Föreläsning och förevisning

Thanks! Det var kul att få ut den ur den rätt trånga källaren och kunna ta några steg bakåt - är rätt nöjd med formen och färgvalet om jag får säga det själv ;-)

Joakim: Museets grafiske formgivare som byggt en Nomad för några år sedan tyckte att en föreläsning om kajakdesign kunde passa in i en mer generell designutställning på museet - därav att jag fick en inbjudan.

Rickard: Problemet är att kortare kajak ger (lite förenklat) lägre friktion över hela fartregistret genom mindre våt yta, medan en lång kajak ger lägre vågbildningsmotstånd, vilket bara märks i hög fart. Kortare kajaker är alltså lättare att driva i marschfart (6-8 km/t) medan långa kajaker kan pressas upp i högre toppfart men till priset av mycket mer jobb.

Även 6 m ligger tveklöst över min kapacitet, men det finns bonuseffekter som att kajaken överbryggar fler vågor och därmed bromsas mindre i motsjö, samt att den kan surfa komfortabelt i grövre medsjö.

Längd är också det "billigaste" (minst fartförsämrande) sättet att öka lastkapaciteten - och kravspecifikationen handlar inte bara om tävling, utan också om mycket snabba turer med lätt packning.

Ja, hålet bak är för en roderkonstruktion - en oprövad variant, där roderbladet i neutralläge går att dra in helt i ett smalt "skädda"-hål. Till hälften nerfällt ar bladet skäddafunktion - helt nerfällt är det styrbart som roder.

Om det funkar??? Skall be att få återkomma...

Enkelt uttryckt: en kort kajak går upp och ner som en gunghäst i varenda våg, medan en lång kan "flyga" mellan vågtopparna. Stävarna har betydelse, men för en så lång kajak och smal kajak blir stävarna smalt kilformade nästan hur man än ritar dem.

Tveksamt med vågstorlek för surf i Sverige, men generellt surfar min äldre långa kajaker (Nomad är 580 cm) bättre än de kortare. Så jag vill se vad som händer med lite till...

När jag kvaddade Nomaden hade vi 3,5 m vågor med ca 50 m längd ;-)

Havsracern på bilden är min prototyp, byggd efter min kravspecifikation - och dels är jag helt inkörd på grönländsk racingteknik där kraften i paddlingen kommer från knäarbete mot ett lågt däck (trycksidans axel vrids fram med hjälp av en situps-liknande rörelse) till skillnad från traditionell tävlingsteknik med vridning av bålen genom fotarbete mot fotstödet (jag tror inte att det finns någon egentlig skillnad mellan effektiviteten i de båda metoderna, men det finns massor av paddlare som är inkörda på den senare och endast ett litet fåtal (här hos oss) som behärskar den förra), dels är min främsta säkerhetsstrategi roll (tanken är att min havsracer skall vara lika lättrollad som min Black Pearl) och slutligen trivs jag väldigt bra med min tuiliq som paddeljacka och för att kunna använda den och min aquilisaq (sommarkapellet) har jag återanvänt sittbrunnsstorleken från mina andra kajaker.

Generellt har inte benställningen någon betydelse för hur man kan vrida bålen. Stelhet kan behöva tränas upp (stretching, yoga etc) för den ovane oavsett hur man sitter. Vana vid tävlings-"sits" innebär bara att just den vridrörelsen är tämligen väl intränad.

Men självklart väljer var och en själv hur sittbrunnen skall dimensioneras (anvisningar för individualisering finns på ritningen), och det finns också på ritningen förslag på både lågt grönlandsdäck och lite högre racingdäck (och det är ganska lätt att justera under byggets gång om man har andra önskemål utöver det).

Oavsett hur man dimensionerar och utformar skroven finns det alltid våglängder som passar bättre eller sämre. Det handlar också om vad man menar med "surfa". Korta forskajaker är suveräna på att slingra upp och ner i vågfronterna, hålla sig kvar länge, byta våg etc, medan en lång kajak fungerar bäst på att utnyttja vågfronten för att periodiskt maximera farten under långa paddlingar med huvudkursen i samma kvadrant som vågriktningen.

Tävlingskajaker (framför allt äldre) har för lite volym i ändskeppen (främst förskeppet) för att ta vågor på ett vettigt sätt. Eftersom de flesta tävlingar går på slätvatten hade det varit kontraproduktivt att förbättra sjövärdigheten på bekostnad av slätvattensfarten

Stabilitet är en relativ kvalitet som dessutom sitter mer i huvudet än i kroppen. Men ändå: havsracern är MYCKET mera initialstabil än en slätvattensracer.

Fart är inte heller helt lätt att reda ut: fartpotentialen är större hos racern genom den större längden. Men samtidigt kräver den därför också mer styrka och teknik för att realisera potentialen - högst individuellt alltså hur fort det går...