Visa varukorgen
Design & Illustration

Söndagstur

Västra hamnen
På väg ut genom kanalen mot västra hamnen

Höstväder när det är som allra bäst – hög klar luft, några plusgrader, svag vind och sol från en helt molnfri himmel. Göran och jag utnyttjade vädret för en sedvanlig söndagstur från Kanotklubbens brygga. Målet blev, också som vanligt, Bunkeflo, för en lång fikapaus med solen i ansiktet och ryggen mot Lernackens solvarma kalksluttning. På återvägen blåste det upp till 8-10 m/s väst och med svag ström mot vinden fick vi en stunds kyttig oberäknelig sjö – precis som det skall vara i Öresund. Ca 18 kilometer, plus ett dussin rollar vid västra hamnen.

Mitt ombyggda akterskott har fått oväntade konsekvenser. Aktra packutrymmet är nu fullständigt luft- och vattentätt. Med kajaken uppdragen på stranden och novembersolen gassande, steg temperaturen sakta under akterdäcket, och efter drygt tio minuter poppade plötsligt akterluckan upp som en champagnekork! Det är första gången under hela min kajakbyggarkarriär som jag lyckets få ett packutrymme så tätt att det uppstår problem av det skälet. Samma sak händer då och då när jag sätter mig på akterdäcket i samband med i- och urstigning, men då handlar det om en ganska plötslig tryckförändring. Nåja – ett betydligt trevligare problem att hantera än den betydligt vanligare motsatsen. Ett 0,3 mm stort hål mitt i skottet borde fixa det.

Lernacken söder om bron
Lernacken i sol

Kommentarer

Vad är Lernacken gentemot Tasmanska havet? En slaskig kvällstidning kom i händerna - ja, Aftonbladet alltså - och under rubriken RESA (flera sidor, det här på sid 33) får jag se det jag inte trodde fanns. Två australiensare provpaddlar sin ETT TON tunga kajak! De ska paddla till Nya Zeeland, en bit på 220 mil. Men vilken kajak! D v s den ser ut som en kajak framtill - men baktill ser det ut som om det var en kabyss eller något liknande.

Det är väldigt vad folk reser. Överallt. Över hela jorden. Och flygplanen (reaktionsflygplan sa man förr) fördunklar solen så regn inte kommer fram till de delar på jorden som ska ha sin säsongsskvätta.

Är det fel att gå? Eller paddla?

Vete 17 om jag inte föredrar Lernacken i 14 kg Black Pearl framför Tasmanska havet i 1 ton kajak. Jag hittade tyvärr inte notisen på Aftonbladets nätupplaga. Det hade varit intressant att se skapelsen.

Jag hittade inte heller den notisen på Aftonbladet, men jag googlade lite och hittade en bild här: http://chamberland.blogspot.com/2007/01/update-australia-to-new-zealand-by.html

Tack Mattias, som sagt intressant att se skapelsen. Undrar om det finns säkerhetsbälte i akterkojen – ifall kompisen måste rolla. Undrar också i vilken fysiskt form den energimässiga motsvarigheten till 18 hamburgare dagligen kommer att inmundigas.

Här kan man följa turen live.

Klagas visst redan över blåsor i händerna...

http://www.crossingtheditch.com.au/

Ja Jesses, ekipaget ser ännu värre ut när jag kom in på en bättre bild. Hur kan man komma på nånting sånt? Fast, vid närmare eftertanke värms jag av filosofen Leibniz ord:

"Första frågan man rätteligen bör ställa, är: Varför finns det någonting snarare än ingenting?"

Nej, jag får nog medge att Björn har rätt. På den här kanten är vi glada för det lilla. Men huvvaligen vilka vågor det går här ute! Hela bryggan överspolad. Jag tror jag bakar mitt goda och klassiska norrländska tunnbröd i pannan istället.

Men jag har tagit några eleganta bilder på min iqyam kallad Nikumi. Den ser verkligen snygg ut, Björn. Ska bara framkalla rullen. Numer kan man beställa en cd, så än kör jag analogt. Fantastisk min gamla kamera, inget strul. Sörjer min Topcon som fick ett ofrivilligt bad av en vårdslös medpaddlare för en del år sen. Men vilka linser! Oöverträffade.

Nu ska jag ut och mata fåglarna. Jag tycker om fåglar för att de kan gå som vi, men också för att de kan styra mot himlen som vi inte kan. Dessutom för de inga tilltrasslade diskussioner och ingen anklagar kråkan för vad den tycker eller tänker. För att inte tala om att de inte behöver tillstånd för att bygga sina bon. De är helt fria och lever helt efter sin bestämmelse.

Jag gillar fåglar lika mycket som hembyggda kajaker. Vill ni veta mer om kråkan ska ni absolut läsa Johan Henrik Kellgren (Gustaf III:s favorit) som skrivit en hel diktsvit om kråkan och givit den piedestal.

Efter vad jag läst (kan ha missat någon) så finns det 3 kajakturer över atlanten. 2 st med Klepperkajaker från öst till väst (-20 och 50-tal?) och med segel. Sedan läste jag om den enda som paddlats över atlanten och det var från väst till öst (tror namnet var Peter Gray men är ej helt säker). Den kajaken var på bild ganska lik denna som nu visats. Frågan är om man ska kalla det kajak...? Hur som helst tycker jag det är rätt kul att läsa. Det finns väl en del äldre historier om grönländska kajaker med eskimåer som nått Irland Björn? Sen är man väl inte helt klar över om de var tillfångatagna av valfångare som försökt fly eller om de verkligen tagit sig hela vägen från Grönland av misstag? Henri (om du läser detta) nu när du byggt en av Yosts designer... vad tycker du? Har du byggt med lim och PVC eller traditionellt med sydd canvas(som jag tror du egentligen gillar mer)? Fördelar, nackdelar med respektive byggsätt? Må gott! Bertil

Hej Bertil!

Enligt Yost skulle man limma alla anliggningspunkter. Jag behövde inte fundera länge förrän jag skippade tanken. För hur är det med lim? Plötsligt släpper en fog och kanske två och till sist står man på havets botten med något spaghetti-liknande i mävarna och ropar på hjälp.

Nej, jag surrade alltihop som jag gör eller gjort på de andra kajakerna. Som jag berättat för Björn hade jag gärna velat haft sån där konstgjord sena. I brist på detta upptäckte jag hos den lokala lanthandlaren att där fanns nystan av ungefär samma struktur, made in China. Tre nystan i en påse, en rimligt grå, en pilskt rosa och den tredje vinterkräksjuke-grönt. Allihop hade olika bredder, men det gjorde ingenting. Starkt som attan var det och billigt - 10 kr för 3 nystan. Jag köpte för att ha på lager...

Jag tror jag gjorde helt rätt. När jag surrat ihop alla delar och skakade skelettet med ett grepp om fören upptäckte jag hur fint och mjukt och följsamt denna kropp var.

Jag har haft åtskilliga besvär med Yosts konstiga cm-mått. Första omgången fick mina ögon att slå bakut - det var alldeles för lådliknande och högt. Jag sågade ned till det jag tyckte var rimligt. Provtur igen och nu satt jag nästan i vattnet.

Okay, hem, skaffade ny plywood (kryssfanér som vi sa förr, 13 mm) och gjorde en kompromiss. Ut och provade igen med alltmer läckande plastduk. Jag tyckte jag var nöjd. Sen hem och dukade.

Vad skulle jag gjort om jag tänkt vidare? Jag skulle minskat höjden och fått mer bredd i botten. Det känns bra som det är, men det kunde gjorts bättre. Sittbrädena i för och akter gjorde jag som så att där jag sitter, där har jag knutit fast dem i en vinklad bit på ömse sidor (från gammalt plasttråg) och i aktern häktar jag fast dem.

Nikumin får sina fina linjer av plywoodstationernas fåtalighet, 8 sammanlagt. Jag är glad för kajaken som bara linoljats och fått en gulvit färg.

Nu har jag en gammal baidarka som jag strippat och ska bygga om. Jag vet vad som felades och nu ska det bli rätt.

Pröva gärna Tom Yosts Nikumi. Vinklar och allt finns i cm-mått. Det är bara att rita upp det hela. Lycka till!

Skriv en kommentar