Att se och synas i höstmörkret
den 2 oktober 2004, 0 kommentarer
Nu börjar det mörkna på kvällarna och det händer att kajakturer både börjar och slutar i mörker. Det blir samtidigt lite lugnare ute på vattnen - fritidsfolket i snabba motorbåtar har bänkat sig framför TV:n istället för att oroa paddlare. Men den tyngre yrkestrafik som finns kvar har ofta små möjligheter till undanmanövrar i en nödsituation. Det gäller att synas.
En flytväst eller paddeljacka i lysande orange, gult, rött eller ljusgrönt gör att man syns bra. Mössan sitter också högt och kan med fördel vara i någon uppseendeväckande kulör. En ljus kajak syns bättre än en mörk (min lilla svarta är naturligtvis gravt olämplig i det här sammanhanget!), men färgen kan man ju sällan ändra på. Däremot kan man förbättra synligheten med självhäftande reflextejp. Sådan kan köpas både som remsor och som ark, och finns i olika färger. Klistras med fördel både på kajak, flytväst och paddel. Glöm inte heller paddelflottören - med reflextejp där har du en utmärkt signalanordning vid behov. Eftersom flottören hör till räddningsutrustningen skall den naturligtvis reflektera ljuset från en strålkastare på en sjöräddningsbåt.
På långt håll är det först paddelns rytmiska rörelse som syns. Ljusa paddelblad syns bättre än mörka (vita kan ibland försvinna om det går vita gäss). Reflekterande tejp på bladen kan öka synligheten väsentligt.
När det är riktigt mörkt behöver man också kunna visa ljus. I sjötrafikreglerna står att flytetyg av kajakers storlek och fart skall kunna visa vitt fast sken horisonten runt vid behov. Det finns alltså inga krav på att lysa hela tiden. Det räcker med att ha en ficklampa till hands för att uppmärksamma fartyg och båtar på var man är. Däremot får man inte använda blinkande lampor för detta - de kan förväxlas med fyrar, lysprickar och lysbojar och får bara användas som lokaliseringhjälp i räddningssituationer. Enbart en pannlampa räcker inte heller. Det blir svårt att lysa på ett faryg som närmar sig akterifrån, om man inte har anatomi som en uggla. I tveksamma situationer kan det vara nödvändigt att lysa direkt in i styrhytten på ett annalkande fartyg för att vara säker på att man blir sedd - inte helt lätt med en pannlampa. När fartyget är nära kan man lysa på däcket så att vakthavande styrman ser vad för typ av båt han närmar sig.
För själva paddlingen är det annars bäst att ha så lite ljus som möjligt. Ett bevarat mörkerseende är mycket mera värt än lampor när det gäller att parera vågor i mörker eller att se grund, bränningar mm. Sjökortet är ett problem. En snabb titt med pannlampan förstör mörkerseendet för en bra stund - liksom om man råkar lysa på ett ljust fördäck med pannlampan tänd. Ett rött eller blått filter på lampan kan minska problemet något. Men bäst är att så noga som möjligt memorera sjökortet med alla fyrar och prickar innan man ger sig ut. Med korta etapper och noggrant kortstudium under pauserna kan man klara sig ganska bra. Har man tid och möjlighet är det bra att skriva ner fyrkaraktärerna på de fyrar, prickar och bojar som kan vara till hjälp vid navigationen.
En grupp bör hålla ihop ganska tätt och tät- kö- och flankpaddlare bör ha lampa lätt tillgänglig. För att hålla ihop gruppen kan man till exempel ha kemiska ljusstavar fästa baktill på flytvästen. De lyser svagt och länge och finns i olika färger. Ett alternativ är annars att tätpaddlaren har en pannlampa bak-och-fram och riktad ner på akterdäcket.
Lita aldrig på att kajaken syns på radar. Ett kajakskrov ger inte mycket mer eko än en våg och de radarreflektorer som en del kajaktillverkare skryter med är i praktiken verkningslösa. För att en radar skall kunna användas justeras känsligheten ner så att inte skärmen blir vit av av vågreflexer - och då försvinner kajaker, med eller utan inbyggda reflektorer också (det finns numera s.k. dopplerradar som kan skilja ut fasta ekon, men hur vet man vilka som har sådan?). Glöm det där med tillknycklade ölburkar och stanniol i mössan också. Den enda radarreflektor som skulle kunna fungera är en korrekt konstruerad radarreflektor, ett par meter upp i luften - och då bara under förutsättning att radarobservatören är på alerten.
