Mölle och vågsurfarna

den 27 april 2008, 0 kommentarer

Det är inte bara paddlare som får slåss för "sina" vatten. I Mölle har striden om en yttre vågbrytare trappats upp. Bakgrunden är att Mölle dels är ett av få ställen i Sverige med riktigt långa och bra vågor för surfing och dels en besvärlig hamn att ta sig in i vid västlig vind. Mölleborna med båtar i hamnen har länge önskat en yttre vågbrytare för att underlätta insegling. Vågsurfarna anser att den föreslagna vågbrytaren ger reflekterande sjö som fördärvar de goda förutsättningarna för vågsurfning.

Vid ett par tillfällen har jag tagit in "Maria Kristina" (11 meter, 10 ton) i Mölles hamn i hårt väder, med hjärtat i halsgropen och tungan rätt i mun. Först en insegling i kurs 110º längs Kullabergs sydkant i grov medsjö (svårt att hålla kursen och bra fart i surfar). Med pirnocken tvärs, drygt 100 meter från stranden och med vågor som blir branta på grund av uppgrundningen är det så dags att gira dikt styrbord och tvära in bakom piren – med kölen tvärs vågorna och bredsidan mot vinden vräks båten omkull så att man står med en fot i sittbrunnen och den andra mot relingen för att bli kvar ombord och man får jobba för att hålla kursen och inte dundra på piren eller de båtar som ligger längs insidan. Jag förstår de båtägare som vill ha en skyddande vågbrytare.

Samtidigt är det ont om ställen för vågsurfare, framför allt för tävlingar på hög nivå och det är trist att det så ofta är de enkla "billiga" aktiviteterna som får maka på sig för de exklusiva dyra.

Och betänkt blir jag över kommunstyrelsens ordförande, Peter Kovacs (m) och hans kommentar: "Striden om en ny vågbrytare i Mölle kommer att avgöras av Vattendomstolen. Därmed har vågsurfarna vunnit. Projektet kommer att falla."

Har man alltså försökt få igenom ett förlag som man vet är oförenligt med en vattendom? För att det tar tid med en vattendom kan väl inte vara ett rimligt skäl. Det är 30 år sedan jag satt i Mölles hamn och lyssnade på önskemålen om en vågbrytare…

Mer om konflikten i Sydsvenskan