Visa varukorgen
Design & Illustration

Blog Action Day

Bloggers Unite - Blog Action Day

Idag är det Blog Action Day. Blogg va för nåt?

Jo, den 15 oktober varje år kommer tiotusentals bloggar med många miljoner läsare runt om i världen att gemensamt lyfta fram ett angeläget ämne - inte för att predika någon speciell åsikt utan bara att lyfta fram det så att det syns och diskuteras.

I år är det miljön som står på agendan och enligt senaste uppdateringen är 15 587 bloggar med ca 12 507 942 läsare involverade.

Kajaker och paddling kan tyckas vara tacksam utgångspunkt, jämfört med de som bloggar om till exempel mode eller stadsjeepar. Och visst är det så. Totalt sett ligger vi rätt bra till.

Resa med minimal miljöpåverkan

Minimal miljöpåverkan

Att ta sig fram med muskelkraft är naturligtvis optimalt ur miljösynpunkt. Bränslet är visserligen mat som kan produceras på mer eller mindre miljövänliga sätt, men i jämförelse med att elda upp petroleum, står vi oss rätt bra.

Men vatten och lagom fart är ett bra recept även om det skulle involvera petroleumprodukter: enligt en transportekonomisk jämförelse för några år sedan kan man frakta 1 ton gods 160 mil med båt för samma mängd energi som tåget drar på 40 mil och en lastbil på 1 mil. Flyget var inte med i jämförelsen men hade förmodligen knappt lämnat startbanan på den dosen. Hur kommer det sig då att alltmer gods går med lastbil och inte med tåg och båt?

Bil- och båtfolk klagar ofta över det höga bensinpriset – men om man lyfter blicken över sin egen horisont ett litet tag, är problemet nog det motsatta. Sten E Karlsson sa under en sådan diskussion: tänk att det inte ens kostar en tia att transportera ett och ett halvt ton stål metall och plast en hel mil! Det är så billigt att vägarna är fulla av bilar med bara en person i - så billigt att industrierna föredrar att ha sitt lager rullande på vägarna istället för att bygga en lagerlokal. Så billigt att vi maniskt eldar upp jordens oljelager i bilar och hus, istället för att hushålla med dem för att ha råvaror för framtida material, mediciner etc. Den sista festen…

Kajaker och miljö

Kajaker med sin låga vikt drar relativt lite råvaror och klarar sig därför hyfsat i en miljöjämförelse.

Allra bäst är skin-on-frame-kajaker (eller faltkajaker) som byggts med bomull eller linväv och med linoljefärg (inte riktigt lika bra om väven är nylon eller polyester och tvåkomponentsfärg). De är helt komposterbara.

Därnäst kommer träkajaker, trots laminatet av epoxy in- och utvändigt. Men epoxy är dels lite mindre skadligt för miljön än polyester eftersom polymeriseringsgraden är lägre och dels innehåller en träkajak betydligt mindre epoxy än en glasfiberkajak poly- eller vinylester.

Sedan kommer polyetenkajaker. Polyeten är en lågraffinerad plast med relativt liten energiåtgång vid tillverkningen – och den kan återvinnas eller eldas upp utan allvarligare konsekvenser.

Glasfiberkajaker kommer högre upp på listan därför att polyester är en högt utvecklad plast som drar mycket energi och orsakar otrevliga utsläpp under tillverkningen. Vidare går det inte att återvinna en glasfiberkajak. Ännu sämre blir det om det ingår aramider som till exempel Kevlar i konstruktionen.

Hur bygger vi kajaker när oljan är slut eller för dyr?

Det mest närliggande är naturligtvis att vi kollektivt övergår till skin-on-frame-kajaker. Men det finns även annat runt hörnet. På många håll pågår forskning för att hitta naturliga ersättningsmaterial. Biologiska polymermaterial armerade med växtfiber verkar vara framtiden.

Majs och lin i framtidens kajaker

Framtiden - majs, lin och björknäver.

En fransk ingenjör publicerade för något år sedan en intressant avhandling om att ersätta glasfiber med lin – lika starkt, en hel del lättare och biologiskt nedbrytbart. Istället för petrokemiska polymerer (poly- eller vinylester, eller epoxy) hittade han ett sätt att polymerisera stärkelse. Med dessa beståndsdelar byggde han en komposterbar kajak med samma egenskaper som en glasfiber/polyesterkajak, bara lite lättare. Han anser vidare att tekniken är klar att användas, men priset är ännu för högt för industriell produktion. Det behövs lite efterfrågan för att produktionen skall komma igång så att priset kan börja sjunka. Discovery Channel hade tidigare en filmsnutt om kajaken, men den är tyvärr borttagen.

En artikel i Ny Teknik beskriver nya metoder att använda epoxiliknande polymerer av mjölksyrajäst majs tillsammans med lin- eller cellulosafibrer (modifierade med molekyler från Tamarind eller björknäver), till gröna kompositmaterial. Bilindustrin är föregångare, men biologiska kajaker hägrar

…eller varför inte papper?

Ett nygammalt alternativ skulle kunna vara papper. Under en period i slutet av 1800-talet byggde man både båtar och kanoter av papper – lager på lager som impregnerades med linolja. Resultatet blev både lättare och styvare än tidens träbåtar. Problemet är kanske att dagens papper håller alldeles för låg kvalitet. Det enda som duger skulle vara konstpapper gjort av linnelump – och det är dyrt! Men tänk om alternativen är ännu dyrare...

Apropå papper på nya sätt kom följande länkar från Rickard Kohlström: Design Force med ett nytt spännande pappersbaserat material och till artiklar i Ny Teknik och Dagens Industri.

Kommentarer

Epoxy resin/herder er ikke gunstig for miljøet hvis det slippes ut. Tomme epoxy bokser må leveres til søppelanlegget for destruering.

Å lage glassfiber krever en del energi..

En ting er å lage en kajakk og å padle, men de fleste av oss legger kajakken på taket av bilen og kjører kajakken til vannet. Det er ikke spesielt miljøvennelig. Mye bedre å enten la kajakken ligge ved vannet, eller putte den på henger bak sykkelen. Dere som bor nede i Skåne og Danmark har jo gode forhold for sykling (flatt).

Papir kan godt ha noe for seg framover. Kvaliteten på papiret har ikke gått så mye nedover tror jeg, men de har begynt å bruke mindre fiber og mer fyllstoff for å forbedre trykk/papirkvalitet. Rent papir har en temmelig ujevn overflate og "trykksverte" flyter utover. For å jevne ut overflaten, få "trykksverten" til å sitte bedre og hindre gulning av papiret påføres kalsimkarbonat (CaCo3) på papiret. I en høyglanset bok kan opptil 80% av bokens masse bestå av kalsiumkarbonat. Får man tak i papir som ikke er bestrøket går det fint å lime med dette. Alternativt, bruke billigvarianten, avispapir. Avispapir har ikke noe særlig krav til holdbarhet utover en dag, så der benyttes ikke påstrykning.

Digresjon: CaCo3 utvinnes for det meste fra bergverk. Marmor er stort sett ren CaCo3, så neste gang du kjøper en bok med høyglansede sider kan du jo tenke over at opptil 80% av vekten er marmor eller stein..

Neste gang du bygger en kajakk kan du jo prøve å påføre epoxy på 3-4 lag avispapir og bygge vanntett skott av dette. Materialet har også blitt brukt til vingebekledning på noen fly etter at epoxy ble allment tilgjengelig.

Jo den där filmsnutten du pratar om finns kvar:

http://www.exn.ca/dailyplanet/view.asp?date=3/23/2006

Av någon anledning så behövs det en ny codec för att få den till att fungera. (iallafall för mig)

Finns att hämta här:

Win Xp & andra win ver. = http://www.voiceage.com/media/acelp_net.exe

Windows Vista = http://www.voiceage.com/media/Vista_Install_AcelpNet.exe

En omstuvning i antikvariatet (fått in en fruktansvärd massa biltidningar, intressanta saker från min vän Peter Haventon i Ravlunda Bränneri, han med museet) och då fick jag placera om andra tidskrifter, Forskning och Framsteg bl a. Mkt intressant läsning om talet pi (jag har inte den grekiska bokstaven, men ni vet ju, 3,14). Det går att få oräkneliga decimaler just för att 3,14 är där vi stannade. Alltnog, artikeln avslutas med följande rekommendation: "Låt oss utgå från att decimalerna i pi är slumpmässiga och avsluta med följande exempel: Låt varje ord och skiljetecken i svenska språket betecknas av ett särskilt tal, som inte innåller nollor. Nollorna används för att skilja de olika kodtalen åt. I den oändliga rad av slumåpmässiga decimaler i pi måste det då finnas ett avsnitt som bildar texten till den artikel i Forskning och Framsteg som du just nu läser. - - - Dessutom finns naturligtvis all annan litteratur, skriven och oskriven, dold i den ändlösa sifferraden i pi." Björn Gustafsson heter skribenten.

Varför inte konstruktionen av en kajak, lätt som en fjäder, i ett material starkare än stål eller aluminium, utan obehagliga komponenter och med en medföljande urstark paddlare?

Pröva, vet jag!

"Varför inte konstruktionen av en kajak, lätt som en fjäder, i ett material starkare än stål eller aluminium, utan obehagliga komponenter och med en medföljande urstark paddlare? Pröva, vet jag!"

Henri, det är väl bara att leta i teckensträngen du fick från pi, någonstans i den finns det ju beskrivet. ;-)

Det låter som en variant på det där oändliga antalet apor vid ett oändligt antal skrivmaskiner skrivandes Shakespears samlade verk. Får rekommendera "The Blind Watchmaker" av Rickard Dawkins, där jag vill minnas att han går igenom förutsättningarna för sådana uttalanden - eller om det möjligen var i "The Selfish Gene"?) - men det spelar i så fall ingen större roll, båda är synnerligen läsvärda (liksom hans "The God Delusion", som kan behövas som hälsosam motvikt till kreationism, intelligent design, religiösa friskolor, fundamenatlism och annat).

Ja, haha, kreationism o s v... Jag går med på urbangen, men jag vidhåller vad jag sagt tidigare - vem tryckte på knappen? Jag sätter ingen föreställning framför frågan, jag bryr mig inte om vem eller hur. Det är bara frågan som står som ett töcknigt och jättestort frågetecken: VEM, VAD, Orsak och verkan. Så länge inte den s k vetenskapen kan svara på frågan Vem, Vad och Varför, tycker jag det vore dumt att låsa sig för en enda förklaringsmodell.

Jag hittade Marshall McLuhans bok "Gutenberggalaxen" bland alla böcker. Förutom en vidunderlig genomgång i vårt och andras tänkande - analfabeter contra alfabeter (som gav en mycket bra förklaring till varför Sida inte kunnat genomföra sina annars gott uttänkta hjälpprojekt) hittade jag följande:

Tzu Kung möter en man på fälten som med stor möda baxar ett kärl med vatten till sina fält. Tzu Kung förklarar för honom hur han med hjälp av en hävstång kan få upp mycket mer vatten och med mindre möda.

Gubben blir röd av ilska och säger: "Jag har fått höra av mina lärare att var och en som begagnar en maskin. Den som arbetar som en maskin får ett hjärta som en maskin, och den som bär en maskins hjärta i sitt bröst han mister sin enkelhet. Den som mister sin enkelhet blir osäker i sin själs mödor. Osäkerhet i själens mödor är något som inte stämmer överens med hederskänslan. Det är inte det att jag inte känner till sådana här saker; men jag skäms för att begagna dem."

Detta om vår moderna verklighet och vår kris./Vale!

Jag måste återkomma. Tanken att citera Descartes (Cartesius) skippar jag för att föra in en annan röst. I sin bok "Loggbok från Cortez hav" skriver John Steinbeck tänkvärt i ett avsnitt om sin vän Ed Ricket (oceanograf om jag minns rätt) och deras gemensamma tankar och diskussioner. Det här vaskade jag fram: ´Ingen kan väl säga: "Den här musiken är den enda musiken." Lika lite ville vi säga: "Den här tanken är den enda tanken." Däremot kunde man - som vi gjorde - säga: "Detta är EN tanke, kanhända väl, kanhända mindre väl uttryckt, men i varje fall EN tanke, vilket är en realitet, ett ting i naturen.´

Idag hann jag med några timmars paddling mot Ravlunda. Ett fantastiskt ljus, härliga fåglar, lagom mycket vågor, röd flagg hissad och bomber och granater hördes utifrån heden. Men den slingrande paddellinjen förbi ålagarnen gav tid för tankar och syner. Säkert kan Björn ta upp Cartesius för vidare diskussion - det där med delarna som utgör helheten, eller hur det var. Jag menar när vi talar om vetenskap och den vetenskap som blir mer och mer fragmenterad. Och sikten utåt? Någon?

Ett icke alltid så självklart påstående, i tilllägg till de inledande miljöresonemangen:

En skin-on-frame-kajak har mindre miljöpåverkan än fler än en.

En träkajak har mindre miljöpåverkan än fler än en.

En polyetenkajak har mindre miljöpåverkan än fler än en.

En glasfiberkajak har mindre miljöpåverkan än fler än en.

Och en fråga som knorr: har exempelvis tre skin-on-frame-kajaker mindre miljöpåverkan än en glasfiberkajak?

Eller som det kanske ibland kan uttryckas inom buddismen: "de saker man inte använder kan ses som stöld". :)

Jepp, jag kastar sten i glashus. :)

// Patric

Det här är till Patric; om jag riktigt försöker återerinra mig en antik filosof (namnet halkat ur minnet) så är allting föränderligt. Bjuder jag dig till middag ikväll torsdag och du kommer fredag så är vi helt annorlunda och någon middag blir det tyvärr inte. Jag lånar 500 kronor av dig i dag torsdag, men imorgon är det fredag och då är vi helt andra människor och de 500 kronorna kan du glömma.

Med andra ord, den kajak som byggs idag är en annan kajak imorgon. Frågan om den ens är en kajak, kanske den är en brigg? Alla kajaker som finns, finns visserligen, men frågan till sist är om vi kan kalla dem kajaker.

Phu! Det var svårt. Men kanske rätt? Förresten, glömska är väl en trevlig egenskap?

Påminner mig om Richard Nonas, enligt vars filosofi kajaker (SOF) är levande väsen som efter några år inte längre är samma kajak som en gång hade byggts och att därför efter en intressant filosofisk utläggning bestämde sig för att bygga en replik av en replik av en replik - eller om det var tvärtom? Nåja, http://www.thomassondesign.com/nyheter/filosofiskt-om-kajakrepliker

Richard har för övrigt installationer bland annat på Museet för Dekorativ Konst i Lund, var god vän med Anders Tornberg och hälsar på i Lund då och då.

Är det månne Herakleitos och "Panta rei" du tänker på, Henri? Fast modern forskning verkar hellre vilja tillskriva Sokrates just de orden (i en av Platons dialoger).

Det var nog Herakleitos med allting som flyter. I Blandaren hittade jag den skojiga devisen: Allting flyter, som den gamle Panta Rei sa. Jag har en hel bunt av dessa gamla teknisters utgåvor. Jag är imponerad av bildningsnivån - var fick jag det ifrån att ingenjörer borde läsa böcker och gå på konstgallerier? - men när jag kommer till de senaste och starkt förminskade exemplaren ser jag hur allt bara sjunker. Inte imponerande alls.

Jag ska verkligen titta på den rekommenderade sidan. Skrev för en del år sen om konstnärinnan i närheten som gör båtar - utställningsföremål alltså - av hamparep. Vackra och imponerande saker.

Har sänkt näsan i Ekerwalds bok om Céline eftersom jag skrivit om denne förf som följt mig så länge. Jag har t om Hanrez bok om honom, fast på franska, så där har man fått slå upp lexikon. Hur som helst Ekerwalds bok är rakt igenom det mest fantastiska och inkännande jag läst. I mycket högre klass än Claudio Magris lilla essä i "Donau".

Céline är magstark, utmattande men samtidigt vansinnigt rolig. Tänk er Bröderna Marx överförd till prosa. En nersolkad anarkist med ett sorgligt slut.

Herakleitos, ja så minns också jag det (och modern forskning minns jag INGET av, av helt naturliga skäl).

Och jag kan garantera er mina vänner, den glasfiberkajak jag köpte av Erik för ett gäng år sedan, den är knappast samma idag. :) Oj, vad "lättad" den är på sina stället. Oj, var lappad den är på andra. Miss Forsters "profil" :) är dock densamma. Fina former har hon ännu. Och det är underbara små minnen, dessa små markeringar, dessa skrattrynkor.

Och just det: nu är alltid nu. Trots att nu verkar bli nyss.

Fånga den. Dagen.

Carpe diem, om jag minns rätt.

Skriv en kommentar