Nytt om monstervågor

den 31 augusti 2006, 5 kommentarer

Monstervågor har i alla tider beskrivits av i förtid grånade sjömän. Dessa vågor uppstår plötsligt och försvinner lika snabbt, och utan några vetenskapligt säkra iakttagelser har de betraktats som skrönor från forskarhåll. Men sedan något årtionde har man gjort allt fler observationer med hjälp av satelliter och insett att de finns, och att de är mycket vanligare än man kunnat ana.

Nu har en forskargrupp vid Umeå Universitet hittat nya belägg för den vanligaste teorin om "Schrödingervågor" till havs – det vill säga att vanliga vindvågor till havs under vissa förhållanden temporärt kan "låna" energi från sina grannar och förvandlas till 25 till 30 meter höga rytande monster. Till skillnad från tsunamivågor, vars höjd är en funktion av uppgrundning, uppstår dessa monstervågor spontant ute till havs genom ickelinjära processer utan någon yttre påverkan, och är mycket kortlivade.

Umeåforskarnas rön visar att monstervågorna uppstår och växer till mycket snabbare än tidigare beräkningar visat och att de förekommer långt oftare än man någonsin kunnat ana. Gruppen nådde sitt resultat genom att studera två laserstrålars interferens i joniserad gas, med avseende på funktioner som den icke-linjära Schrödinger-ekvationen, Raman-effekten (ickelinjär diffraktion) och Brillouin (vågors uppförande i ett periodiskt system). Resultaten presenteras i facktidskriften Physical Review Letters.

Gissa hur jag kommer att förklara eventuella kapsejsningar i fortsättningen: "Jo, så här var det – känner du till den icke-linjära schrödingerekvationen förresten?..." (fast i grunda vatten är det nog bättre att hänvisa till Boussinesq istället).