Visa varukorgen
Design & Illustration

om att paddla i vind och vågor

Den som lär sig paddla på egen hand är ofta mest osäker på hur man hanterar sin kajak i besvärliga förhållanden. Grundregeln är att flytta fram positionerna sakta men säkert, att använda sitt omdöme och inte ta risker. Det underlättar om kajaken är trimmad för hårt väder. Motsjö är normalt lättast att hantera medan medsjö och surf ställer större krav på balans och paddelteknik. Sidsjö är bekvämt men obehagligt för nybörjaren, liksom att gira i hård vind.

Paddla mycket i olika förhållanden. Man blir inte säker i hårt väder bara med hjälp av entusiasm och kunskap - det krävs erfarenhet också. I hårt väder handlar det om att använda kraften i vind och vågor till sin egen fördel. Det är då erfarenheten räknas.

Pål Gustad i Oslofjorden 2011
Pål Gustad i Oslofjorden 2011. Foto: Tage Solberg

Trimma kajaken för hårt väder

En felaktigt lastad kajak är som bäst besvärlig att hantera i hårt väder. Som värst kan den bli farlig.

För att minska olägenheterna i vågor skall all tung packning ligga så nära sittbrunnen som möjligt. Tunga stävar gör att kajaken inte hinner lyfta i vågfronterna, utan dyker och tar vatten över sig - och dig.I sidvind brukar de flesta kajaker vilja svänga upp mot vinden I hård vind bör du också undvika däckslast, framför allt bakom sittbrunnen (däckslast akterut ökar upplovningen).

I sidvind brukar kajaker vilja svänga upp mot vinden (lova) - mer ju fortare du paddlar (anledningen är att fören har bra grepp i vattnet medan aktern slirar runt i den turbulens och därför blåser ner mot lä). För att motverka detta kan du antingen fälla ner skäddan om din kajak har sådan eller lasta lite tyngre akter om sittbrunnen, så att aktern trycks ner. Detta är bra att göra även om du har roder. Att kompensera upplovning med rodret bromsar och i grov sjö är rodret i luften ofta.

I hård vind fungerar en låg paddelstil bra – paddeln och armarna lite lägre ner mot däcket. Det ger dels lite mindre vondfång och dels sänker det tyngdpunkten för lite mer stabilitet. 

Motsjö

Paddling rakt mot vågorna innebär normalt inga större problem (bortsett förstås ifrån att det går sakta och kan vara blött). Det är lätt även för en orutinerad paddlare att behålla kontrollen över kajaken och risken att slå runt är minimal.

Kajakens volymfördelning spelar stor roll för uppförandet i motsjö. Kajaker med lågt PC (liten volym i stävarna och stor volym midskepps – t ex eskimåkajaker) går oftast mjukt och torrt men bromsas mycket av stampningen. Med högt PC (volymen mer jämnt fördelat – t ex svenska skärgårdskajaker) är det lättare att hålla fart men det skvätter mer.

Försök paddla så att förstäven inte släpper kontakten med vattnet. Ett snabbt ryck framåt med överkroppen hjälper förskeppet att lyfta i vågen (rekylkraften) och ett motsvarande snabbr ryck bakåt får förskeppet att dyka ner på baksidan av vågen – så följer kajaken vågformen lättare utan att dyka, skvätta eller bromsas. Många ovana paddlare, och ibland även erfarna, gör spontant fel Accelerera i nerförbacken så utnyttjar du tyngdkraften till din fördel, samtidigt som paddeln får bra grepp i vattnet. Många ovana paddlare gör spontant fel – accelererar uppför vågen så att förskeppet går rakt ut i luften och dyker ner i nästa vågfront med en tvärbromsande vattenkaskad.

En grupp kan med fördel paddla i kolonn med den starkaste först som vindfång.

Paddlar du snett mot vinden i brant sjö kan det underlätta om du tar paddeltagen på läsidan när du är på väg ner i vågdalen och på lovartsidan när du är på väg upp mot vågtoppen. Det innebär att du har stöd i paddeln under hela vågpassagen, att du inte riskerar att ta ett paddeltag i tomma luften och samtidigt använder paddeln där greppet är bäst (vattenpartiklarna rör sig åt motsatt håll mot paddeln).

Rakt mot vinden ger det extra skjuts om du tar paddeltagen i vågdalarna. Vattnets rotation i vågor innebär att det rör sig i kajakens färdriktning i dalarna och därför ger bättre grepp för bladet, men mot kajaken på topparna och att bladet därför tappar grepp och fart. I medvind blir det tvärtom.

I extrem motvind blir det ibland nödvändigt att böja sig framåt-nedåt för att minska vindfånget. Ganska svårt med vinklad paddel och stor kajak (hela vridningen av paddeln måste göras med handleden samtidigt som fotarbetet inte längre fungerar). Med en lågvolymkajak och grönlandspaddel är det däremot inget problem, bortsett från den ovana sittställningen. Med lågt däck får man kraft till paddeltaget genom att motstående sidas knä pressas mot däcket (med knäet mot däcket kan man få kraft i paddeltagen med en sit-ups-liknande rörelse lägga all sin tyngd bakom tryckarmen).

Effektiv paddling i motsjö

Att hålla fart på kajaken mot vind och vågor är naturligtvis kämpigt, men det finns lite knep att ta till. En grönlandspaddel med smala blad minskar vindmotståndet, liksom att krypa ihop lite i sittbrunnen. Men mest effekttillskott får man om man lägger kraften paddeltagen på vågornas toppar. Anledningen är att vattnet rör sig i en cirkel i en våg – i vågtopparna rör sig vattnet i vågens riktning, i vågdalarna mot. Ett krafttag i vågtoppen innebär alltså att vattnets egen rörelse adderas till paddeltaget. Ett tag i vågdalen innebär istället att paddeln åker bakåt med vattenströmmen utan att bidra till fart, och utan motstånd mot bladet finns även en risk att man tippar över och måste ta ett stödtag för att inte kantra. 

Det blir naturligtvis en kompromiss mellan att behålla sin rytm och att anpassa efter vågorna. Så långt möjligt får man finna en rytm man trivs med och fokusera på att fördela kraftuttaget så att det mesta hamnar på vågtopparna.

Medsjö och surf

Att paddla med vind och vågor i ryggen är behagligt men förrädiskt. Det går snabbt och lätt och man känner inte vinden – men för en orutinerad paddlare är det överraskande hur lätt det är att tappa kontrollen när kajaken skjuter fart och surfar på en vågfront.

Vid medsjöpaddling i grupp bör man sprida ut kajakerna i sidled för att inte riskera att surfa på varandra. Avståndet sinsemellan beror på våghöjden – en båtlängd vid småvågor, mer när våghöjden ökar.

Effektiv paddling i medsjö

Samma resonemang som till motsjöpaddling men I medsjö får man maximal effekt om paddeltagen tas i vågdalarna där vattnets egen rörelse adderas till paddeltagen. Att lägga kraft i vågtoppen innebar att bladet försvinner bakåt i vattnet utan att bidra till fart.

Surfning

Det är svårt att styra en kajak som surfar. Rodret, om man har ett sådant, gör inte mycket nytta i skummet uppe på vågtoppen, förskeppet fastnar nere i vågdalen och vågfronten knuffar på i aktern. Plötsligt ligger kajaken tvärs och så snurrar du runt innan du hinner tänka stödtag.

För att undvika surf slutar du paddla när du känner att aktern lyfter. I större vågor kan du behöva ta ett bromstag för att inte tvångssurfa. Paddla sedan kraftfullt när vågen passerar under kajaken.

För att utnyttja surfen accelererar du när förskeppet börjar sjunka på baksidan av en våg, lutar dig framåt och paddlar kraftfullt tills kajaken skjuter fart på vågens framsida. Sluta då paddla och njut av farten – eventuellt med ett och annat styrtag för att hålla kursen.

Normalt är det lättast att surfa med en lättsvängd kajak. Visserligen är det ibland en hel del jobb med att hålla kursen men det lär man sig. En kursstabil kajak håller kursen bättre under surfen men går ofta inte att styra när den börjar glida åt sidan – i stället får man bromsa sig ur surfen, sikta igen och börja om på nästa våg.

Att surfa handlar alltså om att styra. Att surfa handlar alltså om att styraVill du hålla farten tar du kraftfulla ytterdrag så fort kajaken visar minsta tendens att vilja gira. Det krävs beslutsamhet och snabbhet eftersom förskeppet är djupt nertryckt i vågdalen och svårt att flytta i sidled. Vill du istället hålla igen låter du paddelbladet plana på vattnet på den sida du vill svänga åt, vinklar ner bakkanten och lägger tyngd på bladet. Då svänger kajaken med god kontroll (aktern är lätt att flytta) samtidigt som du har bra stöd i paddeln. Ett akterroder (paddeltaget) fungerar också bra. Undvik däremot kontring – förmodligen tappar du balansen och då hinner du inte få ut paddeln i ett stödtag.

Farten kan du också kontrollera så här: luta dig framåt så ökar farten, luta dig bakåt så bromsar du.

Träna gärna när förhållandena är goda. Att surfa är bland det roligaste man kan göra i en kajak.

Några råd

  • För surfträning på grunt vatten är en hjälm en bra livförsäkring. Vid en stenstrand kan en våtdräkt minska antalet skrapsår och blåmärken.
  • Luta dig framåt direkt om du kapsejsar, för att skydda ansikte och huvud. Flytvästen skyddar ryggen.
  • Kan du rolla, gör det. Ofta är det bäst att vänta med ansiktet mot fördäcket tills turbulensen i vågfronten minskat och därefter rolla upp eller ta dig ur kajaken. Lämnar du kajaken, se till att du kommer upp utanför den. Simma efter kajaken in till stranden. Håll inte i repöglor – snurrar kajaken i bränningen kan du bli av med fingrarna.
  • Om flera surfar, bestäm i förväg var ni paddlar ut och var ni surfar in så att ni inte möts.
  • Surfa inte om det finns badande eller vindsurfare vid stranden.
  • Aldrig mer än en kajak per våg – kollisioner är inte roliga.
  • Lite goda råd från en duktig surfare kan underlätta väsentligt.

Om roder och surfning:

I småvågor fungerar ett roder utmärkt för att hålla kursen under surfning. I större och brytande vågor finns däremot anledning att vara försiktig.

För det första är ett roder ofta verkningslöst i brytande bränning – en falsk trygghet. Det når inte ner i vattnet och även om det gör det så rör sig vattnet med samma fart som kajaken.

För det andra ökar rodret risken för kapsejsning. Börjar kajaken t ex svänga åt höger bör den alerte surfaren sträcka på högerbenet och lyfta vänsterknäet för att luta kajaken mot vågfronten – dels för att få styreffekt men också för att vara beredd med ett stödtag om vågen bryter. Men vad gör roderpaddlaren? Jo, trampar med vänsterbenet i ett försök att styra rätt och får därmed en lutning åt fel håll.

För det tredje är roder sällan byggda för den stora belastning som en brytande våg bakifrån utgör och ett trasigt roder är en säkerhetsrisk om man kapsejsar.

För det fjärde finns en risk att skära sig på roder och wire om man kapsejsar och skall ta tag i kajaken.

Ska du surfträna på allvar – välj en roderlös kajak. Att fälla upp rodret på akterdäck som en tillfällig lösning, fungerar om det inte blåser för mycket – då fungerar det uppfällda rodret som ett vindfång akterut och ökar risken att kajaken hamnar tvärs.

Sidsjö

Nybörjaren har ofta stora problem med sidsjö medan de flesta vana paddlare trivs alldeles utmärkt med vinden och vågorna från sidan. Det bromsar inte som motvind och kräver inte koncentration och precisionsstyrning som medvind.

För att säkra balansen skall du anpassa paddelrytmen så att du placerar paddeln i vågtoppen när den närmar sig kajaken på lovartssidan. När vågen passerar under kajaken byter du sida och tar nästa paddeltag i vågtoppen på läsidan. På det viset har du stöd under hela det kritiska momentet. Med rätt timing och kraftfulla tag känns det som om du lyfter kajaken över vågtoppen – du formligen flyger fram. Samtidigt är paddeln på rätt sida för ett lågt eller högt stödtag om vågen plötsligt skulle bryta.

Det är förstås viktigt att du har full kontroll över kajaken – med roder, skädda eller genom att packa rätt. Att med paddeln hålla mot en kajak som girar upp mot vinden är slöseri med muskelkraft.

Bra är också om du har en paddel med relativt små blad och håller den lågt över vattnet. Den som försöker paddla till havs i hård vind med en storbladig, vinklad paddel och hög paddelföring kommer att uppleva paddeln som mycket besvärlig att hålla koll på. En smal ovinklad eskimåpaddel är däremot helt lugn även i mycket hård vindDen lever sitt eget liv och tvingar fram ett krampaktigt tröttande grepp och kan även kapsejsa hela ekipaget (ett klassiskt misstag är när paddeln är i vatten på läsidan och hindrar kajaken att flytta sig i sidled samtidigt som vinden trycker på det höga lovartbladet).  En smal ovinklad eskimåpaddel är däremot helt lugn även i mycket hård vind.

Är sjön grov kan sidvinden vara oberäknelig. Uppe på vågtoppen är du utsatt för vindens fulla tryck. Nere i vågdalen får du en lömsk vindstöt från motsatta hållet beroende på luftvirvlar över vågkrönet.

Råkar du ut för brytande sjö behöver du ta stödtag. Ett lågt stöd är vad du normalt använder till havs. När vågen närmar sig från sidan lägger du paddelbladet med framsidan ner ovanpå vågen och lutar kajaken en aning in mot vågen. Om vågen bryter, lutar du mer åt lovart och surfar sidledes på vågfronten med stöd i paddeln. När farten minskar drar du dig upp igen och fortsätter paddla. Det är lättare att göra än att beskriva, men träna gärna under ofarliga förhållanden (sandstrand i lä) innan du behöver stödet i skarpt läge.

I bränningszonen eller över grund kan vågorna ibland bli så branta och höga att du inte når med ett lågt stöd. Då tar du ett högt stödtag. Vinkla underarmarna uppåt och stick in paddeln i vågen med baksidan ner. Var beredd på ett ordentligt ryck i paddeln. Håll armbågarna relativt nära kroppen för att inte belasta axeln alltför mycket. Luta kraftigt in i vågen och sidsurfa med stöd i paddeln. Även högt stöd är bra att ha tränat innan det behövs.

Paddla aldrig sida vid sida i sidsjö. En plötsligt brytande våg kan innebära att ena kajaken landar ovanpå den andra. En bättre formation är en 45° linje, med främste kajaken i lä. På det viset kan alla hålla de övriga under uppsikt och den som ligger längst fram vänder sig ut mot vågorna för att se de andra.

Att gira i hård vind

Det kan vara svårt att gira mot vinden om det blåser hårt – kajaken fastnar med vinden rakt från sidan. Svårast är det med kajaker med utdragen köl eller fast skädda, vilket beror på att svängningspunkten hamnar långt bak och det blir åtskilliga meter kajak som skall tvingas upp mot vinden. Försök så här:

Fäll upp skäddan eller rodret (rodret gör i det här läget mest nytta som vindfång på akterdäck där det hjälper till att driva aktern mot lä). För att gira är det fart som gäller. I hög fart lovar kajaken upp mot vinden – utnyttja detta. Kraftiga sveptag på läsidan i kombination med korta tag nära kajaken på lovartssidan för att inte tappa fart. Om vågorna inte bryter kan man luta kajaken mot läsidan för att gira snabbare, men i brytande sjö måste lutningen ske mot lovartsidan för att vara beredd på sidsurf. Håll emot när fören går upp på vågtoppen och vinden tar i och ta krafttag när kajaken ligger uppe på vågen och när fören är på väg ner i vågdalen.

Är det mer vågor än vind, försök så här: fäll upp skäddan eller rodret. Börja svänga med hjälp av sveptag när kajaken ligger i vågdalen. När kajaken ligger på vågtoppen med för- och akterskepp i luften tar du ett riktigt kraftigt sveptag på läsidan.

Kommentarer

Hej Björn!

Købte en af de første Sea Pearl kajakker her i oktober og har derfor kun to tures erfaring med den. Er glad for det gode glid og dens evne til at svinge, både ved kantning og (især med finnen oppe) ved styretag. Jeg ror med en hjemmelavet grønlandsk pagaj, fremstillet ud fr a tegningerne på den side, du henviser til et sted på hjemmesiden her. På den anden tur blæste det en del, og der var krabbe bølger på Sorø Sø. Jeg måtte ro med nogen forsigtighed, men følte det ikke risikabelt, havde godt fat med knæene, og sad godt i sædet.

Min gamle tunge Inukshuk plastikkajak var udpræget luvgærig, søgte op i vinden, uden roret nede, men den nye her synes jeg var svær at holde op mod vinden, ville løbe mod læ, da jeg roede bidevind. Jeg trak så finnen op, det hjalp noget, men jeg måtte alligevel slide noget med den højre arm for ikke at drive mod læ. prøvede selvfølgelig at kante noget og styre lidt mod luv i sidste del af taget på den luv side.

Er kajakken lidt lægærig? Eller hvad skal jeg forsøge at gøre næste gang.

Jeg glæder mig til at gøre flere erfaringer med min dejlig lette kun 18 kg tunge og meget smukke Sea Pearl.

Venlig hilsen

Hej Björn

Jag heter Magnus W och har paddlat i ca 5 år. Jag har under dessa år vid åtskilliga tillfällen tittat på din sida och ofta fått svar på mina funderingar. Nu har jag en fråga som jag hoppas du kan ge mig lite goda råd kring och som jag inte funnit så mycket om på din sida. I helgen paddlade jag utanför Nåttarö/Utö i Stockholms skärgård. Jag var själv under paddlingen och det blåste ca 10-12 m/s SO dvs vinden kom snett bakifrån, med ca 2 m höga vågor som jag upplevde som förvånansvärt "branta" och med kraftiga brott för att vara så långt ute till havs. Trots att jag befann mig ca 200-300 m från land så upplevde jag även till och från tydliga motvågor/klapotis som gjorde det stökigt. Både låga och höga stöd behövdes för att parera sjön.

Trots att allt gick bra så har jag en gnagande känsla av att om jag kantrat så hade allt jag lärt mig om re-entry med flottör, pumpning av sittbrunn mm inte fungerat i dessa förhållanden. Inte heller eskimåsväng som jag behärskar under lugna förhållanden hade fungerat särskilt väl misstänker jag. Att simma med kajaken in till land var inte heller att fundera på då Utö och Nåttarö till stor del består av branta klippor med alldeles för hög risk att närma sig under rådande förhållanden. Dessutom är det tveksamt om jag orkat simma in till land med torrdräkt, långfärdsutrustad och tung kajak mm. Avslutningsvis är jag även tveksam till om en paddlingskamrat gjort någon skillnad eftersom kamraträddning också känns som ett högst osäkert moment i den situation jag befann mig. Risken att vi båda kantrat hade varit överhängande.

Sammantaget hade jag ingen plan B som jag tror hade fungerat och denna känsla av att inte ha en plan B förtog tyvärr lite av glädjen eftersom jag alltid försöker tänka i alternativplaner. Har du några tips hur jag borde gjort/tänkt, vad jag bör kunna, förberedelser mm etc för att bemästra liknande situationer i framtiden så tar jag tacksamt emot dem! Tack på förhand.

Hn

Magnus W

Det är svårt med generella råd om förhållanden som ligger på gränsen för vad man kan hantera. Jag tror att paddlare med vana från vildare kuster än den svenska har mer att komma med – en högsjökurs hos till exempel Phil Clegg på Anglessey i nordvästra Wales eller eller Gordon Brown på den skotska atlantkusten (Gordon Brown har skrivit en bra bok med avsnitt om detta: Sea Kayak).

För mig är det höga stöd och roll som gäller som både plan A och plan B. Men den måste såklart tränas så mycket i hård vind och sjögång att den blir självklar. På plussidan finna att det i praktiken är lättare att rolla en fullastad kajak (tyngden och rörelseenergin hjälper till att dra upp den) och i grov sjö (vattnets rotation i vågfronten drar upp kajaken om man rollar åt rätt håll – vilket innebär att rollan måste vara pålitlig åt båda hållen).

Så länge man kan hålla sig kvar upprätt i kajaken är situationen under kontroll, men läget försämras radikalt om man hamnar i vattnet.

Jag är helt överens med dig om att flottör och uppklättring inte är ett rimligt alternativ i sådana förhållanden och likaså att en paddelkamrat knappast heller hade varit till nytta (om inte han/hon är utbildad i högsjöräddning). Är men flera kompliceras situationen av behovet att hålla kontakt och komma överens om strategi, och den mest erfarne kommer inte att kunna fokusera helt på sin egen situation, utan kommer också behöva ta ansvar för sin mindre erfarne kamrat.

Att simma med kajak kan fungera om man låter vind och vågor göra det mesta av jobbet så att man inte tröttar ut sig, och fokuserar på att möjliga landningsplatser; grunda stränder eller holmar eller uddar att söka skydd bakom.

Att ha med en vattentät VHF-radio är en betydligt bättre idé än en mobiltelefon, för att täckningen är bättre runt kusten och för att nödanrop påp kanal 16 kan tas emot av fartyg och båtar i närheten som ofta kan vara på plats snabbare än sjöräddningen/räddningstjänsten och att dessa vid behov kan skicka ett nödanrop vidare via stationaära VHF-anläggningar med högre effekt.

Ibland diskuteras drivankare för överhandsväder, men jag är tveksam till om de fyller någon funktion i det här sammanhanget. De kan visserligen minska avdriften i akterlig vind, men innebär också att förlorar möjligheten att manövrera kajaken – vilket kan vara en acceptabel kompromiss i en liten segelbåt i orkan ute på öppet hav, men knappast i en kajak i närheten av en läkust.

Hej Björn!

Jag bytte surfskin mot en Tiderace kajak i helgen och stack ut på midsommartur med klubben. Det händer väl en till två gånger per år att jag paddlar långfärdskajak.

Saknade mitt roder vid vågor snett bakifrån. Men läste igenom ditt avsnitt om paddla utan roder. Tror jag gjorde det mesta rätt. Har tidigare haft sönder mina fotstöd och byggt nya i badtulavsvirke. Det blev en stor förbättring.

Längst ut i skärgården fanns det till vår stora glädje vågor. Fina surfvågor på ca 0,5 m. Det tog några vågor att få till timingen. Det gällde att paddla längre än med skin. Ibland fixade jag en länkning, men ofta vred sig kajaken. Då gick det klart att sidsurfa den vågen. Men, nu till min fråga. Om man sidsurfar en våg, går det att snabbt vända upp vinkelrätt mot vågen igen för att plocka nästa våg? I surfski använder jag surfrodret å kantning till detta. Men går det att göra utan rodret och hur?

Jag förstår att du saknade skin när det blev fina surfsvågor. Jämfört med en ski har en havskajak en inbyggd tröghet (nysningsäker styrning ;-) som innebär att man får en andra chans om man har gjort bort sig, men som också gör det svårare att snabbt precisionsmanövrera. Kontrollen fördelas på tröghet/kursstabilitet och roder/skädda. I en surfski minimerar man trögheten och kursstabiliteten, bl a genom att sätta paddlaren rakt över girpunkten – och i stället använda ett stort och effektivt roder för både kurshållning och styrning.

I en havskajak med skädda har du ett val vid surf: antingen skäddan upp och god kontroll men mycket jobb med paddeln för att hålla kursen – och, det viktigaste, att kunna ta kontrollen över kajaken efter en sidsurf. Alternativt skäddan nere för att få en lugnare surf utan så mycket jobb med paddeln, men att det blir svårt att hinna styra upp en begynnande broach – men paradoxalt nog kan det underlätta att fortsätta surfa eftersom skäddan blir en broms i aktern under sidsurfen.

En kajak i fart vill lova upp mot vinden – dvs det är lättare att lova upp mot vinden än ett falla av i vågens riktning under en sidsurf. Jag surfar helst med skäddannhelt eller nästan helt uppe och brukar vänta tills sidsurfen tappar lite i kraft. För att då fortsätta surfa för jag paddeln bakåt och lite djupare i vattnet så att den bromsar akterskeppet (gärna drar ner skäddan också). När fören börjar svänga mot lä drar jag snabbt fram paddeln för ett styrtag, alternativt byter sida med paddeln för ett omvänt styrtag. Men hur motoriken egentligen ser ut vet jag inte riktigt – det är en reflexmanöver som jag inte funderat så mycket på ;-)

Titta på Jeff Allen när han testar surf med Frej.

Skriv en kommentar