Tragisk olycka

Jag skrev samma dag på ett annat ställe och frågade Björn hur man egentligen skulle vara klädd för en ovan beskriven tur, nu har jag fått svaret, men fortfarande står EN fråga kvar: hade den omkomne kläder på sig för dessa kalla vatten eller inte? Jag tycker uppgifterna varierar. Den paddlare som överlevde var ju tydligen vettigt klädd.

Jag kan bara återvända till mitt eget "haveri" för ett par år sen i maj med över- brytande sjö och inkilad i stenar. Inget snack om rollar där inte! Men minnet av det kalla vattnet den inte särskilt långa stund jag satt kvar lämnar mig inte. Med vatten över kroppen blir man VÄLDIGT kall, den saken minns jag alltför bra. Men Björn, man behöver ju faktiskt inte slå runt, man kan sitta fast på något olyckligt sätt och det är där min fråga kommer. Frånsett ett rejält kapell, vad mer på kroppen? Skulle en neoprensalopett och en gortexjacka med muddar räcka?

Enligt rapport från paddlaren klubb rollade Jonas upp första gången, och kapsejsade några minuter senare igen. Enligt uppgift var det klass 2-varning på vindstyrkan vilket kan förklara en hel del.

Det låter som att han/de var väl förberedd/a, men gav sig ut i för svåra förhållanden samt hade en hel del otur.

Tack för svaren! Man kan ju bara ge färdkamraten en stor eloge för insatsen. Att i plötslig nöd ändå hålla huvudet klart och inse vad man ska göra är nog en prestation som kanske ger en fingervisning vad de här kanotisterna hade för styrka. Den förolyckade var ju tydligen mycket vältränad och kunnig, kunde rolla - men någonting hände - igen. Det är här jag funderar om och om igen. Det kanske till syvende och sidst handlar om hur många liknande situationer man varit med om? Erfarenhet kan man ju bara få om man möter svåra situationer och klarar av dem. Och ska man möta dem? Nödvändigt?

Vad ska jag själv, eller andra, dra för slutsatser av det här? I osäket väder paddlar jag VÄLDIGT nära land. Jag VET vid vilka ställen på mina enkla paddlingar jag kan förvänta mig fallvindar som ändrar vågornas struktur. Än så länge räcker det för mig...

Och åter, det här var två uppenbarligen mycket vältränade personer. En sak slog mig - fick den förolyckade i sig vatten? Kallsupar? I så fall går det fort.

Henri, den person som omkom låg ca 20 minuter längre i vattnet än den person som räddade. I detta fall en väldigt lång tid. Det går inte att dra några slutsatser om klädseln av det som skrivits.

Jag kan av egen erfarenhet säga att vinterbad och en blöt goretex jacka i vind kyler bra.

En "lång" överfart i hårt väder blev i detta fall katastrofal. Visst låter det konstigt att en "stadig" kanot sjunker, men kanske blev den så pass vattenfylld att det ansågs säkrare att lämna kanoten. Det är väldigt svårt att simma med en vattenfylld kanot och vissa modeller är väldigt svåra att hålla på rätt köl med vatten som skvalpar omkring, ens om det bara är 5-10 liter.

Kanske skulle mer rollfärdighet kunnat ge ett lyckligare slut, men det går ändå att konstatera att Hutchinsons gamla regel gäller. Man kommer aldrig upp i samma skick efter en ofrivillig roll. Avtrubbat självkänsla gör att förhållanden man i vanliga fall hanterar blir övermäktiga.

Håller med Gustav !

Grunden i vinterpaddling ( i och för sig all paddling ) år att välja en dag med passande väder.

Tack Erik för kommentaren - tjugo minuter mer låter inte mycket på land, men i vatten är det alldeles tydligt livsavgörande. Så tragiskt.

För något år sedan såg jag beskrivningen av en nyzeeländsk kajakkonstruktion som då visad på internet endast var framtagen som prototyp och tänkt att öka säkerheten vid kappsejsning 1) den hade en trågliknande insats fixerad vid sargens överkant och rymde precis paddlarens kropp. Detta tråg var som en propp vilket skulle göra att hela kajaken inte kunde vattenfyllas. 2)den hade diverse relingsliknande utskott längs för- och akterdäck där man kunde ta tag och hiva sig upp. Det fanns en del andra saker också som jag tyckte var genomtänkta och vettiga.

Jag vet inte om den här kajaken kom i produktion, kanske den var för genomtänkt, kanske den inte tilltalade presumtiva köpare som skulle skrämmas av eventuella och ofrivilliga dopp. Och nödsituationer. Det står man nog inte och tänker på vid köpvalet och solen lyser varmt och inbjudande över glittrande vatten.

Flytelement som du Björn talar om är någonting försummat i mina kajaker. Skulle en uppblåst f d vinbag kunna duga? Flera?

Jag tycker att den här tragiska olyckan kanske kan leda till en positiv diskussion om kajaker och hur man räddar sig från en kajak. Som nybliven kajakägare förundras jag dels över mängden av kajaktyper och dels synen på åtgärder vid kapsejsning. Om vi bortser från kamraträddning och endast tittar på självräddning, så finns det roll- och stabilseringsskolorna, såvitt jag förstår. Man kan naturligtvis kombinera dem på så sätt att misslyckas rollen, så använder man sig av en stabilisator, t ex en paddelflottör att ta sig snabbt upp i kajaken. I trängda situationer, som den i olyckan, skall man vid en misslyckad roll kunna ta sig upp i kajaken på egen hand och inte utsätta kamraten(-erna) för fara och kapsejsning som skedde i detta fall, men som slutade lyckligt. I olyckan lyckades en roll, som jag förstår, men det kom ganska snart en andra kapsejsning, som blev ödesdiger. Vid misslyckanden sjunker självförtroendet. En kapsejsning leder till ytterligare flera därför att man är uppskärrad. Av den anledningen bör det också vara bra att ha kvar stabilisatorn då man paddlar in till närmsta land för ombyte och återhämtning.

Jag tycker att man skall enas om en kvalitetssäkring av kajaker. I en sådan borde det vara obligatoriskt med en stabiliserande självräddningsanordning, liksom vattentäta skott, för kajaker av långfärdstyp/havkajak. De andra kajakerna av i övrigt bra kvalitet får man klassa som idrottsredskap att användas inte långt från land och inte under den kalla delen av året.

Där kanske vi har svaret - nakna händer mot kallt vatten... Jag klarar av bara händer i 30 gr kyla om vintern för matlagning och tältuppsättning i fjällen. Men inte kallt vatten! Hjärnan vill en sak, musklerna någonting annat. Man blir fumlig, man orkar inte hålla tag i någonting alls. Jag använder aldrig poogies av just denna orsak utan mina fingervantar är sådana som fiskarena runt kusterna här använder, helt vattentäta och med minimal vatteninträngning. Simrishamns Vadbinderi kan jag ju skriva för firman finns inte längre. Nyttigt att prata med fiskare...

Det är inte ofta man läser om kajakolyckor, det är riktigt Björn och när de sker blir det rubriker, så klart. Men instinktivt tror jag alla betraktar kajaken som någonting fragilt. Den kan se stor och maffig ut på land, på vattnet blir det en liten tingest som knappt syns. Kanske det är just en viss vana vid paddlandet som gör att man går över en gräns och tror sig klara större vågor? Helt klart är Björns teser de riktiga, man SKA behärska sin kajak i vattnet och till detta kommer idog övning. Frågan till sist blir ju upp till var och en - hur mycket tid vill jag lägga ned på detta? Och hur anpassar jag mig till de omständigheter jag INTE tror jag klarar av? Och kanske oavsiktligt utsätts för. Jag tror inte det finns något absolut svar.

Korrigering av tidigare påstående. Det var på utsidan jag läste om klass 2-varningen. Läser man kamratens rapport ( http://www.nwt.se/ArticlePages/200703/18/20070318105227_NWT019/20070318105227_NWT019.dbp.asp )

verkar det ha varit måttlig vind med dyningar. Kapellet åkte av vid kapsejsningen, oklart om det var vid första eller ej (därav wet exit).

Vad gäller eskimåsväng är jag inte säker på att jag håller med Björn. Sannolikheten att lyckas påverkas naturligtvis av situationen man försöker. Jag kan rolla 100 % i slätvatten, men i forsar är det annat. För det mesta lyckas jag inom två försök eller så, men det har funnits dagar som jag inte kunnat rolla alls i skarpt läge. Betyder det att jag inte kan rolla, eller bara att det var för svåra forsar för mig?

Det känns farligt att säga att man antingen kan eller inte kan rolla, just för att man då kan lockas att tro att det kommer gå bra i iskallt vatten, bara för att det går utmärkt på sommaren.

de sista du skriver där Gustav villjag bara påpeka att de skulle jag vilja likna med att kan jag simma i havet på sommaren så kan jag simma även om vintern...

tror de fleste människor isär de som är kanotister har ganska klart för sig att det är kallare och att man där av inte är klar at utföre exempel en roll i vinterväder som man kanske klara i sommar väder...

där av anser jag i alla fall det som en självklarhet att om man aldrig övat roll i realistiska omständigheter då i grov sjö och under vintern så kan man inte säga sig kunna roll mer än för uppvisning...

och en uppvisningsroll har man verkligen ingen nytta av i skarpt läge

Hur olika individer väljer att angripa risker skiljer sig som bekant. Jag tror den vanligaste tanken bland folk (jag talar om folk i allmännhet, inte kanotister) är att välja klädsel som gör det möjligt att ligga länge i 2-3 gradigt vatten. Nackdelen är rörlighet och därmed minskar nöjet.

Nummer två borde vara eskimåsvängen. Mycket omtalad, men få känner till hur pass mycket träning som behövs för at den skall fungera bra, samt att man måste ha en kanot som är lämplig. Får ibland glada tillrop när jag paddlar min racer om att rolla. De brukar bli besvikna när jag talar om att den inte är konstruerad för rollar.

Nummer tre är troligtvis flottör/utriggare. Känns som de självklara valet för att stabilisera en rank farkost. Anses lite töntigt.

Nummer fyra är kanske det mest självklara. Paddla nära land. Händer något finns stora möjligheter att ta sig iland. Mesigt tycker havspaddlaren.

Nummer fem. Stanna på landbacken.

Kanske finns det fler bra möjligheter att hantera risker vid vinterpaddling?

Det första jag tänker på när jag läser om olyckan är reservkläder. Själv har jag alltid vinter kläder Helly Hansens tjocka tröja, byxa och stumpor, mössa, vantar, tunn skalbyxa resp. jacka i goretex och slutligen en handduk.

Detta kit blir synnerligen litet när man pressat ur luften ur påsen.

Det viktigaste som jag ser det i denna situation är att stoppa avkylningen fortast möjligt. Kroppstemperaturen fortsätter neråt så länge man är blöt eller fuktig, vilket betyder av med kläderna, torka med något och snabbt komma i torra kläder med bra tjocklek/isolationsförmåga.

Den som är piggast måste avgöra om han tar hand om sej själv först, ibland är det en förutsättning för att kunna hjälpa någon annan.

Är du torr och fortfarande har förmågan att röra dej så är det nu muskelarbete som gäller. Hoppa upp och ner, åkarbrasor applådera var uppfinnings rik, även om du i början knappt klarar något så kommer blodcirkulationen och temperaturen garanterat tillbaks om man ger sej den på det och har torra kläder.

Det finns många exempel på de som överlevt efter vinterolyckor, nyckeln är garanterat att stoppa avkylning med efterföljande chock handlingsförlamning osv.

Fungerar inte telefonen pga. dåligt med ström kan det vara värt ett försök att stoppa in batteriet i armhålan en stund och sen prova ringa, man blir förvånad över skillnaden.

Hoppas vi kan fortsätta utbyta tankar om detta allvarliga ämne och tillsammans bli klokare.

Jag vill passa på att sända några deltagande tankar till de drabbade familjerna.

Jag tycker att diskussionen om eskimåsväng kontra stabiliseringshjälmedel står och stampar. Däremot tycker jag att det kommit fram andra värdefulla synpunkter på vinterpaddling, kläder, var man bör paddla et c.

Det kan ju inte bara vara så att en historisk räddningsteknik som inuiter använde vid jakt kan vara den alenarådande idag. Med tanke på uppräkningen av lämplig utrustning för vinterpaddling, så vore det inte heller konstigt att lägga till några säkerhetsprylar, t ex för stabilisering utan att betraktas som pryltokig.

Säljer man en kajak som långfärds-/havskajak bör man också som konstruktör ange hur den på lämpligaste sätt skall hanteras vid kapsejsning, roll och/eller inbyggda stabiliseringsanordningar, så att köparen vet vilken säkerhetsutbildning han/hon måste åta sig.

Frågan är om inte en stabiliseringsanordning typ VKV:s hade förhindrat att den andra kajaken kapsejsade? Kom med idéer om hur dessa anordningar kan förbättras och förenklas, ni erfarna paddlare och konstruktörer. Då är det åtminstone något positivt vi fått ut av olyckan.

"Jag tycker att diskussionen om eskimåsväng kontra stabiliseringshjälmedel står och stampar."

Den kan väl få stå och stampa? Folk har ju olika kajaker, kunskaper, färdigheter, attityder samt olika "känsla för feeling".

"Frågan är om inte en stabiliseringsanordning typ VKV:s hade förhindrat att den andra kajaken kapsejsade?"

Ja, det är EN fråga, en ANNAN fråga är hur många havspaddlare/multisportare som vill bygga om sina dyrgripar, göra den tyngre och släpa med sig mer pryttlar? Min tro är att det dels inte skadat om det varit fler än få, men dels att det knappast blir så många fler än just få...

Den springande punkten här är väl att det finns materiel för att öka säkerheten, typ utriggare och extra kläder. Men i detta fall har sådana saker bortprioriterats, man kan inte ha tunga skott, extrautrustning etc i en tävlingsracer. Sen kan man ju alltid diskutera planering - paddla nära land så man har typ max 100 m att simma är en god plan i alla väder...

Alla här förutsätter att de paddlade sk multisportkajaker. Det står att de paddlade stadiga kanoter. Mig veterligen har de flesta stadiga multisportkanoter flyttkroppar eller skott. De skall ju användas i forsar och risken att man får hoppa ur kanoten i sådana är nog ganska stor. De kan använt något äldre kajakskrälle där flytkroppara av någon anledning plockats bort.

Eller så sjönk inte kanoten utan bara vattenfylldes och fick därför överges. Vi kan inte förutsätta att det som skrivits om olyckan är helt riktigt.

Vad kan vi lära av allt detta? För lära bör man ju. Att ha någon sorts anordning för att inte hela kajaken ska fyllas med vatten borde väl initialt vara någonting mycket enkelt att anordna. En säck, ett tråg. Som nummer två - vettiga flytkroppar. Nummer tre - ALLTID reservkläder, precis som skridskoåkare på långfärder lärt sig ha med i ryggsäcken. Detta kom tydligt fram i ett tidigare inlägg och efter att ha blivit genomdränkt kan jag bara säga amen till detta. Kroppens nedkylning fortsätter med våta kläder!! Detta är ett axiom så självklart att det egentligen inte borde behöva diskuteras.

Kapellet? Min hemgjorda tuiliks nederkant KNYTER jag runt sargen. Den är dessutom tillräckligt lång för att jag ska kunna ligga på sidan och kippa efter andan. Jag ska öva det här mycket mer, för det är inte alls så säkert att man måste göra en roll, det kanske går lika bra att komma upp från sidliggande position.

Den rörliga sekvens av "vattenbalett" som Björn visat upp tidigare av en amerikansk paddlare kunde ju annars vara en ledstjärna. Denne man behärskade ju kajaken i alla lägen. Men hur många av oss VILL eller KAN lära oss denna givetvis och i grunden givna säkerhetsgivande konst?

Som någon sagt här tidigare - 100 meter ut från land. Och vilka fåglar får man inte se?!

50 minuter i vintervatten är väldigt lång tid. Kläderna var nog inte det största misstaget då de faktiskt kunde ta sig iland.

Thure Björk har skrivit om avkylning

http://www.paddlingsnyaadress.com/paddlarvaard/avkylning.htm

10 minuter nämns som en gräns innan problem börjar komma vid simning i vinter vatten.

Flytelement brukar vara frigolitblock eller koniska luftkuddar som trycks in framför fotstödet och/eller bakom sätet.

Träkanoter brukar flyta vattenfyllda, i vilket fall gör min det, men plastkanoter vet nog alla att de sjunker utan flythjälp. Att inte ha någon flythjälp alls i en kanot får nog ses som väldigt riskabelt.

Att simma med en kanot i 500 meter är inte enkelt, men med tanke på att Jonas var i så pass dåligt skick var det säkert rätt att släpa på kanoten.

De uppges ha haft bra flytvästar och borde ifall de varit fräscha klarat av sträckan på halva tiden utan kanot.

Jonas kamrat bedrift är trots den tråkiga utgången enorm. Att simma både med kanot och en halvt medvetslös person i vintervatten, det är något som få klarar av.

Is there a place where I can find an English version about this theme? I know it has something to do about a tragic accident on the water with kajaks, so I D like to know more about it! thank you if

gr

jos

thanks Bjorn for the English version ,

I allready now I'm goiing to like your new version of yr site!

I allways follow your "nyheter" with pleasure and try to find out what it means

and sometimes I can work out the major idea behind it, ( otherwise I ask Erik v Woerkens)

thanks anyway

jos

Hypothermi, kraftig nedkylning, rolla eller inte ...

Att kunna rolla eller inte ... att kunna rolla i alla förhållanden är det ultimata men om man kapsejsar pga av att man förlorar medvetandet, får ett krampanfall, hjärtinfarkt eller av annan anledning hamnar i vattnet och kommer ur kajaken så krävs att man också har kunskaper, färdigheter och utrustning för dessa situationer.

Så tragiskt ... mina tankar går till Jonas, hans familj och alla vänner. Jag tänker på kamraten som kämpade för både sitt eget och Jonas liv. Rapporten om denna olycka har nu nått USA där jag sitter och skriver. Kajakolyckor händer hela tiden över hela världen och diskussionen här ovan är mycket lärorik. Jag uppskattar att folk vågar kritisera, reagera, fundera och försöka ta lärdom. Tidningen Sea Kayaker brukar ta upp olyckor som denna och hjälpa oss ta lärdom för att undvika liknande situationer.

Vad som slår mig med denna olycka är hur ofta det poängteras att de båda killarna var erfarna. Vad betyder detta? Tusentals timmar i kajak? Under vilka förhållanden? Om man inte tränat i tuffa förhållanden så spelar inte erfarenheten nån vidare stor roll.

På denna sidan Atlanten rekommenderar vi torrdräkt när man vinterpaddlar, paddlar ensam eller med personer man inte paddlat med tidigare och inte vet vad de har för färdigheter.

Vad hade de för flytvästar på sig?

"Extra sjösäkra kajaker" har jag också läst nånstans. Vad betyder detta? Vad hade de för kajaker?

Att kunna rolla eller inte ... att kunna rolla i alla förhållanden är det ultimata men om man kapsejsar pga av att man förlorar medvetandet, får ett krampanfall, hjärtinfarkt eller av annan anledning kapsejsar, hamnar i vattnet och kommer ur kajaken så krävs att man också har kunskaper, färdigheter och utrustning för dessa situationer. En paddelflottör som inte behöver blåsas upp skulle kanske ha kunnat hjälpt lite. En torrdräkt med rätt kläder under hade hjälpt Jonas att bevara värmen i kroppen lite längre. Paddlehandskar istället för poogies (om det nu vad det som de hade).

Sist men inte minst viktigt ... jag rekommenderar alla som sticker ut på en dagstur eller ett

träningspass att alltid ha en vattentät påse med ett ombyte av kläder, en vattentät påse med en sovsäck, ett liggunderlag / Therm-A-Rest samt en vindsäck eller ett vindskydd samt en termos med varmt vatten, mat och godis.

När Jonas och hans kamrat äntligen kom upp på den lilla ön så borde kamraten bytt om till torra och vind / vattensäkra kläder själv. Därefter rekommenderar WMI of NOLS (som jag undervisar för) att om personen kan hoppa, röra på sig och äta och dricka så ska vi hjälpa dom med det.

Om personen är så kraftigt nedkyld att de inte kan ta hand om sig själv - de huttrar kraftigt eller har slutat att huttra - så bör de placeras i ett "värmepaket" (se info här nedan). Den riktigt kraftigt nedkylde personen bör få varmt syre i 4-10 minuter innan den flyttas eftersom hjärtat är känsligt och kan börja fibrillera. De flesta av oss har inte med en syretank men att ge mun-mot-mun inblåsningar fungerar också (det är helt OK att ge inblåsningar till en person som fortfarande andas själv .. det känns lite underligt i början och man får hitta en bra takt samt blåsa försiktikt ... detta enligt Wilderness Medicine Society och WMI of NOLS medical protocols).

Efter inblåsningar av varmt syre i 4-10 minuter / eller direkt om personen fortfarande huttrar (men kanske är nära medvetslös) tar vi av alla blöta kläder, torkar av personen så bra som möjligt, sätter på torra kläder och stoppar in dom i vad vi kallar ett "värmepaket". Bred ut ett vindskydd / plastskynke på marken, lägg ut på mitten 1-2 liggunderlag och sen 1-2 sovsäckar ovanpå liggunderlagen. In med den kraftigt nedkylda personen i sovsäckarna, dra upp alla dragkedjor, vik över vindskyddet såsom man gör med en "burrito" så att "salsan" inte rinner ut. Vik först in vindskyddet / plasten över benen, sen sidorna över och stoppa till ordentligt runt huvudet. Ideen är att om personen har lite näring i kroppen fortfarande huttrar lite så kommer den lilla värme han / hon kan skapa genom att huttra (alla småmuskler jobbar för att få upp värmen) stanna kvar närmast kroppen eftersom "värmepaketet" är helt tätt.

Har man inte ett vindskydd så kan man använda en stor sopsäck (med hål för huvudet) och krypa ihop i. Vår lyx som kajakpaddlare är ju att vi kan ta med lite extra även på dagsturer. Visst kajaken blir tyngre men ...

Alla personer vars medvetandegrad förändras måste till läkarhjälp, även om de efter några timmar av vila, mat och dryck säger att de mår bra. Risk för återfall är stor.

Att vara beredd för de värsta situationerna betyder att tänka framåt och ta med det man aldrig tror sig att behöva. Det är inte första gången denna olycka har skett vilket betyder att den kommer att hända igen ...

Lena Conlan / WMI of NOLS instruktör

Jag har bara paddlat två säsonger men redan från början tog jag fasta på Björn Thomassons syn på rollen som självklar förutsättning för att paddla i grov sjö och kalla vatten. I lördags tippade jag ofrivilligt på en överfart på 6 km mellan Skillinge och Rödön utanför Sundsvall. Det var ingen dramatik utan mer eller mindre väntat i den relativt kraftiga medvindssurfen. Vi var två som paddlade. Jag hade en Black Pearl och kompisen en Greenlander. Klädsel: torrdräkt, tuiliq, långa täta överdragsvantar. Dubbla paddlar och norsaq. Rollen satt direkt och som en självklarhet och vi fortsatte som inget hänt.

Varje gång jag paddlar avslutar jag med en serie roller eller också går jag ut enbart för att rolla. Standardrollen måste sitta 100% åt båda hållen, jag måste klara att ta loss reservpaddeln, även om jag hänger upochner och sen rolla upp. Stormrollen och handrollen jobbar jag på nu. Alla varianter måste sitta där. Weet Exit är inget tänkbart alternativ. Man skall aldrig behöva lämna kajaken. Först då törs man gå ut i kallvatten.

Björn Welin 68 år