Henris Nikumi-baidarka

den 18 januari 2008, 0 kommentarer

I en av kommentarna till min hifi-notis i november berättade Henri Högberg om sjösättningen av sin Nikumi-baidarka – Henri brukar ha kompasskursen klar för sig även när jag trasslat mig ut i funderingar i paradigmets utkanter – och jag efterlyste lite mer info om den spännande farkosten. Ett brev med några bilder kom tämligen snabbt (tack Henri), men sedan har jag haft för mycket annat på gång och de blev liggande – tills nu!

Så här gick det till (ett utdrag ur brevet):

"Så här var det: Tom Yost hade (faktiskt!) centimeterangivit vinklarna station for station, d v s höjd, bredd, vinkel etc. Det kunde jag ju begripa. Men slutresultatet blev en väldigt lådliknande kajak som i mina ögon helt enkelt inte kunde vara sann. Jag började om och sågade bort det som jag inte tyckte om, gav stationerna helt andra mått och vinklar. Resultatet ser du på dessa bilder. Jag lindade in alltihop i plast - se bild - och fann att jag nästan satt nere i vattnet med hela ekipaget. Det kunde heller inte vara sant. Att tänka sig en färd med diverse utrustning skulle gjort baidarkan till en u-båt.

Med detta faktum for ögonen pep jag iväg till brädgården och köpte en ny bit plywood. Jag ändrade måtten till sådana som jag i ett andra försök kommit fram till, d v s det som verkade rimligt for mig.

Det är den kajaken jag slutligen klädde och var ute och paddlade.

När jag kritiskt tittar på den märker jag att jag nog skulle gått halvvägs. Utan vidare skulle jag kunnat kapa 1 cm på sidorna av stationerna och fått en bredare botten och ett skarpare V utan det tillägg jag gjort på kölen.

Hur var den att paddla? Den fortfarande lådliknande konstruktionen gav mig betänkligheter, men okay, jag tog ut den och sjösatte den strax väster om Kiviks hamn. Jag lastade ned den med två boxvinpåsar med vatten bakom ryggen och styrde ut.

Det gick vågor härsan och tvärsan, men faktum är att den kändes resonabel och trygg. Jag paddlade mot Vitemölle men vände och paddlade förbi min ålahamn (Nils-Gunnars) där jag inte kunde lägga i på grund av alla linor och tåtar och flytetyg hans killar belamrat hamnen med. Jag paddlade vidare förbi kustlinjen bort mot Stenshuvuds fyr och tittade på de byggen som plötsligt uppstått. En byggare har gjort en liten hamn – men inga av de här husen känns som tillhörande trakten. Ett slags Bollywoodliknande schabrak som ger mig förstämning. Inte kul alls.

I vilket fall, en trut seglade over mitt huvud, ålakrakorna har desarmerat fler träd, fisklukten når min näsa och, tja... visst gick den fint att paddla. 5 meter och 10 cm lang, 54 cm vid masik, 55 cm i baken, alltså inte den vanliga formen.

Det jag tycker om med kajaken är att den är så ren och prydlig. Nackdelen är att man får tänka sig för om man ska packa. Men det var ju uppenbart redan när jag började bygget. Jag har häktat på ett par bräder till akter om sittbrunnen.

Nikumi har ås framtill, men är platt akteröver. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig en grönlandskajak enligt samma modell."