Shantaram!

den 2 november 2010 (böcker, läsning), 6 kommentarer

Har du inte läst "Shantaram" av Gregory David Roberts – gör det. Nu!

Jag minns inte när jag senast läste något så gripande och involverande. Boken har viss bakgrund i författarens eget liv: 1978 dömdes Roberts till nitton år i fängelse efter en rad rån under heroinpåverkan. 1980 gjorde han en ovanligt fräck rymning i fullt dagsljus över muren från en "rymningssäker" anstalt, och blev Australiens mest eftersökta brottsling under det kommande decenniet.

Efter irrfärder via Nya Zeeland till Asien, Afrika och Europa gick han slutligen under jorden i Bombay. Under åren där blev han motvillig barfotaläkare i slummen, passförfalskare, svartabörshaj, vapensmugglare och hantlangare åt en av de mera färgstarka falangerna av den indiska maffian.

Shantaram är en storslagen, förtrollande berättelse om överfulla slumområden och lyxhotell, romantik och fängelsebrutalitet, gänguppgörelser och Bollywoodfilmer, andliga gurus och råa maffiakrig. Det blir till en tät väv av oförgömliga människor, spektakulära äventyr och ångande djupdykningar i indisk kultur.

Den makalösa boken kan läsas som en intensiv triller likaväl som en imponerande välskriven meditation över gott och ont, en medryckande berättelse om en man som förlorat allt: hem, familj, sin själ – men återfinner sig själv där han minst anat det.

Boken liknar ingenting jag läst tidigare. Den är större, djupare, mera omfattande, mera kraftfull – ett storverk i alla avseenden med sina drygt 900 sidor. Man tappar fotfästet och sveps med. Den är svårt att sluta läsa och den lämnar mig i djup saknad. De böcker jag försökte fortsätta med, kändes futtiga – det behövs en läspaus för att kunna lägga Shantaram bakom sig...