Lite skojigt (eller inte!) om våra nya herrar

den 12 januari 2010, 11 kommentarer

Obs! Detta har inte ett dugg med paddling att göra ;-)

Cirkusen i full gång. EU skall med sedvanligt omdöme och klokskap välja ut våra nya herrar.

Sålunda föreslås Rumiana Jeleva, Bulgariens utrikesminister bli ny kommissionär med ansvar för U-hjälpen – just det: hon som har fått hård kritik för misslyckandet med att komma tillrätta med den omfattande korruptionen på hemmaplan och vars man är misstänkt för ekonomisk brottslighet.

Daican Ciolos från Rumänien blir sannolikt kommissionär för jordbruksstödet. Merit: som jordbruksminister fuskade han så flagrant med Rumäniens jordbruksstöd att EU till slut såg sig föranlåten att ställa in betalningarna.

Ansvarig för den inre marknaden blir Michel Barnier från Frankrike. Just det – det Frankrike som vi känner som ett föredöme när det handlar om fri rörlighet för post, järnvägar, telekomminikation mm. Eller?

Klimatkommissionär blir Connie Hedegaard som ledde de havererade klimatförhandlingarna i Köpenhamn.

Kommissionären för vetenskap kommer såklart från Irland, landet där hädelse av Gud just blivit olaglig.

Från Tjeckien, som på de senaste två decennierna blivit av med halva sitt land kommer kommissionären för utvidgning.

Cecilia Malmström går inte heller av för hackor – som medlem av en regering som kuppat igenom FRA-lagen är det väl fullt naturligt att hon får ansvar för övervakning, insatsstyrkor och terrorbekämpning i Fästning Europa…

Nu väntar jag med spänning på de fortsatta utnämningarna i denna den absurda parnassens dokusåpa.

Den knipsluga politiken har slagit undan benen på det ironiska häcklandet med Punch, Söndagsnisse Strix, Grönköpings Veckoblad som en gång i tiden drog ner byxorna på potentater och pompösa makthavare – den har förlagt det mesta av sin verksamhet längst ute i den absurda traditionens extremfält, och möjligheterna att skruva det ytterligare är begränsade. Det blir som att parodiera Anna Anka: både Anna Blomberg och Robert Gustavsson är bra – men knappast mer absurda eller befängda än originalet.

Till och med gamla favoriter som "The Wizard if ID" och "BC" av Brant Parker och Johnny Hart, får se sin särart hotad. Inte mycket i dem känns längre otänkbart som politisk kommuniké från nya makthavare...
ur 'The wondrous Wizard of ID' från 1965

Kommentarer

1 Henri Högberg
2010-01-12 13:39

Har man vuxit upp under andra världskriget och lekt med finska flyktingbarn, för att inte tala om de senaste filmerna om andra världskrigets utbrott - ja, då är man glad för att Europa kan enas trots alla motsättningar. Att tro att det här kan fixas under en mandatperiod är synnerligen naivt. Frihet ska vi ha - men vem viskade frihet under ANSVAR?

2 Richard Kohlström
2010-01-12 13:45

Jösses!!

BC var bra, nu är det mest bara tjafsserier i tidningarna.

3 Einar
2010-01-12 16:28

Ett argument till att gå med i EU som jag kommer ihåg var att "Världen behöver en motpol till USA". Jag mins inte att man sa att världen behöver två USA.

4 Björn Thomasson
2010-01-12 19:42

Henri, det är inte tiden det tar som bekymrar mig utan färdriktningen. Frihet är när folk kan prata fritt - demokrati när makten lyssnar. Det går ganska snabbt bakåt på båda fronterna. Vi låter oss halvsovande vallas in i ett totalitärt system, genom att inte förstå skillnaden mellan "kan" och "bör" när det gäller övervakning och registrering. Och makten tar konsekvent till tekniska lösningar på sociala problem, därmed visande att de varken förstår problemen eller lösningarna...

Einar, lite statistisk extrapolering (Hans Rosling) indikerar att både EU och USA inom ganska få år har avvecklat sig som ledande grupperingar (läs Stefan de Wylders "Världens springnota") och sitter på parkett och tittar på hur Kina och Indien kommer att hantera världsekonomin med hjälp av sina handelspartners i Afrika och Asien (dom ni vet, som väst plundrade med hjälp av ekonomisk/juridisk/diplomatisk/militär utpressning).

5 Stefan B
2010-01-12 19:50

Är det det här gänget som Herr Rainfeldth( LoL ) kallar för: ett väloljat maskineri?

6 SA
2010-01-12 20:44

Det var ju ganska jävla svinigt att kalla det fredliga upplösandet av Tjeckoslovakien för att "Tjeckien tappat bort halva sitt land". Det hade lika gärna kunnat sluta med hundratals döda om inte ett regelrätt inbördeskrig. Det är faktiskt ett av fan så få exempel sedan Sverige "tappade bort" Norge för drygt hundra år sedan på hur en europeisk stat helt fredligt upplöses i sina beståndsdelar. Motsvarande exempel på splittringar i Sovjetunionen, Jugoslavien eller Storbritannien (Irland) under 1900-talet ger gott om insikter om hur det kan gå till i nationer som är mer resoluta att kämpa för en dödsdömd konstruktion. Upplösningen av Tjeckoslovakien ska både tjecker och slovaker - speciellt de som styrde landet då - ha all heder av, och de behöver inte hånas av en nätbesserwisser för det. Tycker jag.

7 Henri Högberg
2010-01-12 21:16

Björn, folk kan inte prata fritt i Iran, Kina och en massa andra länder. Där är det ett problem. Jag tror du extrapolerar någonting som inte någonsin kan bli ett faktum. Vem ska hinna gå igenom alla "nättransporter"? Vi. folket, kan ställa oss upp och säga till hur vi vill ha det. Du och jag och andra har säkert samma tankar. Det som skiljer oss åt och som du och jag mejl-pratade om tidigare var min absoluta uppfattning att den som skapat ett verk också har rätten till verket. Och då ska man betala när man nyttjar verket. Copyright-tiden kan säkert diskuteras. Fram till förf eller konstnärens död t ex.

Det är lätt att göra sig lustig över EU - och det finns säkert en rimlig kritik gentemot verket. Serien i TV om USA:s födelse "John Adams" gav väldigt många tankar. Men där har man en ensartad historia dessutom kort och ett gemensamt språk. Europa har många länder, varje land med sin egen historia och allehanda språk. Det måste ge problem. Men jag hoppas ändå. Jag är en varm anhängare av europatanken. Och jag gillar starkt vår kontinents diversifierade kultur!

8 Björn Thomasson
2010-01-12 22:56

SA, jag får hålla med om det – exemplet Tjeckien var en orättvist billig poäng, som nog inte borde ha varit med...

Henri, för att fortsätta med upphovsrätten - här är en annan synvinkel: nutida verk existerar inte i vacuum. De bygger på en lång tradition av utveckling. Inget modernt verk hade sett ut som det gör utan en obruten tradition av att låna och bygga vidare – från Gilgamesh, Platon, Plinius, Shakespeare, Michelangelo, Rubens, Bach, Beethoven och alla de andra som tillsammans byggt vår kultur. Varför i hela världen har nutidens kulturarbetare fått för sig att de får knycka fritt ur historien, men ha rätt att med juridiska finter hindra efterkommande generationer att göra detsamma? Sett ur den synvinkeln är det copyright som är stöld – stöld för egen vinning ur ett gemensamt kulturarv.

Men det finns positiva signaler – organisationer och grupperingar som i Pirate Bays efterföljd börjar fundera på det historiskt och moraliskt absurda i upphovsrättsorganisationernas tolkningar av copyright, patent, design- och mönsterskydd. Problemen har förts upp på dagordningen. Lawrence Lessigs Creative Commons används i allt fler sammanhang, trots intensivt motstånd från storbolagen och deras jurister. Alltfler verk inom olika konstformer publiceras i the public domain. Musiker och författare inser att de är förlorarna när de stora bolagen dikterar villkoren över huvudet på dem och avstår från kontrakten för att istället agera direkt i personlig kontakt med sin publik.

Bono har faktiskt rätt då han säger att Kinas totala internetcensur är det enda rätta – d v s enda vägen för den som vill stoppa utvecklingen och vända tillbaka till en tid då artister med passerat bäst-före-datum kan fortsätta tjäna pengar om och om och om igen på gamla bedrifter, utan att några nya uppstickare kan konkurrera om penningflödet. Är det det vi vill?

9 Henri Högberg
2010-01-13 13:33

Visst Björn, varför skulle Ivar Lo-Johansson, Jan Fridegård, Artur Lundkvist, to name a few, ha rätt till sina verk? T o m få betalt! Dom jävlarna! De kunde ju byggt kajaker som de ritat, som du, och lagt ut dem fritt på nätet för alla att ta del av. För det är ju faktiskt inte Du Björn, med all respekt för dig men inte för ditt resonerande, som kommit på kajaken. Bakom dig har du en månghundraårig tradition från innuiter och annat naturfolk. Så hur du kan ta betalt för dina ritningar förstår jag inte riktigt om jag ska ansluta mig till ditt första resonemang...

10 Lars Hallgren
2010-01-17 13:07

Hej Björn och Högni! Jag blir (för mig själv lite oväntat, det är ju paddling som intresserar mig med denna blogg) nyfiken på de positioner som debateras här men jag är inte säker på att jag förstår. I diskussionen förekommer associationer och eventuellt ironiska hänvisningar till förhållanden som är obekanta för mig, så jag har svårigheter att förstå vem som tycker vad och på vilka grunder. Jag hoppas att det är okej att jag ställer några frågor för att kolla om jag har förstått er rätt?

Är det riktigt att Björn anser att en upphovsman till ett verk inte skall kunna begränsa andras rätt att ta del av, dela med sig av och förändra ett kunskaps- och/eller konstverks idéinnehåll? Är det riktigt att en konsekvens av detta synsätt är att reproduktioner av bilder, texter, musikstycken, ljudinspelningar eller idéer om utformningen av en kanot inte bör kunna avtalregleras? Är det Björns åsikt att varje idé är så beroende av andra idéer att det blir otydliga gränsdragningar mellan tillåten reproduktion och ottillåten och att detta i sig hämmar idéproduktionen i samhället?

Och är det riktigt att Högni anser att upphovsmannen, om hon så vill, skall kunna begränsa och avtalsreglera denna rätt? Och att huvudskälet för denna åsikt är att för att den enskilde skall kunna ägna tillräckligt med tid åt att vidareutveckla sina idéer så behöver hon kunna få en inkomst från sina verk? Om så inte sker så är Högni orolig att den totala idéproduktionen i samhället kommer att hämmas?

Är det vidare så att Högni tror sig veta att Björn (bland annat) livnär sig på att sälja ritningar av kajaker och att i de avtal som Thomasson design sluter med köparen av en ritning ingår inskränkningar av användarens rätt att använda och vidareförmedla idéerna som representeras i ritningen och att Björns argument för fri idéanvändning därmed inte är trovärdigt?

Om jag har förstått diskussionen rätt så finns det några frågor som ni verkar överens om och några som det råder oklarhet om:

-Alla verkar överens om att det är viktigt att upprätthålla och öka ett samhälles idéproduktion

-det råder oenighet om huruvida denstörsta risken mot maximering av ett samhälles idéproduktion är a) att upphovsmännen inte kan ägna tillräckligt med tid åt idéproduktion pågrund av försörjningsproblem eller b) att idéproduktionen hämmas av att ideér inte är tillräckligt rörliga mellan idéproducenter.

-Det råder oenighet om huruvida “Thomasson designs” avtalsvilkor för kajakritningar är ett lämpligt fall för att utvärdera respektive åsikts trovärdighet.

-det verkar vidare så att om man kan försäkra sig om både upphovsmännens försörjning och det fria idéutbytet så föreligger inte någon oenighet?

Själv har jag inte kommit till någon bestämd slutsats om upphovsrättsfrågan, jag tycker mig se såväl logik som avarter av båda positionerna. Kan ni förklara?

11 Björn Thomasson
2010-01-18 23:18

Lars, kul med en ny röst i kören. Som du antyder har det förekommit många och långa inlägg och kommentarer i ämnet under flera år (sajten skall egentligen handla om kajaker och paddling, men under de senaste åren har jag blivit så upprörd över utvecklingen att jag behövt skriva av mig ibland – därav dessa utvikningar från ämnet ;-)

Det blir en lång kommentar, även om jag bara skummar över det som engagerat mig i ämnet...

Min uppfattning är att upphovsrätt/patent/mönsterskydd har hamnat väldigt långt från den ursprungliga tanken och kommit att bli en besvärande bromskloss för utvecklingen inom både kultur och andra områden. Intellectual property rights (som de brukar sammanfattas) har kommit att jämställas med fysiskt ägande och har inte mycket med upphovsmän/uppfinnare att göra längre. Rättigheterna finns hos industrier som använder dem hårdhänt för att stoppa fortsatt utveckling av idéerna.

Därför tycker jag att upphovsrätten i första hand reformeras helt, eller om detta av någon (politisk) anledning inte låter sig göras, vore det bättre att avskaffa den helt.

Inte är väl Jan Fridegård (för att ta Henris exempel) speciellt betjänt av att ett bokförlag sitter till 70 år efter hans död (90 år om förlagen får utdelning på sin massiva lobbyverksamhet) och håvar in pengar på allt han gjort och hindrar all “icke-auktoriserad” användning? Och inte skulle väl kulturen och kulturkonsumenterna vinna på om upphovsrättsindustrin får rätt att “ta sig an” herrelösa verk (böcker, konst, musik där upphovsmannen inte går att spåra) och avgiftsbelägga allt nyttjande av dem? Hur länge skall industrin kunna ignorera det faktum att flera forskningsprojekt visat att nerladdning har inneburit ökade vinster till utövande musiker men mindre till industrin? Att vissa delar av samhället vinner på en förändring och andra förlorar hör till utvecklingen. Hovslagare, korgmakare, borstbindare, spårvagnskonduktörer, ölutkörare, isleverantörer m fl har liksom svensk varvsindustri fått anpassa sig efter utvecklingen (även om den senare kostade samhället (oss) lika mycket som läkemedelsföretagens patent eller underhållningsindustrins copyrightvansinne kostar oss nu).

Jag stöder idéerna i till exempel Lawrence Lessig (han med Creative Commons) “Free culture” eller Yochai Benklers “The Wealth of Networks” och som även Piratpartiet gör och som går ut på att:

1. behålla den moraliska upphovsratten precis som nu – ingen skall kunna köpa eller överta den moraliska upphovsrätten. Den skall följa upphovsmannen under dennes livstid varefter verken övergår i the public domain, och den innebär att han eller hon har rätten att bestämma över sitt verks användande i publika eller kommersiella sammanhang.

2. det skall vara fritt att använda upphovsrättsskyddat material för privat, icke-kommersiellt bruk. Det är bara under knappt två decennierna som copyright blivit något som rör ptrivatpersoner – dessförinnan var det självklart att man kunde skriva av en dikt eller banda en låt (något som industrin kompenserar sig för genom kassettskatten, som numera gäller alla lagringsmedia) och skicka till goda vänner. I praktiken innebar det att allt man hade tekniska möjligheter attt göra kunde man göra för eget bruk. Nu har upphovsrättsindustrin tagit sig rätten att som en del av affärsverksamheten använda utpressning (hot om civilrättslig process) mot privatpersoner.

3. Fem års kommersiellt skydd (med viss möjlighet till förlängning). Det ger industrin rimlig chans att få ersättning för utvecklingskostnader mm. Nuvarande livstid plus 70 år är fullständigt befängt – vilken riskkapitalist skulle ens fundera på att satsa pengar i ett projekt som anses behöva mer än 70 år för att generera vinst?

4. Lagstiftad rätt att sampla och vidareutveckla. Det som byggt vår kultur är att artister och uppfinnare kunnat bygga vidare på vad andra gjort före dem. Det är människors stora fördel framför andra djur. Nuvarande rigida patent och upphovsrättslagstiftning innebär att varje ny landvinning är en återvändsgränd i flera decennier. Den som tror att patent och upphovsrätt befrämjar utveckling kan titta på amerikansk flygindustri som var så eftersatt av patentstrider vid andra världskrigets början att Roosevelt enligt uppgift såg sig tvungen att förstatliga alla relevanta flygpatent för att få fart på en industri som var upptagen av att sätta käppar i hjulet för konkurrenterna. Eller titta på den torftiga massmarknad som underhållningsindustrin skapat, där ett litet fåtal artister, böcker, filmer mm av kommersiella skäl väljs ut till megastjärnor och marknadsförs till miljardintäkter.

Jag inser att det i en så här kort redogörelse finns hål i resonemanget, och jag inser också att en del inte är helt i fas med vad jag själv håller på med. Men jag tycker det är en alldeles för stor fråga för att ta ställning efter egenintresse. Dessutom är det mycket intressantare att titta vad som finns bakom dörrarna som öppnas framåt än att försöka hindra dörren bakåt att slå igen.

Många debattörer värjer sig mot en utveckling som hotar deras behagliga inflöde av pengar för arbetsinsatser och bedrifter i det förflutna. Men att stoppa utvecklingen kommer inte ens de mutlinationella företagskonglomeraten med sina hårdföra företagsjurister att klara av. De kan på sin höjd förpesta livet för nya artister, entreprenörer och konsumenter under en begränsad tid.

När utvecklingens ångvält kommer rullande finns bara två alternativ: antingen är man ångvälten eller vägen...

Kanoter & Paddling

Nyheter & sjösättningar

Katalog

Övrigt