Gordon Brown och grönlandspaddling

Det är klart att människor som brinner för något blir förbannade när de blir trampade på. Jag tycker Gordon Brown är ute och cyklar i de refererade avsnitten i boken, men det kan jag ta. Han avfärdar grönlandspaddeln för att han inte tycks ha brytt sig om att lära sig använda den. Dessutom väljer han att skriva om det i en bok som kommer att pryda många paddlares bokhyllor under lång tid framöver. Okej, det är olyckligt men förlåtligt. Däremot tycker jag han beter sig på gränsen till svinaktigt när han självmant ger sig in i debatten på ett undvikande sätt, ber att få återkomma... och sedan tystnar. Det om något är ett säkert sätt att reta upp folk. Om det sedan är en defensiv strategi, eller om det beror på sjukdom eller andra omständigheter kan ju ingen veta. Antingen undviker man en debatt helt, eller så deltar man i den fullt ut. Det finns inget mellanting, det vet alla som kan något om krishantering.

Jag tycker ilskan är förståelig, och jag tycker debatten är hälsosam. Och personligen tycker jag nog också att Gordon förtjänar en skopa skit. Boken som helhet kan ha hur stora kvaliteter som helst, men vi som tillhör "pinnfolket" kommer antagligen att få leva flera år framöver med ekot av de där korta styckena.

Ajdå! Jag som efter en podcastsändning om Gordon Brown blev sugen på planera in en vistelse på Skye för att lära mig lite elementa i rasande vacker miljö kanske måste tänka om. Jag började använda 'pinnen' efter bara några turer och blev entusiastisk över känslan med den och vill inte förvirra min inlärning med olika tekniker. Inte än jallafall.

Det är verkligen fascinerande med vilken energi vi kajakister ger oss in strider med varandra. Jag började paddla som 19-åring för 16 år sedan på en kurs för Mikael Rosén som hade sk engelska havskajaker från P&H. Just då rasade våldsamma debatter i Kanot-nytt mellan förespråkare för sk nordiska kajaker (vkv-lisa) och förespråkare för sk havskajaker (icefloe). Nu är det alltså dags för en omgång mellan grönlandskajaker och andra traditioner. Det är lätt att missta sig på debatten och få för sig att det problematiska är oenigheten. Jag tycker att det är bra att vi är oeniga om vad som fungerar bäst, då har vi anledning att testa och jämföra och var och en av oss kan lära sig mera om med vilken utrustning och teknik vi trivs bäst. Det som är tråkigt är att människor som alla i grund och botten eftersträvar paddellycka använder tid, energi och förtroendekapital för att förödmjuka varandra med förhoppningen om att de då skall bli eniga. Grundproblemet är som vanligt att man utgår ifrån att det finns ETT korrekt svar på frågan vilken utrustning som ger ALLA paddlare mest paddellycka. Jag önskar att Gordon Brown hade skrivit att ”det finns de som föredrar att paddla med en grönlandspaddel, jag har provat (för det får vi väl hoppas att han har) men för mig har det aldrig fungerat bra.” Nu säger han att grönlandspaddlar saknar kraft och då tycker jag att vi som inte håller med skall svara ”om det är din erfarenhet så får du basera dina slutsatser på det, min erfarenhet är att det fungerar bra med grönlandspaddlar”.

En av anledningarna att jag tycker att Björns kajaksida är så trevlig är att här samsas kajaker av olika slag, ättlingar till både östgrönländare och Åland sida vid sida. Själv har jag upplevt paddellycka i min östgrönlänska SOF, i Yoo-a-kim, i point 65 crunch, icefloe, slalomkajaker, en 1,5 m lång gummibåt ”gumminuttan”, 7 m långa och 28 cm breda tävlingsroddbåtar, Blekingsekan Frida. Det är ju kul att paddla!

Den här debatten väcker många intressanta tankar. När en person med auktoritet kategoriserar det man håller på med som en avspåring, får man möjligheten att klargöra för sig själv varför man är så förtjust i sin "avspåring". Hela upplevelsen av att paddla innehåller ju så många element som var för sig bidrar till att ge tillfredsställelse. Dessa element kommer olika långt fram i fokus hos olika paddlare.

I mötet med många av de duktiga och ansvariga havpaddlarna här i Trondheim, har jag fått en känsla av att säkerhet och effektivitet är huvudfokus hos de flesta. Reaktionerna på mitt val av SOF-båt och pagaj varierar från förundran och facination, till skakningar på huvudet och kommentarer som: -Har du ikke lært noe som helst på sikkerhetskurset!

Som nyutbildad aktivitetsledare har jag fått god innblick i norges padleforbunds säkerhetsnormer, och här finner man kanske lite av orsaken till många paddlares skepsis. Att välja utrustning utifrån hänsyn som utseende och "känsla" anses som oansvarigt och och fåfängt. Jag vill gärna erkänna att de två kriterierna är viktiga för mig, men vill samtidigt poängtera att med annan utrustning följer andra hänsyn och andra metoder för att paddlingen skall bli säker. Här känner jag ett behov för att- om inte missionera - så i alla fall informera, för att få förståelse och respekt från andra paddlare.

Tack till Björn och Lars Hallberg för kloka ord om våra "religioner".

Två funderingar:

För min egen del, högst personligt; jag är mer romantiker, teoretiker och estet snarare än funktionalist. Jag tror att Browns tankar på historiskt rollspel hade funkat som delförklaring för mina satsningar och beslut i en del av mina historiskt kopplade arktiviteter. Jag gillar den sorten fantasier/tankar ("kul med precis som förr", men tror sällan på "att allt var bättre förr") och kan i dessa sammanhang glatt skita i vad som är bäst egentligen. Om det är relevant att generalisera över en hel rörelse, det är ju klart tveksamt, men jag kunde, i ett annat liv, nickat ("Jepp, Erkänner!") kring Browns anklagelse om historisk partiskhet.

Lack of power, svårt att säga... Men å andra sidan är väl motsatsen ännu svårare att påstå. För kraftig acceleration (rockhopp, surf) eller för turbulent vatten, eller för kontringar - jag tror jag väljer en stor platt paddel. Och jag sa inte att jag tyckte att plattpaddeln är bäst på allt. Men det vore ju kostigt om gpn vore bäst på allt. ;)

Som ickeguru kliver jag glatt på bland ömma tår, men det är ju korkat att som guru tabba sig på ovanstående sätt... Om man som guru (expert, chef eller annan "högstatus") skojar om en synål - då blir den enögde lite lessen. ;)

Fridens liljor,

Patric

Hallgren, inte Hallberg! Sorry!!

Ja, skam dig Gordon! Du burde vide bedre end at skrive det som flertallet af paddlare (både der har prøvet og ikke prøvet) tænker om 'pinnar'.... ;-)

Jeg har læst bogen og det er ærgeligt at de få ord/sider han giver til traditionelle kajakker/padlar er så fejlfuldt i en bog der ellers i mine øjne er på højde med det bedste på markedet.

"Jag tror också att historien kan locka in en och annan på traditionell teknik, men knappast få någon att stanna kvar där."

Well, jag tror ju tvärtom. Med betoning på tro. Tänker så här: har man väl skaffat sig ett paradigm, är det inte så lockande att byta.

Jag tycker att jag ser det överallt - men så är jag ju nära nog sorgligt intresserad av "förändringspsykologi". Och som man ropar får man ju svar, har man hört...

Gausfördelningarna: Och då kan man väl (?) möljigen acceptera att den specialiserade platt paddeln just är specialiserad på Power (som jag exempelvis läser som grepp vid acceleration) snarare än på "bra på allt". Jag menar; man behöver ju inte offra sina ömma tår under fötter som egentligen vandrar en annan väg, en bit bort?

Svära i kyrkan? ;)

Efter detta rekommenderar jag alla att läsa Åke Mokvist bok "De ovanliga 2". Tala om särlingar - men är det inte sådana man tycker om? "De friska fiskarna simmar mot strömmen, de döda följer med - nedåt".

Jag har hela tiden paddlat med hemmagjorda paddlar, smala och litet bredare, grönlandsinspirerade och aleutiska. Jag försökte på prov med en sån där bred och trodde jag skulle slita av mig axeln!

Jag tror Björn varit inne på ämnet tidigare - att motoriken blir vilsammare, man orkar längre, man kan helt enkelt inte TA I med en grönländsk paddel och detta har jag funnit passar mig väldigt bra. Jag kan paddla i timmar och jag är fräsch "as a daisy" när jag kliver upp på land. Det är ett väldigt skönt sätt att paddla för mig För jag vill paddla, inte slå några rekord eller återskapa mig själv till något jag inte kan bli eller vara - en ursprunglig innuit.

SOF eller ROD är ett fantastiskt sätt att med händerna framställa någonting som mitt annars goda men nuvarande tekniksamhälle inte tillåter mig göra. Jag kan faktiskt bygga en kajak och få den att flyta!

Harvey Goldens inlägg andas respekt och förståelse. Låt oss fortsätta i den andan.

Ett tillägg som kom för mig i minnets labyrinter: när Ljungströmriggen och Ljungströmbåten kom till (jag känner en ättling, jag tror det var hans farfar som kom med det nya) slog den knock på den tidens seglingshabituéer. Ni som minns kanske kom ihåg att konstruktören (som ligger bakom nykonstruktioner av turbiner och annat) ritade skrovet med utgångspunkt från cirklar. Seglet hissade man inte upp utan lindade det med en vinsch runt masten (masten var rörlig).

Jag hittade diverse tillmälen i en gammal På Kryss och det måste jag säga var inte nådigt! Jag vet inte hur många invektiv jag kunde hitta, jag räknade dem inte. Men kontentan av alltsammans var att denne Ljungström helt enkelt höll på att förstöra tjusningen med seglingen, att han var en idiot av stora mått och en riktig kretin som inte borde tillåtas att lägga till vid kaj med sin vidriga konstruktion.

Jag har sett båten per bild och måste säga att jag beundrar nyskapelsen och det lilla jag seglat (och fått bom i huvudet och skräck i blicken) får mig att inse genialiteten i segelhanteringen. Ingen bom där inte.

Nästa invändning var att båten var slö och långsam, men det betvivlar jag. Jag tror alltihop har med vissa människors syn på vissa föremål. Och i så fall - var inte bröderna Wrights flygplan det vackraste?

Ha, ha, det där med Sopwith Camel var bra! På internet hittade jag en urklippbar modell av Wrightarnas första plan (gissa om jag byggde och seglade modeller i slyngelåren!). Den kunde t o m flyga. Jag gillade det där med piloten liggande - utom kanske vid landning...hm... Qajaqusa blir jag ofta väldigt trött på, små snuttiga inlägg och svar på den och den och den och sen en ny fråga (som är helt uppenbar t o m för mig) och sen svar av den och den och den. Man blir matt. Tacka vet jag denna site!

Hur som helst, låt mig avsluta med något annat som kom i huvudet: hade inte japaneserna någon gång på 1970-talet (oljekris för den som minns, pfui...) kommit på ett sätt att återinföra segelfartyg där "seglen" (det såg ut som ett slags lameller) styrdes via datorer, ja helt enkelt revades och kunde vinklas på alla möjliga sätt? En fascinerande tanke och med en vinddriven propeller och solceller så är ju hela saken löst, eller hur?

Det ska bli intressant att få ta del av kommande funderingar runt denne Gordon Brown som verkar ha rört runt i stimmet.

Det som skrämmer mig och oroar mig så mycket mer är faktiskt kärnkraftsverken. Jag är inte mot teknik, men när t o m en sådan forskare som Hannes Alfvén vände på klacken inför de stora problemen (en gång i tiden) kanske man ska börja höja rösten.

Det är framförallt förvaringen jag oroar mig för. Vem kan läsa varningstexter skrivna på svenska om tusen år och mer? Jag framförde tesen för en besökare i antikvariatet som visade sig ha hand om slutförvaringen (det heter alltid framtida o s v). Han medgav att det var ett problem. Och eftersom jag jobbar med mitt språk och andra och faktiskt blev omedd att översätta en dansk text från 1600-talet till nutida svenska,(finns på väggen i koret i Ravlunda kyrka och beskriver svenskarnas härjningar) slogs jag av betydelseglidningarna.

Det är inte bara orden, det är också samhällenas utseende och begrepp som leder till förvirring. Låt oss få en vetenskap som halverar (minst) behovet av energi.

Ergo - börja paddla!

Jag har, tack vare tomten, fått glädjen att kunna ägna mig åt Jan Berglins fantastiska alster, denna gången "Berglin nästa" (2006). Rekommenderas! Denna och de andra. Där fick jag lära mig att det var Fritjof Nilsson Piraten som hade yppat det kloka (som jag missnyttjade i ovanstående snicke-snack från mig):

"Skriver du om en synål kommer någon enögd fan att ta åt sig."

För övrigt;

En otroligt stilig gunghäst Björn!! Tänker på "Leksaker...". Jag som nyss gett systersonen en gungälg (sic!) från IKEA önskar mig ett annat "jag", ett som är mer som ditt... ;)

Patrics citat är väldigt träffsäkert. Troligtvis tänkte inte författaren på att det han skrivit kunde tolkas negativt av vissa grupper. Även om den gamla utrustningen fungerar bra även idag, har det skett en utveckling av paddelingsutrustning pga av nya användningsområden och nya tillverkningsmetoder. Grönlandskajaker är utvecklade för jakt. Varför är det då så fel att utveckla kajaker för långfärd med packning?

Att vissa tycker att det är toppen att bygga sin egen kajak och paddel är inget konstigt. Än mindre konstigt är det att de lär sig bemästra dessa bättre än en plastlåda från Point 65 eller annat fabrikat. Man blir duktig på att bemästra det man använder.

Man kan lätt tro att tävlingskanotister skulle vara de mest teknik och materialfixerade, men tvärtemot är de ofta väldigt konservativa. Ganska roligt att de som har minst att vinna på materialval är de som skriker mest om vad som är rätt eller fel.