Provtur med Qaanaaq 512
den 26 juli 2004 (Grönlandskajak), 0 kommentarer
Passerade innanför Härmanö för en vecka sedan på väg norrut, och gjorde en avstickare inom Stocken och Orust Kajak, för att äntligen få möjlighet att prova Qaanaaq 512. Thomas plockade fram en liten grå kajak med orange relingsdekor och liten sittbrunn som visade sig passa mig förträffligt.
Och för att gå direkt på slutklämmen - så här roligt har jag inte haft på bra länge och närmare ett köp av en kajak tillverkad i förädlade petroleumprodukter har jag aldrig varit!
Självklart är den mycket lättrollad - de rollar jag normalt klarar i min lilla svarta, fixade jag minst lika lätt i Qaanaaq. Suveränt lättmanövrerad och följsam - det kändes helt tryggt att med stöd i slutstyvheten luta kajaken 30 grader och svänga runt på en kajaklängd - och med en fullt tillräcklig stabilitet. Framför allt slutstyvheten kändes mycket bra. Naturligtvis kommer den som för första gången sitter i en smal kajak (48 cm) att tycka att den är rank. Men till skillnad från smala tävlingskajaker går det ganska snabbt att lära sig använda den stabilitet som finns - liksom att uppskatta den lugna följsamhet i sjögång som följer med mindre initialstabilitet.
Så roligt är det att utforska det här sättet att manövrera en kajak att det inte går att undvika att bli en kompetent och skicklig paddlare i en sådan kajak.
En jämförelse med Black Pearl skulle kunna se ut ungefär så här. Roll, balance brace, höga stöd mm: ungefär lika. Manövrering: Qaanaaq vinner på kortare vattenlinje och bättre slutstyvhet. Fart: Min lilla svarta kajak vinner med längre vattenlinje. Komfort: Jag trivs bättre med det lägre däcket på min kajak, men jag gissar att de allra flesta skulle föredra Qaanaaqs bättre ben- och fotutrymme. Sitsen kändes mycket bra under den halvtimme jag satt i den. Däremot är Qaanaaq smalare i skrovet vid sitsen och inte mer än precis tillräcklig för mig - lite vidlyftigare sittfläsk och det hade börjat lukta klaustrofobi.
Priset (24000:-) kan tyckas vara mycket pengar för en relativt lätt byggd och enkelt utrustad kajak. Men vad man köper är inte 14 kg glasfiber/vinylester, gummiluckor, däckslinor mm utan en riktig eskimåkajak - den enda på marknaden (även om Anas Acuta är rätt nära) - och en makalös paddelupplevelse. Hatten av för Waterfield Kayaks i Japan som bygger och Orust Kajak som importerar.
Finally I got a chance to test the new Qaanaq 512. And to sum it up - it has been a long time since I had so much fun, and I have for the first time been seriously tempted to own something else than a wooden kayak. Compared to my little black kayak the Qaanaaq, with its shorter waterline length and better secondary stability, is slightly easier to turn and control. My kayak is faster with half a meter more length. Rolling and bracing is about the same. The Qaanaaq has more room for feet and legs, which I dislike but most paddlers would appreciate. At last - a real greenland kayak to buy.
