Kajaker och isbjörnar

den 27 december 2008 (böcker, läsning), 4 kommentarer

Jag har just läst Svante Lyséns "Polarnattens leende" – 384 sidor, som gärna kunde ha varit dubbelt så många. Precis som i "Under frihetens himmel" handlar den om en tillvaro långt från det trygghetsnarkomanernas land som enligt David Eberhard är Sverige.

Svante Lysén och Leena Björklund väljer att bosätta sig ett år på Svalbards nordkust (Spetsbergen), på 80:e breddgraden i höjd med nordligaste Grönland. Där sätter de upp en tältkåta, bygger en palissad av drivved som skydd mot isbjörnar och inrättar sig för en fyra månader lång polarnatt. En plåtkanot med utombordare för transporter, två kajaker för utfärder, en släde (med två lånade draghundar som kombinerade isbjörnsvakter och slädmotor) och en vhf-radio står för kommunikationen med omvärlden. Under hela året företas färder – några dagar eller en vecka - runt nordkusten, för att titta på naturen, fiska, jaga, fotografera den mäktiga naturen och djurlivet eller hälsa på grannarna i ensligt belägna hytter med forskare eller pälsjägare.

Som vanligt upplever jag en sorts surrealistisk längtan när jag läser eller lyssnar på Svantes berättelser: att sitta med en bra bok i en skön fåtölj i ett varmt, upplyst hus, med en kopp nylagat te i handen, med TV, radio och en daglig tidning inom räckhåll, en tankad bil till hands utanför dörren – och känna lite avund mot en man i ett tält på 80:e breddgraden, snöstorm och 30 minus utanför och hungriga isbjörnar som försöker klösa sig in i "skafferiet".

Jag försöker komma på om Svante är en formidabel PR-expert, om jag är speciellt mottaglig eller om vi kanske byggt vår trygghet och bekvämlighet så högt att utsikten skyms …

Hur som helst – läs!

Vinterpalatset

Polarnattens leende är en pocketbok utan andra bilder än fyra sidor kartor. Någon gång efter nyår kommer en tillhörande bildbok: "Vinterpalatset" som fångar skönheten i det karga magnifika landskapet och det oväntat rika djur- och växtlivet, med utgångspunkt i årstidernas växlingar.

PS: Båda kajakerna blev skadade under vintern, Leenas av isskruvning (så illa att den skrotades på platsen), Svantes av en nyfiken isbjörn. Det senare ledde till ett av mina ovanligare och roligare illustrationsuppdrag: att rita en kajakdekal som antyder orsaken till att kajaken ser lite tilltygad ut.