Sitshöjd i kajaker

den 3 mars 2020 (sitshöjd), 10 kommentarer

Jag har fått några mail senaste tiden om sitshöjd i kajaker. Ofta har det handlat om effektivitet i paddlingen – i tävlingskajaker sitter sitsen högt av just det skälet. Har jag inte ritat sitsen onödigt låg?

Argumenten tycks vara att den högre sitsen ger en lite mer aggressiv tävlingsinriktad sittställning, samtidigt som den ökar vinkeln i höftlederna en aning, och att detta anses möjliggöra bättre rörligheten i överkroppen.

Med högre sits blir stabiliteten sämre än med en lägre – och av lätt insedda skäl paddlar man mer effektivt om man känner sig trygg än om man måste fokusera på balansen.

Alternativt kan man med lägre sits göra kajaken lite smalare med bibehållen stabilitet – vilket då ger två fördelar; paddeltagen kommer närmare centerlinjen och ger därigenom bättre driv och mindre slingrande, och en smalare kajak glider bättre i vattnet genom att vattnet inte behöver flyttas lika långt när kajaken skall fram (därför ingår längd/bredd-förhållandet i alla hydrodynamiska fartekvationer).

I mina kajakritningar sitter sitsen lågt för att inte kajaken skall behöva vara onödigt bred.

Jag ser i grunden inga fördelar med en höjd sits (med undantag för att medicinska problem i höft och rygg kan innebär speciella behov – eller kanske helt enkelt att viss idrottsutövning; fotboll, handboll, ishockey etc., medfört korta hamstrings ;-). Jag tror det finns en hel del placebo i föreställningen om den aggressiva sittställningen: om man paddlar fortare gör man det för att man tror att man paddlar fortare – och när man genomskådat det kan man hellre ha fördelarna med en smalare kajak och lite mindre vindfång i motvind.

Till vänster en traditionell tävlingskajak, till höger en Frej. Den stora skillnaden i höjd beror dels på att Frej är tyngre och ligger djupare i vattnet och dels på att sitsen är betydligt högre i racern. Konsekvensen är att ekipagets projicierade yta i motvind är ca 19 % större i racern, vilket innebär att på ett långt motvindspass med likvärdiga paddlare kommer de båda kajaker sannolikt fram ungefär samtidigt – men paddlaren i racern har fått slita mer. 

Denna skillnad innebär också en väsentligt höjd tyngdpunkt och därmed betydligt sämre stabilitet racern (även om kajaker hade varit lika breda) – en nackdel som ytterligare förvärras av att tävlingspaddlare av tradition håller knäna högre).

Att rörligheten i midjan kanske ökar en aning när vinkeln i höften blir större låter rimligt – men eftersom tävlingskanotister sitter med knäna högre än man oftast gör i en havskajak blir vinkeln snarare mindre, vilket gör resonemanget lite svårtolkat. Oavsett om vinkeln har någon mätbar effekt eller inte handlar det om försvinnande små skillnader – kan vara det som avgör i en racingfinal, men ute på tur är det fullständigt ointressant oavsett ambitionsnivå.

Utanför tävlingsbanorna tror jag sittställningen främst är en vanesak. Vänjer du dig vid en låg sits kommer du att trivas bäst med en sådan. Likaså om du vänjer dig vid en hög sits, fast då får du acceptera nackdelarna. Vidare är de flesta av oss vana vid soffor, stolar, bilsäten och behöver lite tillvänjning (och stretching) för att sitta komfortabelt längre stunder i en kajak, oavsett sittställning.

För den som trivs med att sitta högt är det enkelt att höja sitsen och prova sig fram till en trygg och komfortabel utformning som passar både anatomi, föreställningar och användning. Men min rekommendation är alltid att börja lågt.