Spray – Per Skräddars

Per, tack för bilder och rapport. Snyggt hantverk!

Någon SUP-bräda kommer nog aldrig i min katalog. Jag har svårt att ta SUP på allvar – långsamt, ineffektivt, vindutsatt, och med olämplig belastning på kroppen. För mig förhåller sig SUP till kajakpaddling ungefär som olympisk gång till löpning ;-)

Ja, Mats – Varför???

Mikael, sågning är inte mitt ordval. Jag förklarar varför jag att jag inte är intresserad av att utveckla en SUP och motiverar med att jag finner sup-paddling långsam, ineffektiv, vindutsatt, och med olämplig belastning på kroppen.

En helt annan sak är att det finns gott om aktiviteter som är kul och givande utan att de är effektiva: cykla enhjuling, gå på styltor, paddla med händerna etc.

Men vi tar en sak i taget.

Långsam: jag väntar fortfarande på att bli ompaddlad av en sup. Att det kan gå fort är inte förvånande – men samma jobb i en kajak ger betydligt bättre fart. Även en gammal militärcykel i järn med ballongdäck kan gå snabbt – men samma jobb i en lätt, växlad cykel ger betydligt mer fart. Sätt en elitpaddlare på en trästock och det kommer att gå förvånansvärt fort. Som en hund som går på bakbenen – det går inte så bra men man blir fövånad över att det går.

Inneffektiv: Titta på den länkade bilden. Den handlar om kraft kontra avstånd och jag har utgått från att en hand trycker och en drar, och räknat från en punkt mitt mellan händerna och till det geometriska centrumet på paddelbladet: 81 cm för en 220 cm grönlandspaddel, 92 cm för en 220 cm standardpaddel och 143 cm för en 198 cm SUP-paddel. Det innebär att jämfört med grönlandspaddeln och med samma kraft i händerna tappar man 44% av trycket i SUP-bladet, och 36% jämfört med standardpaddeln – som att alltid cykla med alldeles för hög växel

Vindutsatt: Behöver väl knappast någon förklaring, men titta på bilden och tänk lite motvind. Grovt räknat har supparen 3,5 gånger större yta. Även om han sätter sig ner sitter han en eller ett par decimeter högre än i en kajak – och med en lååång paddel som i den ställningen kräver en rätt yvig motorik. Förmodligen går det bättre om han lägger sig på magen och tar crawl-tag med händerna...

Olämplig belastning på kroppen: är såklart till stor del en fråga om teknik och kompetens. Men att stå upp med båda händerna vid sidan om kroppens centerlinje (samma sida) och utöva tryck i änden på en halvannan meter lång hävstång känns för mig som en rätt olämplig belastning på rörelsapparaten. I en kajak har man händerna på ömse sidor om kroppen och får en ren vridkraft utan den snedbelastning som kommer av det laterala momentet och därmed mindre belastning på kotorna i ländryggen.

När jag först såg SUPar trodde jag aldrig att det skulle gå att lotsa fram dem till en sådan succé som det blivit. Jag får kanske omvärdera en del andra vattenleksaker i framtiden: hopphydrofoiler, aquatic cycling, water walking...

Bra, då är vi överens. Du och många andra paddlar SUP och jag och många andra slipper.

Men för utfärder med buss hade jag nog föredragit en sån här

Patrik, jag mailade lite med Per om det där handtaget. jag är nyfiken på hur det fungerar i praktiken, men såg spontant två tveksamheter: dels att det kanske inte är så komfortabelt i längden med en stång under knäna istället för en formad ås med stöd för lår och vader, och dels att den traditionall åsen minskar volymen fritt vatten i sittbrunnen och gör det lättare att hålla balansen efter en brytande våg. Men Per har lovat att höra av sig med erfarenheterna...

Per, det är väldigt svårt att få ett skrov fullständigt lufttätt i alla fogar, vinklar och vrår, så sannolikt löser det sig själv – men det är ett potentiellt problem.

På min Black Pearl lyckades jag få akterutrymmet så tätt att luckan poppade upp när jag satte mig på akterdäcket – och jag fick borra ett 1 mm hål i akterskottet för att lösa problemet. Men det är enda gångan på alla år jag har fått en kajak så fullständigt lufttät.

Enkelt uttryckt är skillnaden mellan surfski och havskajak att man i surfskin sitter i stort sett rakt ovanför skrovets vridcentrum och därför har en dålig kursstabilitet – då behövs rodret både för att hålla kursen och för att manövrera. Fördelen är att utan inbyggd kursstabilitet kan surfskin kontrolleras vid surf på ett sätt som inte en havskajak kan (jämför med moderna jaktplan som har berövats sin naturliga stabilitet i luften för att precisionsstyras via en dator och därmed få överlägsna manöveregenskaper – men om datorn inte gör sitt jobb kan planet inte glidflyga utan riskerar att störta på Långholmen ;-)

I en havskajak sitter man lite bakom vridcentrum och får därför en mer eller mindre accentuerad kursstabilitet, ungefär som en dartpil, och övriga hjälper (paddelteknik, kroppmotorik, roder) behövs därför bara för att avvika från kursen. Den blir därför lugnare att paddla, men surfar inte lika effektivt som en surfski.

Jag tror, liksom Camilla, att du kommer att behöva bygga in en självläns. En överbrytande våg levererar mer vatten på kort tid än små elektriska länspumpar kan hantera och med mycket vatten i sittbrunnen blir surfskin tung, trög och instabil. Små pumpar är avsedda för att ta hand om lite vatten från läckor eller tillfälliga regnskurar, och de väger mer än motsvarande självläns. Pumpar stora nog att snabbt tömma en surfskisittbrunn väger så mycket att de påverkar långsksppsbalansen om man inte justerar sittpositionen.

Du har helt rätt – bilgepump betyder länspump, oavsett sort (bilge i det här sammanhanget är antingen slaget eller skrovets djupaste punkt).

Det var jag som med en förhastad slutsats utgick från en liten elektrisk länspump eftersom det blir svårt att i en surfski manövra pumpen med fötter eller händer – det är trång vid pedalerna och en surfskisittbrunn rymmer så mycket vatten att man behöver paddeln för att hålla balansen.

Men på plattvatten är det såklart ett mycket litet problem...