Västlig kuling. Yippeeee...

den 8 oktober 2006, 4 kommentarer

15 m/s väst och 1,5 m vågor blev en oemotstådlig frestelse i går eftermiddag. Lommabuktens långgrunda strand bjöd på en flera hundra meter lång bränningszon som bitvis var svår att slå sig ut genom. Utanför bränningarna varierade våghöjden från cirka metern till drygt halvannan meter, med enstaka brott kanske något högre (händer inte så ofta att Turning Torso försvinner bakom vågtopparna). Eftersom Danmark ligger i vägen blir det sällan så här bra surfsjö vid skånska västkusten.

Start från stranden... | större bild

Black Pearl visade sitt grönländska påbrå och var lätthanterad och samarbetsvillig i vågorna. Skillnaden mot tunga och egensinniga högvolymkajaker är otroligt stor – de spelar helt enkelt i olika divisioner. Så länge jag höll fart på kajaken märktes inte vågorna annat än som en vertikal rörelse. Även brottsjöar smög diskret under kölen när jag paddlade i sidsjö. Låg jag däremot stilla hände det då och då att vågor fångade upp kajaken till en sidsurf på högt stöd.

Vid ett tillfälle utanför bränningszonen kom ett gäng lite högre vågor som bröt över cirka två meters djup (enligt DMI förkom vindbyar på 19 m/s runt 17-tiden när jag var ute). Med stäven i vindögat fångades kajaken upp och jag surfade baklänges i god fart in mot stranden, men jag kunde inte hålla stäven mot sjön utan hamnade tvärs på ett högt stöd och bjöds på en sidsurf över 50-60 meter. I turbulensen lossnade min extrapaddel och norsaq och jag tillbringade sista biten av surfen med bara en hand på paddeln, medan jag försökte få tag i och sätta tillbaka de andra paddlarna under linorna på fördäck. De måste alltså låsas säkrare.

Nästa gång liknande vågor kom rullande, rollade jag under dem istället för att surfa. Så enkelt!

Jag börjar också uppskatta stormrollen alltmer – inget paddelhanterande under vatten, ingen rörelse med överkroppen utan bara ett snabbt svep med händerna i lågt-stöd-ställning och upp framåtlutad med paddeln i ett lågt stöd. Fungerade perfekt både mellan och i vågfronterna.

Jag försökte ta ett par bilder ute i sjögången, men kunde inte hålla kameran stilla i brådskan mellan vågorna och det blev rörelseoskärpa och felexponeringar i stället för dramatiska vågbilder. Det här är den bästa! I högerkanten anas konturen av barsebäcksverket.

På vägen in genom blev det häftiga surfar genom hela bränningszonen. Glöm Flume-Ride och berg-och-dalbanor – det är Lomma i västlig kuling som gäller.

Kulingvarning i dag också...