Påskpaddling, Black Pearl och tuiliq

den 27 mars 2005 (paddling), 0 kommentarer

Det skulle varit tre Black Pearl med idag - en svart, en vit och en träfärgad - men prognosen: 10-13 m/s fick en av deltagarna att välja sin Nomad istället.

Vi sjösatte vid Malmö Kanotklubbs Brygga och paddlade ut förbi Bo01 och det nästan färdiga Turning Torso och vände söderut mot brofästet med vinden i ryggen (låringsvis on babord). Efterhand byggdes sjön upp när vi lämnade sjölä bakom hamnområdet och vi fick en hel del härlig surf utanför Ön. Rast och fika blev i Barnviken precis norr om brofästet, där vi fann lä och sol (från vänster Sören, Rickard, Leif och jag - Robert bakom kameran).

Det var premiärtur till havs för Robert Windahls Black Pearl. Sittställning och stöd mm är inte helt färdiga än, så det blev en ganska spännande tur i den kyttiga sjön. Men allt gick bra. Dessvärre är en rank eskimåkajak ingen bra fotoplattform så det blir dåligt med actionbilder till havs numera - desto fler fikabilder. Lite synd är det allt, men ur egoistiskt perspektiv trots allt en rimlig uppoffring för nöjet att paddla en skojigt sprallig kajak

Som jag nämnde i gårdagens notis är min tuiliq nu helt tät och det är ett rent nöje (eller i alla fall helt bekymmersfritt) att rotera i det 3-gradiga vattnet. Bilden visar den lina med linlås som Chillcheater sydde in och som fungerar utmärkt. Linan går runt öppningen, omlott vid pannan, kommer ut vid tinningarna och är knuten bak i nacken. Med linlåsen justerar man spänningen tills det blir helt tätt.

Till skillnad från en torrdräkt tar man på och av tuiliqen lika lätt och snabbt som en vanlig paddeljacka och den är mjuk, prasselfri och medger betydligt bättre rörlighet än någon torrdräkt (eller paddeljacka) jag provat. Men konceptet bygger på att man aldrig lämnar kajaken till havs. En pålitlig roll åt båda hållen är en förutsättning för att tuiliqen skall fungera - vid en wet exit är man helt utsatt för det kalla vattnet. (tuiliqbilden av mig är tagen av Rickard Jakobsson)