Trender - polarisering?

den 12 augusti 2005, 8 kommentarer

Jag får en känsla av det börjar hetta till lite i debatten kring olika attityder till långfärdspaddling i kajak – liksom ökad polarisering tycks vara en allmän trend i samhället som helhet: vi och dom, antingen eller, onda och goda, svart eller vitt, är-du-inte-med-oss-är-du-mot-oss. Men på plussidan finns att det också breddar debatten som tidvis har varit rätt enahanda.

Under många år ha den offentliga debatten dominerats av en pseudoengelsk attityd till paddling: kajaker med diffust eskimåursprung, roderlösa – manövreras med lutning och avancerad paddelmotorik (ibland -akrobatik) - síttbrunnar med diverse stöd för bra kroppskontakt, kompetensbaserad säkerhet och räddning med höga stöd, rollar och reentry och med klädkod som föreskriver torrdräkt och välutrustad high-tech flytväst. Nordisk instruktörslicens är det mest renodlade uttrycket för denna attityd.

Senaste året har det börjat röra på sig igen i andra ringhörnan – anhängare av den klassiska svenska kajaken tar för sig i det offentliga rummet. Den moderna versionen har normalt roder, stor rymlig sittbrunn utan annat än sits och fotstöd/rodermanövrering, sjödugliga skrov med bra fartpotential, prylbaserad säkerhet och räddning med olika typer av flottörer som gör det lättare att klättra upp i kajaken efter en kapsejsning. De paddlas ofta med vingpaddel och teknik med tydliga influenser från tävlingspaddling. Klädsel är lätta funktionsplagg och enkel flytväst. Fart och distans är viktigare än manövrering och sittställning och paddelteknik är honnörsord.

En tredje riktning, ännu så länge liten i Sverige (men desto större på Grönland, i USA, Japan, Danmark m fl) är traditionell paddelteknik – grönlandskajaker (oftast hembyggda i ribb och duk), smala eskimåpaddlar och tuiliq i stället för paddeljacka/kapell. Säkerheten är också traditionell – man går aldrig ur kajaken till havs utan rätar upp kajaken med en roll eller ett högt eller lågt stöd. Eskimåpaddlingstrenden bottnar sannolikt i en längtan efter ett enklare och mindre prylberoende sätt att utöva sin favoritsport, och en övertygelse om att traditionell evolution under tusentals år, av människor som för sin överlevnad är beroende av utrustningen och metoderna, är en väl så träffsäker utvecklingsmotor som den teknologi- och försäljningsdrivna.

En kommande möjlig trend är öppna kajaker – surf-skis och sit-on-tops – kajaker man inte sitter i, utan på. Sådana är vanliga i havstävlingar runt om i världen och även i "vilda" sammanhang: grov sjögång, besvärliga förhållanden, avancerad rockhopping och liknande. Surf-skis för tävling är de långa, smala och extremt snabba. Efter en kapsejsning klättrar man bara upp på kajaken igen och fortsätter. Surf-skis för besvärliga förhållanden utvecklades ur de räddningskajaker som används vid t ex Australiens stränder – platta sit-on-top-kajaker med plats på akterdäck för en skadad simmare eller paddlare. Numera är de vanliga hos grupper som Tsunami Rangers och Force Ten som utforskar rock gardens och grottor på USA:s oskyddade västkust. Blir förhållandena övermäktiga glider man av och simmar med kajaken förbi farorna, tar sig upp igen och fortsätter. Det finns ett motstånd i Sverige mot den här typen av farkoster, med argumentet att det är för kallt i vattnet här hos oss för öppna kajaker – vilket är aningslöst: golfströmmen innerbär normalt högre vattentemperaturer här än i de länder där öppna kajaker blivit populära. I Sydafrika, där surf-skis är den vanligaste tävlingskajaken till havs, är det ofta bara kring 10 grader varmt.

Det sägs ibland att Sverige inte är stort nog för mer än en åsikt i taget, och ibland känns det som det finns ett visst fog för ett sådant uttalande. Men det är spännande med bredd och mångfald. Det är trevligt att diskutera utifrån olika ställningstaganden, även om det är lätt att ta till överord och lite överdrifter i argumentationen – och inget stort fel i det, bara man inte själv börjar tro på sina egna överdrifter.

Vive la différence – men bevare oss för kajakfundamentalister som tror på rätt och fel...