Visa varukorgen
Design & Illustration

Faror med åska

Åska är elektriska urladdningar i atmosfären, yttrar sig som blixtar åtföljda av dunder och förekommer enbart i samband med cumulunimbusmoln. Urladdningarna beror på kraftig elektrisk uppladdning av molnets olika delar. Den fysikaliska bakgrunden är inte helt klarlagd, men kraftiga vertikalvindar med varm, fuktig luft, underkylda vattendroppar och iskristaller samt en instabil atmosfär finns alltid med i bilden.

En teori är att lätta positivt laddade ispartiklar stiger med uppvindarna, medan tyngre, negativt laddade is-vattendroppar (s.k. Graupel-partiklar) sjunker neråt av tyngdkraften. Genom direkta mätningar har man kunnat konstatera att molnets övre delar i regel blir positivt och de nedre negativt laddade. Eftersom cumulunimbusmoln har stor vertikal utbredning kan potentialskillnaden efterhand bli mycket stor. När luftens isolerande förmåga överskrids utlöses en urladdning, vanligtvis mellan molnets olika delar eller mellan två närliggande moln – men någon gång också mellan moln och jordytan - blixten ”slår ner”. En första svagare urladdning joniserar luften stötvis i en blixtkanal som kan vara 5-10 km lång. När kanalen är klar sker en huvudurladdning från marken till molnet med en hastighet av 30000-100000 km/s. Normalt sker flera urladdningar inom ett par tiondels sekunder. Förloppet är så snabbt att ögat inte kan skilja de olika momenten. Det åtföljande bullret uppstår när uppvärmningen (ca 10000-30000ºC) av luften längs urladdningsbanan orsakar kraftiga tryckförändringar.

bild av blixt
Spännande natt på Tornö i Göteborgs södra skärgård

Åskväder förekommer dels i en och samma luftmassa, luftmasseåskväder, dels i gränsen mellan två luftmassor, frontåskväder.

Luftmasseåskväder kan uppstå vid kraftig lokal uppvärmning över land - sommarens vanliga värmeåskväder - eller bildas genom vertikala luftrörelser i en ostabil luftmassa. Även orografiskt (orsakad av topografin) betingade luftrörelser (t ex termik) kan skapa de uppvindar som krävs.

Frontåskväder uppstår genom vertikala luftrörelser vid frontpassager - vanligast i samband med kallfronter. Kallfrontsåskväder uppstår när den kalla luften pressar upp en varmare luftmassa. En vägg av sammanvuxna åskmoln kan bildas längs hela fronten - sådana åskväder är ofta mycket intensiva men kortvariga eftersom fronten är smal och rör sig snabbt (50-100 km/t). Varmfrontsåskväder är normalt lågintensiva, glesa men mera långvariga och utan tydligt synliga åskmoln.

Speciella fenomen under åskväder:

S:t Elmseld är ljusfenomen på grund av kontinuerliga urladdningar runt spetsiga utskjutande föremål (master, flygplansvingar etc).

Kornblixtar är blixtar på så långt avstånd att bullret inte hörs.

Klotblixtar är lysande klot som svävar fritt i luften eller följer elledningar, staket, takrännor etc. Fenomenet saknar vetenskaplig förklaring.

Skydd mot åska

Öppet hav bör undvikas när det åskar, liksom sjöar, åar och bäckar. Gå iland och vänta ut ovädret minst 25 meter från vattnet.

Undvik öppna fält, kullar, åsar, höga träd, master, klippor, regnvåta diken och sänkor som samlar regnvatten.

Undvik också horisontella metallstrukturer - stängsel, räcken, elledningar, järnvägsspår etc. De kan leda urladdningen långt från nedslagsplatsen. Är du på en båt - håll absolut inte i riggen!

Sitt på isolerande underlag, till exempel ett liggunderlag (det isolerar mot den markfukt som kan leda ström). Passerar åskan rakt över är det bäst att lämna tältet och skydda sig genom att sitta hopkrupen på ett liggunderlag med armar och ben tätt intill kroppen och inte hålla i någonting.

Överraskas man långt ifrån land kan riskerna för skador minskas genom att man tar av alla metallföremål - klocka smycken, mynt, livrem med metallspänne etc - och lägger så långt ifrån sig som möjligt i båten. Töm ut eventuellt vatten i kajaken. 

Paddel med metallskaft är ett speciellt problem (även kolfiber är tillräckligt ledande för att kunna bli farligt strömförande). Bäst vore att lägga den i vattnet en bit från kajaken, men eftersom blixtnedslag ofta förekommer tillsammans med starka vindbyar är det trevligast att ha en paddel i händerna.

Alla vet väl hur man tar reda på hur långt det är till det senaste blixtnerslaget? Räkna sekunder ( ettusen-ett, ettusen-två, ettusen-tre osv...) mellan blixten och åskmullret. Tre sekunder är en kilometer.

Kommentarer

Hej Björn

En fråga om åska: Har du hittat dokumentation för riskerna för en kajakpaddlare i åskväder?

Jag har haft långa diskussioner med kompisar när vi paddlat i skärgård: Måste man gå i land eller går det bra att paddla på? Min åsikt är att även en kal skärgårdsö i regn leder bättre än jag i en plastkajak, och då den oftast är högre vill den ta smällen.

Har du synpunkter på det? Helst dokumenterade...

Samma för mit hemvatten, Kävlingeån: med höga branter på båda sidor känner jag mig ganska trygg.

Men sedan finns det ju de som är rädda för åskan överhuvudtaget, det får man också respektera. Det skallv ara roligt att paddla.

Tack för en bra hemsida; jag besöker den ofta och är nu helfrälst eskimopagaj-paddlare mycket tack vara dina tips.

Jag håller på och bearbetar mina scoutkompisar... :-)

mvh

Torben Bohn, Krutmöllan, Kävlinge

Det finns relativt lite om farorna med åska och paddling - mest lite allmänt hållna råd om att absolut inte bada och att gå iland och vänta ut åskvädret. Det finns amerikansk statistik som bland annat visar att 98% av dödsfallen vid blixtnedslag sker utomhus, att 25 % sker på eller mycket nära vatten (www.lightningsafety.noaa.gov/).

Meteorolog Lage Larsson har i artiklar i Båtnytt bland annat sagt att: "I naturen finns det ingen helt säker plats där man klarar sig från åsknedslag. Blixten är lynnig och kan egentligen slå ner var som helst. Den kan slå ner i en kanot som kommer paddlande 50 meter från en segelbåt med hög mast. Teorierna kring åskvädren är komplicerade och långt ifrån helt kända. Sannolikheten för att råka ut för ett blixtnedslag är något större på en höjd, men urladdningen tar inga långa omvägar för att söka sig till högsta punkten. Det finns fall då laddningarna har spridit sig långa sträckor i vattenytan i sötvatten, medan de tycks gå rakt ner till botten i salt och bräckt vatten. Frågan är om man inte i alla fall ska söka sig en bit upp på stranden om man är ute och paddlar och hamnar i ett åskväder." (www.batnytt.se/vind-vader-tumregler).

Plastkajaken innebär ingen säkerhet. Om spänningspotentialen räcker för att överbrygga åtskilliga hundratals meter luft med god isoleringsförmåga kommer inte 3-4 mm plast att göra varken till eller från.

En tänkbar fara kan vara att du vid kontakt med vatten genom både kajaken och paddeln kan få ström genom kroppen när avståndet mellan kontaktpunkterna skapar potentialskillnad. Men det är bara spekulation...

Skriv en kommentar