Veckotur 2007

den 23 juli 2007 (paddling, veckotur), 0 kommentarer

Malmö Kanotklubbs veckotur i år är lite speciell. Huvudstyrkan for till Stockholm för en tur i den norra skärgården mellan Värmdö och Arholma. Några hade av olika skäl inte tid eller möjlighet att följa med och så uppstod en robinsonad i Bohuslän som alternativtur.

Mitt skäl för Bohuslän var främst en axel som gjorde ont – överansträngning/sträckning/inflammation eller något sådant – som till min förvåning och besvikelse inte låtit sig botas med paddling. Annars är jag bortskämd med att så gott som alla krämpor enkelt kuvas med paddling. Med släktingar och vänner strategiskt boende längs västkusten skulle det vara betydligt lättare att vid behov bryta där än om det hände uppe i Roslagen.

Sålunda sjösatte en liten grupp om tre i Lökebergs Kile vid Marstrand på lördag eftermiddag och landade på Lövön efter en kort rundtur på halvannan mil runt Dyrön, Hättan, Älgön, Katten med flera öar. Ett piggt lågtryck angav temat för veckan: 6-7 m/s SV och skurar.

En försmak av vad som komma skall...

...men ostindiefararen Göteborg mötte upp strax norr om Marstrand - vilket mottagande!

Tuff start på veckan

Lite kvällssol blev det i alla fall...

Efter en regnig natt tittade vi ut på en Hakefjord, vitskummande i sydvästlig kuling. När vädergudarna pekar med hela handen, blir besluten lätta att fatta: insidan av Tjörn och alla var överens. Surf i en och en halv meters sjö via Mitholmarna mot Berga Strand – spännande eller lätt skräckinjagande beroende på vem man frågar – och därefter upp mot läsidan av Snöholmarna för att pusta ut med en fikapaus.

Tillstånd att landa?

En ensam säl tittade misstänksamt på oss från stranden men lät oss efter moget övervägande äta vår medhavda förning i andra ändan av stranden. Därefter till Stora Farholmen för nattlogi. Den som fann Hakefjorden lite skräckinjagande röstade sedan för en fortsättning innanför Orust, vilket medförde...

Solnedgång på Stora Farholmen

Sjörapportsdags

...att vi tillbringade turens vädermässigt bästa dag – gassande sol, 25-27 grader och svag sydlig vind – i rännan förbi Svanesund, Ljungskile, Uddevalla. Många bad blev det innan vi passerade Vindön och landade för kvällen på Tviklippan. 28 km blev dagens facit.

...och vraket ligger kvar och blommar som vanligt

Den ädla konsten att vika en karta?

På tisdagen tog vädret igen vad det förlorat under gårdagen – motvind och skyfall ner över Kalvöfjorden. Till Henån för lite komplettering av skeppsförråden, därefter genom Hjältösundet för att undslippa lite motvind (10 m/s SV), och så flydde vi in i Strömmarna och ett trevligt besök på Bassholmen bland allmogebåtar och annat. Som avslutning fyra kilometer tuff motvindspaddling i meterhög sjö till Blåbergsholmen. Dagens etapp blev 25 km (får man inte räkna motvindsetapper dubbelt?).

Regn- och vindlä under Bohusländska klippor

...det kommer visst en skur igen?

Min axel kändes så här långt varken bättre eller sämre av råslitet i motvinden och jag började tro att den nog skulle hålla hela resan. Jag tackade nej till flera propåer om smärtstillande medel och inbillar mig att så länge man inte stänger av kroppens varningssystem är risken att förvärra dylika skador minimal.

Tanken var nu att fortsätta sydvart via Gåsögruppen, förbi Grundsund och Islandsberg till Stocken där en deltagare skulle lämna för att åka hem och ta hand om sin avdelning vid det stora scoutlägret (19500 scouter) på ett regnigt Rinkabyfält vid Kristianstad – men sjörapporten varslade om 12-17 m SV. Inget väder att paddla förbi Islandsberg i. Så vi fegade tillbaka in i Strömmarna (de fyra kilometrarna i medvind tog knappt en tredjedel av tiden från igår) och slog oss sedan fram ö för ö, holme för holme, i kulingen över Ellösefjorden och gled slutligen in genom Gullholmen och ner till Stocken. Strax norr om Orust Kajak passerade vi genom en grupp nybörjare som fick en oväntat effektiv kurs i att hantera kajak i kraftig vind.

Planerna på övernattning på Vallerö skrinlades eftersom vinden inte visade tecken på att mojna, så det blev ett restaurangbesök och en natt på campingplats (ackompanjerad av en lokal underhållare som till inspelad bakgrund sjöng gamla favoriter, och ett tämligen högljutt onsdagskvällsväsen som jag antar är vad man får räkna med på dylika etablissemang). Loggen stannade på 20 km. Anders åkte hem till Skåne och så var vi bara två...

Utsikt mot morgondagens paddelvatten...

SMHI hade mildrat prognosen från 12-17 till 12-16 m/s SV, så efter en stunds vankelmod, beslöt vi att kryssa oss mellan öarna ut till Käringön för en stunds promenad och en räktallrik i hamnen. Vi försökte först med Simsons Café uppe i prästgården (gammal favorit) men stället tycktes ha bytt image – svartklädd servitris, vita dukar, ljus på borden, kalligraferad meny utan priser. Det rimmade dåligt med två skäggiga sjöbusar, doftande av neopren, ösregn, motvind och tång. Servitrisens tillknäppt stela leende vittnade om att hennes associationer gick i samma riktning, och vi skildes åt med en avmätt nick av samförstånd.

En gammal skonare – en tremastad slättoppskonarehundraelva – lockar fram kameran

I tillfälligt lättare sidvind gick vi över Käringöfjorden till Mollösund och hamnade sedan i bryderi utanför Smögholmarna: medvind in mot Björnshuvudet (men kanske motvind i morgon för att ta igen förlorat vatten) eller motvind ut mot Räbben?

Ett vindskydd av två paddlar och en Lättviktspressenning av tältduktarp blir kök och matsal på den blåsiga Räbben

Vi valde Räbben i en kombination av ungdomligt oförstånd och tillfälligt lugnare vind och fick som straff kämpa mot 15 m/s motvind och halvannan meter höga branta vågor hela vägen – tre kilometer som tog närmare en och en halv timme. Jag riggade ett vindskydd för matlagningen och det blev en tidigt kväll. Efter campingnatten njöt vi båda av den relativa friden ute på ön – bara vindsus, vågskvalp, måsar och trutar. Dagens etapp blev blygsamma 21 kilometer. Men vilka kilometer!

En lite mindre och en lite större kajak – Njord och Vivianne – i morgonsolen på Räbben

Öppnade tältfliken och tittade ut på sol och svag växlande vind – vilken scenförändring! Glädjefnatt och två morgondopp i rask följd. Så länsade vi in till Skärhamn för en kort stund i akvarellmuseet och en fika på verandan. Genom Klädesholmen (som inte luktar sill längre) och till lunch på Tjörnekalv. Där avvek även Robin för att paddla tillbaka till Lökebergs Kile och stundande familjeangelägenheter – och så var vi bara en...

Men tanke på vädret – svag nordlig vind, strålande sol och varmt – bestämde jag mig för att ta en rejäl etapp söderut. Så jag drog på förbi Åstol, genom Marstrand och Albrektsunds kanal – som vanligt mötande ett pärlband av White plastic lookalikesWPL:s med folk i snarlika munderingar, på väg åt samma håll (ganska fånigt faktiskt) – stannade till på Hälsö för lite lunch, på Rivö för en middag och hamnade slutligen på Donsö Huvud lagom till sjörapporten klocka tio i tio. Sämre väder för morgondagen i kombination med en samlad attack av Donsös alla myggor och anblicken av Valös fyrhus i söder, fick mig att fortsätta en stund trots att solen nu gått ner.

Sedvanlig trängsel i Albrektsunds kanal

Lunchrast norr om Göteborgs infart

Holländsk klipper för ankar i Göteborgs södra skärgård

Donsö Huvud - Valö fyrhus i horisonten

När jag närmade mig Valö såg jag en välutrustad Johan Linders mycket välkonstruerade havskajakClapotis på rampen och knallade upp och överrraskade Johan Linder med en brasa i spisen, kvällsmat och en god bok på gång. Jag blev erbjuden en koj i ett av annexen, vilket jag tacksamt accepterade och vi satt och pratade en stund över en kopp te – ett mycket trivsamt avbrott i tältrutinen. Av någon anledning kom samtalet att kretsa kring alla dessa kufar som befolkar kajakvärlden. Dagens etapp blev lite drygt 76 km (varav 18 med sällskap).

Fyren och fyrvaktarbostället på Valö

Tillbaks till ordningen: motvind 9-12 m/s över Askimsfjorden till Risö och Vallda Sandö, därefter strök jag kusten för att minimera effekten av den friska nu sydostliga vinden. Jens Marklunds definition av kurs som den riktning varifrån vinden blåser har besannats i osannolikt hög grad under veckan. Ett antal regnskurar drog också förbi, men eftersom det var Tuilik är en osannolikt bra grönländsk paddeljackatuilikväder bekymrade de mig inte. På nordsidan av Fjärhals lunchade jag och gick sedan norr om Malö mot Hållsundsudde.

Lunchrast i lä vid Onsalahalvön

Nidingen vid horisonten

Vinden vred nu föga förvånande över mot ost, och jag började fundera på att stanna för dagen. Men eftersom SMHI varnade för ökande ostlig vind ville jag in till fastlandet, så jag gick över Kungsbackfjorden i 15 m/s och en och en halv meter hög sjö – långsamt mödosamt kämpande om varje meter. Det korta hoppet tog ett par timmar. Vågorna är inget problem i en lastad Njord – har aldrig haft eller ens provat en kajak som går så lugnt och förtroendeingivande i besvärlig sjö (låter måhända skrytsamt men jag bortser från det, inordnande mig bland dessa kajakvärldens kufar).

Sjörapport och djup koncentration för att inte blanda ihop siffrorna och områdena

Kom på att jag faktiskt inte känt av axeln på senaste dygnen. Det var alltså ändå så att det var paddling som skulle till – det gällde bara att öka dosen!

Efter en evighet landade jag vid Näsbokrok på fastlandet, åt middag och avlyssnade sjörapporten. Aningen avtagande vind, måhända ökande i morgon – kanske skulle man...

Efter en stunds funderande började jag hoppa från ö till ö söderut med vinden kranbalksvis om babord (de paddlare som vägrar vara sjöfart – se diskussion nyligen på Utsidan – vill måhända inte veta att det betyder snett framifrån vänster). Förbi Vendelsö och Ustö, hela tiden beredd att gå in och slå upp tältet om vinden skulle öka. Ytterligare ett hopp ner mot Ringhals. Värmde händerna ett tag i det 30 gradiga kylvattnet från kärnkraftverket innan jag gick in under Krogstadsudde och landade på Bua strand. Dagens etapp blev 59 kilometer.

Kajaken på en nästan vindstilla Buastrand

Krogstads udde framåt kvällen – inte ser det ut att blåsa nästan 10 m/s därute?

Därmed var årets veckotur avslutad – vädermässigt en av de sämre men för den skull inte utan sina minnesvärda ljuspunkter. I Bua finns släktingar och där möter hustru med bil.

Uppdatering 070725:

Uppenbarligen hade Stockholmsgänget lite mera tur med vädret, att döma av Uffes bilder.