vanligt paddeltag.
- Även en extremt långsamt genomförd roll tar på sin höjd 5 sekunder, jämfört med det två minuter som nämns på VKV:s sajt – minst 24 gånger längre tid alltså att hinna bli blöt, våt och kall eller att slå i stenar på botten om det är grunt.
- När man kommer upp efter en roll är man klar att paddla vidare – man behöver inte paddla in till lä för att tömma kajaken, plocka bort och packa ihop räddningsutrustning mm.
- Alla räddningsmetoder är beroende av att de är övade i de förhållanden där de kan behöva användas. En roll som tar ett par sekunder och där paddlaren (med relevant klädsel) inte blir trött, kall eller blöt har betydligt större chans att bli övad än ovanstående scenario som involverar prylar och bad. Duktiga rollare med torrdräkt, torrjacka eller tuiliq rollar ofta året om i samband med turer och motionspaddlingar – därför att det är helt odramatiskt och riktigt kul. Hur många simmar runt i vattnet och pusslar ihop flottörer i motsvarande förhållanden?
- De flesta använder ett kapell för att hålla sittbrunnen och paddlaren torr – att då ensidigt propagera för en räddningsmetod som innebär att man först öppnar kapellet och släpper in vatten, sedan med visst besvär klättrar upp i kajaken igen, pumpar ut vattnet och sätter på kapellet, låter inte det lite – fånigt?
- I samma stund man lämnar sittbrunnen, har man förvandlat en tämligen trivial händelse till en olyckshändelse som antingen kräver motorik och styrka eller medförda och rätt hanterade prylar och som även i lyckade fall lämnar paddlaren nerkyld, medtagen och trött.
- I vind och vågor har en kapsejsad paddlare normalt fullt upp att hålla reda på kajaken och paddeln – att dessutom hantera en uppblåst flottör på akterdäcket (där den för övrigt förvärrar upplovningen i sidvind), en flottör som legat i sittbrunnen, men som sannolikt ramlat ur vid kapsejsningen, en halv extrapaddel som förvarats i sittbrunnen och pussla ihop detta, ställer rätt stora krav på motorik och omdöme. Räknar jag rätt i ovanstående kan det finnas fem eller sex lösa föremål i linor (paddel, öskar, två reservpaddeldelar och två flottörer) att hålla reda på – snurrar kajaken ett par varv i en brytande sjö kan det bli en rejäl härva att trassla ut.
- I brytande sjö blir flottörer, och den därmed höga initialstabiliteten, en risk. Kajaken kapsejsar till följd av för stor stabilitet (på samma sätt som flatbottnade utombordsbåtar) – medan kajaken utan sådana tillbehör kan hållas på rätt köl. I sådana förhållanden är reenty-och-roll (innebär att man kryper in i den upp-och-nervända kajaken och rollar upp) det enda fungerande sättet att komma upp i sittbrunnen igen.
Alla räddningsmetoder måste tränas in
Naturligtvis finns det villkor förknippade med alla säkerhets- och räddningsmetoder. Ingen fungerar så att säga direkt ur förpackningen. Flottör- och pontonräddning kräver att alla attiraljerna är med, är hela och funktionsdugliga, finns lätt åtkomliga på sin plats och att handhavandet är inövat och fungerar i de förhållanden när de kan komma att behövas. En roll kräver självklart att man är duktig på att rolla – åt båda hållen (mycket viktigt eftersom man inte kan välja sida när det blåser) – och att man verkligen övar även i besvärliga förhållanden.
Ingen enskild räddningsmetod kan vara bäst för alla i alla situationer – man måste vara beredd på att behöva lösa oförutsedda problem. Här ser jag också en fördel med metoder som är baserade på kunskap jämfört med metoder baserade på prylar. Jag tror det är lättare att improvisera utifrån paddelskicklighet än från specialiserade räddningsprylar.
En flottörräddning är bäst för relativt ovana paddlare som kan slå runt i tämligen beskedliga förhållanden – men för den som har kommit längre och har lite ambition med sin paddling finns ingen anledning att inte plocka in eskmåsväng som första räddningsmetod. Skulle den misslyckas hamnar man i vattnet bredvid kajaken – dvs där en flottörräddning börjar.
Oviljan mot att acceptera roll som primär räddningsmetod är naturligtvis inte helt grundlös. Dels är den roll som vanligen lärs ut egentligen utvecklad för korta forskajaker och bygger på styrka och fart snarare än på flytkraft och motorik och dels finns en hel del långfärdskajaker som inte är så lätt att rolla. Men en grönländsk standardroll är mycket energisnål och säker, kräver ett minimum av kraft och tröttar bara marginellt mer än ett vanligt paddeltag. Jag rollar hellre 10-20 gånger än gör en enda uppstigning från vattnet.
En roll som alternativ till en kamraträddning innebär att kamraterna slipper ta de risker som en räddning i sjögång alltid medför – den som rollar upp själv visar mer hänsyn till sina kamrater än den som blir kamraträddad.
Mer om att rolla...
*Roll är det numera vedertagna namnet på det som tidigare kallades eskimåsväng, men eftersom ordet eskimå inte längre är politiskt korrekt använder jag hellre ordet roll. Eskimå betyder "sådana som äter rått kött" och var, liksom det danska ordet "skrælling", ett förklenande öknamn med månghundraårig tradition.
