Surfski-hybrid för Nordic Kayaks

den 30 januari 2009, 13 kommentarer

Under ett par månader har jag från och till filat på skrovet till en sufskihybrid åt Nordic Kayaks. Det började med en förfrågan om lite hydrodynamisk rådgivning från grabbarna på Nordic, med sikte på en surfski-multisportkajak för svenska förhållanden. Det har ju annars framskymtat i en del sammanhang att surfski nog kan vara bra på Hawaii, i Sydafrika ellerpå Nya Zeeland – men knappast här uppe kring 60 breddgraden (faktiskt i höjd med södra Grönland och södra Alaska).

Vi kom snabbt fram till att vi hade en del gemensamma tankar kring detta – tankar som för min del manifesterats i havsracern (som dessvärre fortfarande ligger halvfärdig i källaren - jag skulle behöva fler timmar på dygnet!).

För att få en gemensam grund att utgå från provade Fredrik och Peter i höstas en färdigbyggd havsracer i mellansverige och blev vederbörligen imponerade av snabbheten och stabiliteten – den var generellt lite snabbare än jämförelsekajakerna: en svensk multisportkajak och en amerikansk surfski, trots att den var betydligt stabilare än båda och gick torrare och mjukare i sjögång.

Min grundidé är att skrovets snabbhet i sig bara är en liten del av det totala konceptet. Minst lika viktigt är att paddlaren sitter bekvämt och känner sig så trygg att han eller hon kan använda hela sin styrka och teknik för framdrivning.

Traditionellt har de flesta tillverkare fokuserat på skrovfart – minimal våt yta och hög volymfördelningskoefficient. Det innebär normalt ett rundat skrov med utfallande sidor, där sitsen hamnar ganska högt för att få plats. Detta för i sin tur med sig att däck och reling måste höjas motsvarande, och innebär normalt att däcket måste dras in framför sittbrunnen för att medge en effektiv paddelmotorik. Konsekvensen blir instabilitet, som innebär att många inte kommer att kunna använda kajaken till sin fulla potential – mycket kraft och koncentration går åt till att hålla balansen i vågor.

Min grundidé – testad på åtskilliga kajakmodeller genom åren, är att bredda botten så att sitsen kan sänkas och i gengäld ha lite mer vertikala sidor. Det innebär att tyngdpunkten hamnar ganska många centimeter lägre, vilket är den enskilt viktigaste faktorn för stabilitet. Samtidigt kan då reling och däck sänkas, vilket ger mindre vindfång och tillsammans med det smalare däcket, bekvämare paddelisättning. Stabiliteten ökar så mycket att en liten del av den kan offras på att göra skrovet smalare. Den blivande kajaken kommer att vara 43 cm bred men jämförbar i stabilitet med ett 5-6 cm bredare skrov av traditionell typ. Detta ger ett mycket bra längd/bredd-förhållande (1:14,5) vilket i sin tur minskar vågbildningsmotståndet och därmed höjer toppfarten.

Bilden visar några av funderingarna: jämförelsen är egentligen dimensionslös – en fiktiv multisportkajak eller surfski med tämligen standardbetonat nollspant får fungera som referensobjekt – och måtten skall bara ses som en illustration av tankegången och potentiella fördelar.

Nämner man lägre sittställning brukar tävlingspaddlare resa ragg. Men eftersom allt runtomkring - däck, reling - följer med ner, blir det ingen annan skillnad än att böjningen i höften blir 88 grader istället för 86. Skillnaden är rätt marginell och främst en vanesak, med kort tillvänjningstid.

Förmodligen kommer de här konstruktionsidéerna knappast att innebära några större fördelar för den allra översta eliten – i alla fall inte för korta tävlingar. De klarar ett rankare skrov utan problem även i sjögång. Men alla andra kommer förhoppningsvis att kunna utnyttja sin fysiska och mentala kapacitet bättre i en sådan här kajak.

En tanke är att kajaken också skall kunna användas för mycket snabba turer med lätt packning. Med lite vana kan man sitta tämligen avspänt även i sjögång och få stor aktionsradie och hög marschfart med relativt liten arbetsinsats.

Det finns också en hel del nytänkande kring sittbrunnsarrangemanget – som integralsittbrunn med minimal volym (surfskityp), integrerad sarg/fläns för kapell, självläns, "mjuka" roderpedaler mm – men min huvudsakliga uppgift har varit skrovets hydrodynamiska utformning, så det övriga överlåter jag åt Fredrik och Peter att presentera.