Trollflöjten på Malmöoperan
den 12 maj 2013 (musik, opera), 5 kommentarer
Spontant kan man fundera över Malmöoperans version av Trollflöjten, som är framförd ungefär som den förmodligen tolkades i slutet av 1700-talet. Det innebär att det fortfarande finns kvar lite av barockoperans utagerande spelsätt: ett överdådigt raffinerat spektakel, spirituellt, burleskt, exotiskt, samhällskritiskt – man tar ut svängarna rejält. För en nutida publik kan inslagen av rasism och chauvinism bli rätt påfrestande, vilket är djupt orättvist eftersom Mozart i sin tid var kontroversiell av precis det motsatta skälet: han tog tydlig ställning för jämlikhet, både mellan kön, klasser och när det gäller etnicitet.
I pausen sa någon i sällskapet att det egentligen är beklämmande att denna fantastiska musik, bärs fram i vår tid av ett sagospektakel med hemliga frimurarsällskap med unken människosyn och en soppa av av alkemi, tarotkort och egyptisk magi, som till stor del hämtar sin inspiration i samma grumliga källor som Dan Brown återvänder till i bok efter bok, och där Lara Croft och Indiana Jones drabbar samman med mumievålnader och zombier.
Men uppsättningen var magnifik med en mäktig scenografi och en ofantligt bra rollista: Nattens drottnings arior och Sarastros djupa bas fick nackhåren att resa sig. Orkestern balanserade perfekt sånginsatserna: en som sig bör i en Wienklassisistisk opera relativt liten orkester med kammarmusikalisk renhet och precision.
Res till Malmö, inte för upphaussade pseudohändelser som melodifestivalspektaklet, utan för att se och höra Trollflöjten! Läs programhäftet innan föreställningen börjar – där finns hela den spännande historien om Mozarts geniala adaptering av musiken och handlingen – alkemins siffermagi och tarotkortens mysterier, omvandlade med matematiskt precision till toner, takter, ackord och melodislingor.
(Bilderna i programhäftet är tagna av Malin Arnesson)
