Farliga fiskar
den 24 januari 2010, 15 kommentarer
Det har pratats en hel del om fiskinvasionen i USA:s floder. Den asiatiska silverkarpen rymde från uppfödningsbassänger i Mississippi för drygt tio år sedan i samband med en översvämning, och har sedan dess spridit sig allt längre norrut. Den livnär sig allra längst ner i näringskedjan, kan äta halva sin kroppsvikt av växt och djurplankton varje dag och kan vandra en mil om dagen. Där den får fäste försvinner allt annat liv, eftersom den effektivt tömmer nedersta nivåerna i näringskedjan. Man har konstaterat att i de invaderade vattnen består biomassan till 90-95% av karp. Den har tagit över många floder och sjöar i mellanstaterna, och målet har ett tag nu varit att hindra den från att komma ut i de stora sjöarna på gränsen mellan USA och Kanada oh därmed nå alla tillflöden i Kanada och USA. Enligt rapporter nyligen har man funnit karp-DNA i Lake Michigan, men ingen har ännu sett en karp där. Från Kanada har det kommit begäran att stänga slussarna, något som den amerikanske guvernören hittills inte sett någon anledning att göra.
Karpen kan bli riktigt stor – 40-50 kg – och det har förekommit en hel del olyckor där båtfolk träffats av hoppande karp. På en del ställen rekommenderas paddlare att bära hjälm.
Googla på "asian carp" för mer om karpinvasionen och sök på på youtube för spektakulära filmer om masshoppande karp.
Att som paddlare hamna i en flock hoppande karp, vore nog lika illa som att hamna under den hoppande späckhuggaren i reklamfilmen som tröstlöst valsar runt på internet, i forum och i mail (jag vägrar länka till den av rädsla att den börjar dyka upp igen i mailen).
Som vanligt går det lugnare till i Sverige. Min "farligaste" närkontakt med fiskar var för några år sedan på grundflaket söder om Landskrona – ett kilometerstort grundflak med halvmeterdjupt vatten och fullt med stenar strax under ytan. En kav lugn och varm sommardag kom jag paddlande på väg norrut mot Ven, lite dåsig i värmen och djupt försjunken i egna tankar. Plötsligt small det till mot kajaken och vattnet kokade som av en undervattenexplosion. Jag hoppade högt och fick inte ordning på pulsen på flera minuter. Det var ett stort stim havsaborrar havsöring multar (se kommentarerna) – halvmetern långa – som stått och sovit precis under ytan, och flydde i vild panik mellan stenarna när jag förmodligen paddlare på en av dem.
