Självlärd eller utbildad?
den 5 maj 2008, 24 kommentarer
I en kommentar nyligen ifrågasatte Henri Högberg behovet av kurser i paddling: "Att man går en kurs och lär sig rolla eller överhuvudtaget lär sig överlevnad i vattnet tycker jag inte är så konstigt. Men lära sig att paddla?"
Kommentaren föranleddes av en diskussion på Utsidan. Jag skrev lite rutinmässigt en svarskommentar men kunde inte släppa tanken.
Henris tanke är att paddling (rakt-fram-paddling och manövrering) är något man lär sig ganska snabbt själv utan experthjälp. Och så är det såklart – vi är många som snickrat ihop kajaker och därefter med envishet och lite råd ur litteraturen och från internet tagit oss långt på vägen mot att behärska den egna kajaken i olika sammanhang.
Varför gör inte alla det då?
Några funderingar:
- Min erfarenhet är att att de som bygger sin egen kajak, i större utsträckning har drivkraften att själv utveckla paddeltekniken, än de som köper ett startpaket prylar i en butik.
- Vidare är trial-and-error för de flesta en ganska lång väg att gå. En bra mentor eller instruktör kan göra resan åtskilligt kortare genom att göra eleven uppmärksam på begynnande ovanor och felaktigheter och på den kunskap och beprövad erfarenhet som finns. Alla är inte lockade av att uppfinna allt själva från grunden.
- Jag tror också att nybörjare som köper en stabil och kursstabil kajak med roder har ett svårbemästrat handikapp. Sådana kajaker ger inte mycket feedback om tekniken. De går rakt fram oavsett paddeltagen, svänger vid behov med hjälp av rodret och välter inte även om paddlaren bär sig tokigt åt. I en mera lättmanövrerad kajak utan överdriven stabilitet får småfelen konsekvenser och paddlaren har större möjligheter att utvecka en bra teknik – kajak med inbyggd grundkurs.
- Paddelteknik har utvecklats runt nordkalotten under århundraden och kunskaperna har förts vidare och byggts på från generation till generation. Även om det mesta av dessa färdigheter finns tillgängliga i teorin, är det lättare att införliva dem i sin egen paddling om man får lite hjälp på vägen av någon som kan.
- Ingen kan lära någon annan att paddla. Det måste man göra själv. Instruktörens uppgift är att se till att eleven har rätt "verktyg" för att hitta sin egen väg och att hjälpa eleven att bryta eventuella ovanor som kan leda till skador eller ineffektivitet. Därför är det viktigt att kommunikationen funkar mellan instruktör och elev.
- I diskussionen på Utsidan påtalades också problemet med missionerande kursledare. Alla instruktörer har naturligtvis sina favoritmetoder och sin pedagogik men det kan finnas stora skillnader i attityden till "rätt och fel". Niklas Zachrisson citerade Lars Cliffords sajt med följande: "Eskimåsvängar och liknande metoder som i upprört vatten är osäkra, hälsofarliga och olämpliga tillämpas inte på våra kurser", "En trång sittbrunnsöppning kan försätta dig i livsfara om du inte behärskar eskimåsvängen till fulländning.", "En roderlös kajak kommer alltid till korta och blir svårhanterlig när det blåser och sjön blir orolig. Man kan aldrig ersätta ett roder med fenor eller skäddor, fasta eller ställbara."
Det hedrar Lars Clifford att han tydligt varudeklarerar sin kurser. Det underlättar för potentiella kursdeltagare att välja. Men faran med så mycket tvärsäkerhet är att en och annan nybörjare kanske verkligen tror att det bara finns en sanning. Vitsen med kunskap är inte att fylla sinnet utan att öppna det.
