Stockenträff 2017 med mersmak...

den 30 augusti 2017 (2017, kajakträff, Stockenträffen), 1 kommentarer

Stockenträffen under den gångna helgen i Tjörnkajaks regi blev en trevlig historia: härligt väder, 170-180 deltagare från flera länder, möjlighet att vinna en Frej mm. Middagar på Stockenrestaurangen och bildvisning från paddelexpeditioner ut i världen på kvällarna. Innan bildvisningen på lördagskvällen drog vi vinnaren i struerlotteriet och en vinnare kunde åka hem med en ny Frej på biltaket. Jag alternerade mellan kajakprat och paddling. Ett par turer ut till Vallerö/Härmanö*, lite lek i den grova dyningen i gattet och en sväng bort mot Käringön blev det den här gången. Tyvärr blev det inte så mycket tid för fotograferande, så det blev inga egna bilder till blogginlägget den här gången, men jag har lånat några från Tjörns sajt. Det dyker säkert upp fler bilder här och var på bloggar och kajaksidor. (Vinjettbilden är tagen av Jette Gustafsson)

Trivsel i restaurangen. Foto: Ralf Vässmar.

Njord och jag på väg mot Härmanö. Foto: Mikkel Molin.

Lek i brottsjöarna vid Härmanö Huvud. Foto: Ralf Vässmar.

Vinnaren i kajaklotteriet och konstruktören. Foto: Mikkel Molin.

Lite Stockenbakgrund

Stockenträffen startades när Karin Mentzing tröttnade på Kanotförbundets och Friluftsfrämjandets hattande (de båda organisationerna hade alternerat med mer eller mindre ambitiösa träffar – de sista i Tanumshede och på Lurö  – men orken tröt, engagemanget sinade och allt rann ut i sanden). Karin planerade och genomförde 1998 på egen hand ett ambitiöst symposium, som med lite support från Orust Kajak kom att förläggas till Stocken på Orust. En magnifik arbetsinsats resulterade i ett arrangemang späckat med aktiviteter från nybörjarpaddling till högsjöräddning och rockhopping, ledda av 30 av Sveriges bästa instruktörer plus Nigel Foster från England, med gemensam festmiddag på lördagskvällen och fem utställare som visade kajaker, paddlar, tillbehör, kläder etc. Trots minimal marknadsföring blev det 165-170 deltagare (från Sverige, Norge Danmark, Tyskland och Kalifornien!). (Beskrivet i det sedan dess insomnade Kontaktnätet för havspaddlare (sidan 4), vars alla nummer finns inskannade och sparade på kajak.nu)

1999 ledde Karin återigen planeringen, med ambitionen att på sikt få igång en grupp som delade på arrangörsjobbet. Med viss hjälp från Orust Kajak blev även årgång 1999 en välregisserad succé med 150 deltagare. Men intresset att hjälpa till var klent och Karin hade fått nog av att slita mer eller mindre ensam med projektlederiet.

För att symposium 2000 skulle bli av tog Thomas Åhlberg från Orust Kajak (sannolikt med viss tvekan och med den uttalade önskan att arrangörskapet framledes skulle turnera mellan kanotföretagen runt om i landet) på sig arrangörskapet och gjorde ett mycket bra jobb – återigen ett välregisserat symposium efter Karins modell. Men det började knorra i leden. Instruktörerna var svårflörtade. Ekonomin tillät inga instruktörsarvoden - bara reseersättning och att ragga instruktörer till aktiviteterna blev ett jättejobb. Samtidigt drog sig utställarna ur – symposiet sågs som ett Orust Kajak-arrangemang som man avstod från. Deltagarantalet visade som vanligt på mycket stort intresse.

2001 rådde generad tystnad bland de potentiella arrangörskandidaterna och sommaren gick utan någon större kajakträff.

I ett försök att hitta en hållbart alternativ för framtiden inbjöd Orust Kajak 2002 till ett förenklat symposium – en kajakträff utan andra förplanerade aktiviteter än den instruktörscertifiering som nyligen hade kommit igång. Tanken var att övrigt innehåll skulle bestås av deltagarna själva. Det blev en tämligen mager start bland de yrvakna deltagarna. Endast två aktiviteter annonserades i förväg – Hasse Friedel tog initiativet till en träkajakträff som drog ca 30 mer eller mindre nybyggda farkoster (inte bara från Sverige, utan också från Norge, Danmark och Finland) och Magnus Fischer tog tillfället i akt att föreläsa om sin skandinavien-runt-paddling. I övrigt handlade det främst om att knyta kontakter bland likasinnade, diskutera paddling, säkerhet, räddning etc, om ypperliga möjligheter att testa kajaker, paddlar och utrustning och om spontana utflykter med nya och gamla vänner till Vallerö, Käringön, Gullholmen, Måseskär mm.

Några år rullade det på men sedan kom nya svackor: Familjen Åhlberg sålde Orust Kajak 2014 och den nya ägaren var inte lika intresserad, restaurangen hade några år med mindre lyckade insatser, och inte minst när annat konkurrerade om intresset: Stockholms och Dalslands Kanotmaraton, det trivsamma tvådagarsarrangemanget Orust Runt, den konkurrerande Tjäröträffen (som senare blev Järnaviksträffen) och som lockade med gedigen marknadsföring och höga ambitioner – och flera liknande men kortlivade arrangemang.

Men gammal är äldst! Nu verkar det som om Stocken har kommit tillbaka med ett koncept som förhoppningvis är mer uthålligt. Tjörns kajakklubb står för ett sympatiskt tillbakalutat arrangörskap med minimal organisation. Nästa år är det 20-årsjubileum. Vi ses väl då?

De första åren hade jag ingen blogg att rapportera på, några år har varit inställda, andra har jag missat genom att vara engagerad på annat håll – men här är rapporter från några: 2000, 2002, 2003, 2004, 2005, 2006, 2007, 2008, 2009, 2011, 2016. 

* Härmanö hette Härm på gamla sjökort och är tillsammans med Orust, Tjörn, Lyr, Koster m fl svårtolkade och sannolikt mycket gamla, kanske från de allra första bosättarna – hällristningarnas, skålgroparnas och gravhögarnas folk – under bronsåldern (litteratur#l4).