Vinteranpassade däckslinor

den 25 januari 2006, 6 kommentarer

Black Pearl har varit en sväng i källaren för nya däckslinor. När jag byggde kajaken fick den "tillfälliga" däckslinor - överblivna från ett tidigare bygge. De har suttit i två år nu (alltför välfungerande provisorier är ett elände), men nu äntligen fick jag tummarna loss.

Däckriggen består av ett grönländskt system med fasta linor och ett par spännare - på Grönland skulle de varit gjorda i ben, men mina är i ek. Det är ett mycket behändigt system, lätthanterat och med ordentlig spännkraft, som räcker för att hålla prylar på plats även om man dyker genom brytande vågfronter. Likaså kan man spänna fast paddeln som tillfällig flottör så att den sitter riktigt stadigt. Spännarna innebär också att linorna är lätta att få tag i med tjocka vantar på och håller linorna från däck så att de inte fryser fast. (Spännarna är för övrigt ett ställe där en del byggare låter sin fantasi spela fritt!)

Framför de fasta linorna sitter en gummilina. Den använder jag för att till exempel hålla vantarna om jag fotograferar eller fixar med kapellet, eller för att hålla paddeln vid en handroll. På gummilinan sitter ett par 25 mm träpärlor för att det skall gå lätt att få tag i linorna med vantar på och för att hindra dem från att frysa fast på däcket.

En knapp halvmeter från stäven sitter en båge av styv lina, som fungerar som paddelparkering och hållare för reservpaddeln. Det är betydligt enklare att sticka in en paddel i en bygel än att lirka den under en lina, och den sitter stadigt och säkert (på flera av mina andra kajaker sitter gummilinor på fördäck - där har jag trätt en träpärla på linan så att det blir lättare att sticka in paddeln - fungerar också bra).

I grov sjögång och surf blir belastningen stor på däcksutrustning. Det är lätt att reservpaddlar, vattenflaskor eller kartfodral slits loss av brytande sjö. De fasta linorna fungerar då mycket bättre än elastiska - av samma skäl som att det inte är så klokt surra en kajak på biltaket med gummistroppar.

För övrigt ser stranden vid Lomma ut så här idag - hundra meter med kajaken som en pulka för att hitta öppet vatten. Men isen är ganska fast och bra bortsett från de yttersta 10 meterna där man får sitta i kajaken och dra sig ut över kanten med isdubbar.