Lite om säkerhet inför säsongen...

den 26 april 2013 (säkerhet), 0 kommentarer

Vi har haft de första dagarna med sommarvärmen här nere i sydkanten, men det är fortfarande rejält kallt i vattnet - 6-7 grader. De som har kunnat hålla igång paddlingen under vintern har full koll, medan de som inte haft den förmånen får börja lite försiktigt. Här är ett förslag till en säkerhetsstrategi. Listan ser naturligtvis olika ut för olika personer. Det här är min variant. Den som av någon anledning inte vill eller kan lära sig rolla får naturligtvis hoppa direkt från steg 2 till steg 6 eller 7.

• Steg 1 - första försvaret - är naturligtvis att hålla balansen. Främst gör man detta med kroppsmotorik - man ser helt enkelt till att hålla tyngdpunkten ovanför sittytan och att med avslappnade rörelser följa med i sjön. Träna genom att lägga ifrån dig paddeln och handpaddla - först i lugnt vatten, sedan i vågor.
• Steg 2 - är snabba stödtag med paddeln när man genom eget slarv eller vattnets opålitlighet råkat få tyngdpunkten utanför sittytan. Dessa är främst stöttningar och låga stöd, men kan undantagsvis vara även höga stödtag. De stoppar en begynnande kapsejsning så snabbt att bara ett lätt tryck behövs för att man skall behålla balansen.
• Steg 3 - är höga eller låga stödtag när man hamnat med överkroppen i vattenytan. Träna att tippa omväxlande åt höger och vänster och dra dig upp direkt med ett högt stöd. Öva gärna varenda gång du paddlar - snabbt ner i vattnet och upp igen. Träna även i vind och vågor. Efterhand tar det bara en sekund att doppa nacken, och sannolikheten att du skall slå runt okontrollerat blir minimal. Ett högt stöd, som det vanligtvis lärs ut hos oss innebär att överkroppen är ovanför vattenyten och man håller sig uppe med en mycket kraftfull rörelse med paddeln. Den grönländska metoden är enklare och mera skonsam mot paddel och axlar - man går ner med axlarna i vattnet och flyter på rygg utan belastning i paddeln, och går upp med överkroppen in över akterdäck. Även det låga stödet kan vid behov omvandlas till ett djupt stöd - sculling on the chest. Det innebär att du kapsejsar med ansiktet ner i vattnet och håller dig på plats på ytan med hjälp av paddeln. Gå sedan upp framåtlutad över fördäck och dra paddeln in över däcket. Lite svårare än att ligga på akterdäck men nyttigt att kunna för att stoppa en kapsejsning.
• Steg 4 är att rolla upp om inte stödtagen räcker för att stoppa kapsejsningen vid ytan eller om man väljer att utnyttja rotationen för en hel roll istället för att dra sig upp med ett högt stöd. En roll bör vara rimligt säker åt båda hållen (blåser det kan du inte välja sida). Vilken sorts roll du väljer spelar ingen roll, bara den fungerar även i ett trängt läge. Om du av någon anledning misslyckas med att rolla, bör du kunna dra dig upp till ytan med hjälp av paddeln eller med simtag och begära assistans från en paddelkollega - stävräddning till exempel, eller i sista hand, hjälp att klättra upp i kajaken och tömma den.
• Steg 5 är roll-och-reentry om du av någon anledning hamnar utanför kajaken. Men gör ingen wet-exit i första taget. Kanske kan du dra dig upp till ytan för att ta ett andetag i väntan på att kompisen kommer fram, eller sätta på en paddelflottör om du har den lätt åtkomligt på akterdäck. För i samma ögonblick du drar loss kapellet förvandlar du kapsejsningen till en betydligt mer omfattande incident, som involverar problem med instabilitet på grund av vatten i sittbrunnen, behovet att länspumpa och att du blir blöt och kall. För en re-entry och roll tar du tag i sittbrunnssargen med båda händerna och med paddeln vid bortre sargkanten. Luta kajaken mot dig, flyt in med benen i sittbrunnen, dra dig ner på sitsen och rolla upp. Kan du handrolla, kan du sätta paddeln under däckslinorna och koncentrera dig på rollen.
• Steg 6 är kamraträddning av någon sort. Hjälp av en kompis är det snabbaste och säkraste sättet att ta sig upp i kajaken efter en wet exit, och innebär normalt också att kajaken är tömd på vatten när man klättrar upp. Kompisen kan också stabilisera kajaken medan man tar på kapell, länsar ut det sista vattnet, eventuellt tar på förstärkningsplagg om man blivit avkyld mm.
• Steg 7 är uppgång med hjälp av lös räddningsutrustning - paddelflottör eller ponton(-er). Om ingenting av det ovan listade fungerar och man är ensam ute, är det dags att plocka fram hjälpmedlen. Bäst är enkla och väl förberedda lösningar - paddelflottör färdig att använda på akterdäck, förberedda fästen för paddel på däck eller i kajaksidan, lättåtkomliga, uppblåsta pontoner med enkla fastsättningsanordningar. Ju större vågor, ju kallare vatten och ju fler prylar som skall pusslas ihop desto svårare är det att få det att fungera. Viktigt är att metoder och pinaler är testade under någorlunda realistiska förhållanden. I lugna förhållanden kan den som känner sig säker klättra upp i kajaken utan hjälp, antingen från sidan eller över aktern. Men går det sjö är chanserna att lyckas så små att det knappast är mödan värt att försöka - bättre att plocka fram flottören.
• Steg 8 - simma iland med kajaken som flythjälp. När allt är provat och du fortfarande ligger i vattnet bredvid en vattenfylld kajak, återstår ingenting annat än att simma mot närmaste land med kajaken som flythjälp. Lämna inte kajaken - det är den bästa flythjälp du har, och kajaken är lättare för sjöräddningen att hitta än en ensam person i vattnet. Tar orken slut kan du trä in ena armen under däckslinorna och ha viss chans att överleva även medvetslös.