En "Illorsuit" för Seabird Designs
den 3 september 2009 (kajak, Qanik, Seabird Designs), 45 kommentarer
Mitt samarbete med Seabird Designs är avslutat – våra åsikter om kvalitet, kunder och service skiljer sig alltför mycket.
Sommaren 1959 skickades en ung student, Ken Taylor, till Illorsuit på Grönland för att studera kultur och kajaker. Med till Grönland hade han sin egen plywoodkajak – på väg hem hade han en riktig västgrönländsk kajak byggd för honom av Emmanuele Korneliussen. Den mätte 505x53 cm och hade det låga däck – 20 cm framför sittbrunnen – som hörde till kajakkulturen i norra Discobukten. Den byggdes på sex dagar med virke importerat från Danmark.
Uppmätningsritning av den ursprungliga Illorsuitkajaken
Kajaken väckte stor uppmärksamhet och intresse i Skottland, och den mättes upp av Duncan Winning, diskuterades och kopierades i både plywood och glasfiber. 
När Geoff Blackford några år senare ritade en ny havskajak, tog han Ken Taylors kajak som utgångspunkt, men höjde däcket för att bättre passa europeer. Resultatet blev den välkända Anas Acuta (Anas Acuta är stjärtand på latin – döpt efter den "akuta" vinkeln på stjärten) – fortfarande en av de mest "grönländska" av kommersiellt byggda kajaker, och fortfarande eftertraktad av kompetenta paddlare.
Anas Acuta - kajaken
Anas Acuta refuserades av alpinisten Colin Mortlock inför en expedition till Norge – den bedömdes för osäker i grov sjö och hade för lite lastutrymme. Frank Goodman ökade volymen och rundade slagen och döpte den nya kajaken till Nordkapp efter expeditionens mål. Dessa två – Anas Acuta och Nordkapp – är levande legender, fortfarande i produktion och fortfarande med lite uppdatering då och då (imponerande, men det bleknar i jämförelse med VKV Anita, ritad 1930 och fortfarande i produktion – låt vara med lite moderniseringar längs vägen!).
För att bringa lite reda i släktträdet: från Anas Acuta utvecklades Nordkapp och Pintail. Från Nordkapp utvecklades bland andra Skerray, Aquanaut, Argonaut, och från Pintail modellerades Avocet fram. (För en mer heltäckande genomgång se Duncan Winnings artikel om Illorsuit och dess efterföljare.)
När Len Ystmark med Seabird Designs frågade om jag kunde rita en kajak som skulle kunna tilltala Anas Acutas vänner runt om i världen, såg jag det som en spännande utmaning. Jag paddlade en Anas Acuta för några år sedan och hade lite tankar och vad jag gillade och ogillade med utformningen.
Lite har ändrats sedan sextiotalet. Fler av Korneliussens kajaker har mätts upp (av Harvey Golden – expert på traditionell kajakkultur), och följaktligen finns mer kunskap om dimensionering och mer specifikt hur Taylors kajak anpassades efter hans mått. Vidare påverkades Geoff Blackfords tolkning av originalritningen av de tankar som fanns kring Grönlandskajaker vid den tiden – däcket höjdes till exempel i hela sin längd för att få tillräckligt utrymme under fördäck, vilket resulterade i höga stävar och en påtaglig bananform, som för ett nutida betraktare ligger rätt långt från Illorsuitkajaken vackra och harmoniska relingslinje (Illorsuit ljusblå, Anas Acuta ljusröd).
Vidare plattades botten ut rejält för att skapa volym – i så hög grad att det inte längre finns några spår av ursprunget i nollspantet – från ca 20 graders bottenvinkel till ungefär 8 grader på Anas Acuta (Illorsuit ljusblå, Anas Acuta ljusröd). Det här är naturligtvis inte avsett som kritik av kajaken eller Geoff Blackford – den långlivade kommersiella succén hade i så fall sagt mer om mina fördomar än om kajaken.
Men ändå, hur skulle en modern omtolkning av Korneliussens kajak kunna se ut. De flesta av Blackfords justeringar är relevanta och det finns ingen anledning att inte göra detsamma nu. Jag höjde relingen för att göra plats för ben och fötter – få av oss skulle sitta bekvämt med spikraka ben, en knapp centimeters marginal över knäna och 90 grader i höften utan svankstöd (jag skulle, efter 5 år i Black Pearl, men den här kajaken är ritad för att passa mer än mig). Jag höjde stävarna en aning för att estetiskt matcha det aningen högre fördäcket, men inte mer än att relingslinjen behåller det mesta av den lågmälda elegansen från Illorsuitkajaken (jag är svag för vackra linjer!) – och förstås för att undvika onödigt vindfång i stävarna. Jag planade också ut botten men inte riktigt så mycket som på Anas Acuta. Anledningen till att inte behålla de 20 gradernas bottenvinkel är främst att det hade tvingat upp sitsen – och därmed också däcket – och försämrat stabiliteten.
På Grönland utvecklades kajakerna för övrigt på liknande sätt – mot längre vattenlinje och flackare bottenvinkel, vilket gav snabbare, rymligare kajaker på bekostnad av lite manöverbarhet. Alternativt utvecklades kajaker med extremt lågt fribord för rolltävlingar (den tradition där min Black Pearl hör hemma).
Så i slutändan blir min konstruktion en kusin till Anas Acuta – med lite personligt stuk. Lite längre vattenlinje, eftersom fart var en av de saker jag saknade, lägre stävar, som jag hoppas skall underlätta för paddlare i hård vind (även om Anas Acuta fungerar utmärkt i det avseendet), och lite lägre däck – fler och fler paddlare upptäcker komforten och kontrollen när man slipper onödig volym i sittbrunnen (men observera att detta ändå är en förhållandevis rymlig sittbrunn – letar du efter en tajt sittbrunn är nog Black Pearl ett bättre val). Jag hoppas också att min tolkning av Illorsuit kommer att röra sig lite mjukare i krabb sjö och att den surfar minst lika bra som Anas Acuta. Och inte minst – jag tonade ner bananformen. (Gillar du bananer? Ingen fara, Anas Acuta finns ju kvar...)
Min tolkning av Illorsuitkajaken
Är då min konstruktion en Illorsuitkajak? Nej knappast. Utseendet är inspirerat av Illorsuitkajaken, eftersom jag gillar de harmoniskt vackra linjerna - men skrovformen och de hydrodynamiska egenskaperna är moderna, effektiva och lämpade för en helt annan verklighet än säljakt i Discobukten för 60 år sedan.
Men skulle det då inte varit intressant att göra en trogen kopia av Illorsuit? Jo, absolut, och det har gjorts åtskilliga gånger i form av ribb-och-duk-kajaker av och för intresserade byggare. Men som produktionskajak – nej, jag tror att många potentiella köpare hade tittat nyfiket på de exotiska formerna, men sedan gått vidare till mera bekanta modeller...
Är du intresserad av mer bakgrundshistoria, har Ken Taylor en mycket läsvärd blog om sin Grönlandsresa.
Titta också på Harvey Goldens mycket exakta och välutrustade replikbygge.
