Andningsapparat för nästan-rollare

den 28 november 2009, 5 kommentarer

Såg just på The Dash Point Pirate att han (Andrew Elizaga) träffat en paddlare med en ovanligt ambtitiös - om än måhända något missriktad - inställning till det här med att lära sig rolla. Han hade konstruerat en andningsapparat för kajakrollare - monterat en lufttank i utrymmet under fikaluckan på sin Chatham 16, kopplad med en slang genom luckan till ett andningsmunstycke som förvarades under däckslinorna på fördäck. Tanken var att han vid en kapsejsning, rollträning etc stoppar andningsmunstycket i munnen och har all tid i världen att få ordning på paddeln och sittställningen, kunna fokusera på tekniken och därmed också ha en hyfsad chans att komma upp.

Lite mer jordnära är de idéer som jag ibland sett eller hört talas om, med en snorkelslang från flytvästen ner i kajaken, eller att munstycke på fördäck så att man kan böja sig framåt och ta några andetag innan man gör ett nytt rollförsök.

För mig finns ett fundamentalt tankefel i dessa funderingar. Att rolla går inte ut på att man skall tillbringa mer tid upp och ner. Man lär sig inte rolla för att man kan sitta upp och ner och analysera paddelns rörelser. Man lär sig rolla genom att man, med eller utan hjälp, lär sig koordinera paddelns, kroppens och kajakens rörelser så att man utnyttjar tyngdkraft, rörelseenergi och flytkraft optimalt. Att hänga upp och ner innebär att rörelenergin tar slut och att man har ett sämre utgångsläge för nästa försök. En van rollare som missar en roll byter normalt sida för att utnyttja den rörelseenergi som uppstår genom misslyckandet (undantag förstås om det blåser hårt - då måste man gå upp på samma sida igen).

Även en dålig rollare med begränsad lungkapacitet klarar två eller tre rollförsök innan luften tar slut - att de flesta bara gör ett försök beror oftast inte på att luften tar slut utan på rädsla att den skall göra det). Kan man inte rolla upp på första eller andra försöket, blir förutsättningar inte så väldigt mycket bättre om man får tio chanser.

Dessutom tar extraprylar av det här slaget fokus från rolltekniken, vilket jag inte heller tror gynnar dem som håller på att lära sig.

Grunden till en pålitlig standardroll är egentligen tämligen enkel: Använd tyngdkraften för att få fart ner i vattnet (den delen är ganska enkel ;-). Tryck överkroppen och paddeln mot fördäck för att använda rörelseenergin och för att inte bromsa snurrandet - på det viset kommar du upp till ytan innan du rört dig (och således klarat av tre fjärdedelar av rollen). Lägg dig på rygg i vattnet och räta upp kajaken genom att böja ryggen bakåt och sträck på benet längdst ifrån dig. Glid in på akterdäck (nacken så nära däcket som möjligt) medan flytkraften ännu håller dig uppe. Håller du en hand vid vardera axeln kommer paddeln att följa med korrekt i vattnet utan att du behöver tänka på den.

Vanligt nybörjarfel är att man reser sig eller börjar vifta med paddeln innan man kommer upp till ytan. Då tvärstannar rollen och man blir hängande upp och ner, i precis det ogynnsamma utgångsläge som uppfinningarna ovan förutsätter.