Visa varukorgen
Design & Illustration

Sensommar eller tidig höst?

Nyfiken mink

Den här lille krabaten satt på en sten ett par hundra meter ut i vattnet utanför Vikhög - mer nyfiken än rädd, men när han hade tittat en stund dök han och simmade till en annan sten en bit ifrån den nyfikne paddlaren. För ett par decennier sedan fanns det rätt gott om mink längs kusten men det här är första gången på flera år jag träffar en.

Grundbankar långt från land

Det här är Lommabukten - grundbankar med halvmetern vatten nästan en kilometer ut i Öresund. Bra för ensamma vinterpaddlingar - skulle något oförutsett inträffa kan man förhoppningsvis promenera iland. Ett mycket lågt vattenstånd gjorde sitt till idag.

En vik i lä

Ett av mina rastställen under höst, vinter och vår - en vassvik i fågelskyddsområdet vid Löddenäs. Fullständigt lä i den sydostliga vinden, och högsommarvarmt i solen.

Några bilder på minken - eller vad det nu är
Några bilder till på minken - för att underlätta artbestämning (se kommentar nedan).

Kommentarer

Det är ju svårt att avgöra storleken när man inte har något att jämföra med, Men jag tycker det snarare ser ut som en utterunge.

För mig var den väldigt minklik, med en storlek på ca 35 cm (svansen oräknad), slank och med ett förhållandevis litet huvud. Jag funderade inte på några alternativ, utan tog för givet att det är en mink, sannolikt en hona. Dessutom - finns det överhuvudtaget utter i de här krokarna?

Bilderna är tagna med min lilla vattentäta kompaktkamera och från sittbrunnen på Black Pearl - inget recept på bra bilder, men jag lägger ut ett par till som måhända kan bidra till att underlätta artbestämningen.

Klart det är en mink!

http://webnews.textalk.com/se/article_print.php?id=251424

Malmö Kanotklubb delar på årsmöten ut döda och uppstoppade minkar till medlemmar som gjort speciella insatser för klubben. Jag vet inte exakt kriterierna för detta pris men jag vet att Björn är en av våra främsta minkpristagare.

På ett årsmöte sa Björn: "Eftersom jag fick ett kadaver förra året går jag säker i år." Det Björn gissade stämde såtillvida att han inte fick EN mink på årsmötet. Han fick nämligen TVÅ minkar.

För själv överträffa ditt eget minkrekord, Björn, skulle Malmö Kanotklubb behöva en ytterligare en mink. Tänkte du inte på det när du paddlade så nära med en grönlandspaddel i händerna?

Hade nog förträngt den historien! Och jag måste erkänna att jag har mycket svårt att se den lille kompisen på stenen utanför Vikhög i uppstoppat skick på ett årsmöte - oavsett paddelns lämplighet som klubba...

Kanske också skall tillägga, innan djurvänner börjar marschera mot klubbhuset med plakat och slagord, att minken, sedermera minkarna, endast disponeras under ett år av pristagaren - MKK är således ingen storkonsument av döda minkar.

Bakgrunden till historien är att det bodde en mink under det tidigare klubbhuset under flera år. När den saligen insomnade, "hedrades" den genom att i uppstoppat skick få bli ett prestigefyllt vandringspris för insatser för klubben (minns inte heller kriterierna för denna ynnest). Vid ett tillfälle för många år sedan befanns två medlemmar vara likvärt värdiga denna utmärkelsen och för att ingen av dem skulle känna sig förfördelad anskaffades ytterligare en uppstoppad mink hos en konservator.

Jag valde att deponera vinsten på klubben under mitt år som minkinnehavare - tänkte att våra två katter kanske inte skulle uppskatta konkurrensen (alternativt fattat sådant tycke för de små kräken att en tripp till en konservator hade blivit nödvändig för traditionenes upprätthållande ;-)

Skriv en kommentar