Om justerbara skäddor
den 19 oktober 2005, 13 kommentarer
På utsidan forum fanns idag en fråga om skäddors form och funktion. Frågeställaren funderade kring hydrodynamiska profiler kontra tunna plåtskivor. Från Hans Friedel kom direkt ett svar att: "Satsa på en kajak som inte behöver någon skedda... Dom träkajaker jag designar för den amerikanska marknaden är alla designade för att fungera utan vare sig skedda eller roder. Och hittils är det ingen som behövt eftermontera något."
Det är naturligtvis helt rätt att justerbara skäddor och roder inte behövs på välkonstruerade och välbalanserade kajaker - det är inte behovet det handlar om - men att ingen hittills eftermonterat säger egentligen mer om kunderna än om kajakerna.
Alla kajaker lovar upp i sidvind. Det går inte att konstruera bort - det beror på att förskeppet trycker undan vatten, med högt tryck som följd och att det höga trycket fäster fören, medan aktern lämnar ett tomrum med lågt tryck efter sig och att aktern därför blåser ner mot lä. Ju fortare man paddlar desto större blir akterns avdrift.
Lösningen för den som inte kan balansera med en justerbar skädda eller roder blir därför att sakta ner tills upplovningen kan kontrolleras med paddelteknik, lutning etc. Den som nu känner viss tvekan inför nödvändigheten att sakta ner var gång vinden råkar komma från sidan eller snett bakifrån har min fulla sympati.
Njord har en välfungerande justerbar skädda som jag refererade till i mitt inlägg på utsidan:
"Alla skäddor löper risk att kärva. Är passformen tajt är risken stor för att sand och sjögräs kilas fast och låser skäddan. Är hålet i skäddboxen stort blir turbulensen runt skäddan stor. Slarvigt byggda träskäddor eller skäddboxar kan svälla av fukt. Lite omtanke behövs vid konstruktionen och dimensionering.
En tunn plåtskiva är enkel men inte speciellt effektiv. En korrekt profilerad skädda ger bättre effekt med mindre turbulens.
På min Njord är skäddan en NACA-profil, byggd i 12 mm plywood med stora utsågade skumfyllda lätthål och klädd i kolfiber/epoxi. Skäddboxen är byggd i tunn plywood, med samma profil som skäddan och ca 2 mm frigång runt om. Manövrering är en lina i en slinga, vars båda ändar är fästa i skäddan och som löper i var sin slang till sittbrunnens framkant, där linan hålls sträckt med en gummilina. Fördelarna med arrangemanget är att det är enkelt, lätt och pålitligt, att skäddan dras både upp och ner med lina och är inte beroende av tyngd eller gummilinor, att det inte finns någon vajer som kan böjas och kärva om man slår i botten och att det är lätt att reparera utan verktyg eller reservdelar om något skulle hända. Enda nackdelen hittills är att man kan behöva använda båda händerna för precisionsinställning av skäddan, men det är i sammanhanget en mycket liten invändning (idén finns beskriven i byggrapporterna)".
