Packning

Senast uppdaterad den 6 maj 2023, 0 kommentarer

Oavsett om kajaken har skott och luckor eller packas från sittbrunnen finns några regler att följa.

1. Huvudprincipen är att lätta föremål packas längst ut i stävarna, tunga föremål nära sittbrunnen. En kajak som är tung i ändskeppen blir ”död” i sjögång.

Ungefär så här brukar jag packa min kajak inför övernattningsturer

2. Första underprincipen är sedan att lägerutrustningen packas längst in medan saker som behövs vid raster skall vara lättåtkomliga.

3. Slutligen måste naturligtvis hänsyn tas till tålighet, vad som måste packas absolut vattensäkert (kamera, kläder, sovsäck etc).

Det här ger naturligtvis upphov till en hel del konflikter och kompromisser.

Försök packa så att du slipper ha någonting på akterdäck. Däckslast akterut förstärker upplovningstendenser i sidvind. Även om du har roder så medför roderutslaget en rejäl bromseffekt. Däckslast kan också vara i vägen vid räddningsaktioner, vid bogsering etc. En del paddlare vill trots detta ha tältet på däck bakom sittbrunnen. Anledningen är att tältet då kan stå kvar som regnskydd tills all packning är på plats i kajaken. På motsvarande sätt kan tältet resas direkt när man landar - all utrustning kan sedan bäras direkt in i tältet. Det våta tältet behöver inte heller stuvas ner i kajaken.

Till viss del kan kajakens egenskaper styras genom medveten fördelning av packningen. Tung packning akterut gör kajaken fallgirig, vilket innebär att den vill svänga från vinden och ner mot lä. Det beror på att aktern ligger djupare än fören och får bättre grepp i vattnet. Med tyngsta packningen förut händer motsatsen. Kajaken blir lovgirig, dvs den vill gira upp mot vinden.

De flesta kajaker numera har skott och luckor. Men för att komma åt prylarna i en kajak utan packluckor finns två sätt. Antingen knyter du ett snöre i den första prylen du skjuter ut i stäven så att du kan dra fram den igen, eller sköter du lastning och lossning med kajaken liggande i vattnet, så att du genom att rycka kajaken framåt får saker i förstäven att glida till sittbrunnen och vice versa.

Hur man lastar kajaker på ett takräck leder till många diskussioner. Jag brukar lasta kajaker på lastbyglarna med botten uppåt. Tre skäl: det minskar luftmotståndet vilket dels sparar bränsle och dels innebär mindre påfrestningarna på rep eller spännband, det innebär att inget transportkapell behövs för att hålla regn, smuts och insekter ute, och slutligen att man ser stävarna från förarsätet och alltså kan notera om något händer t ex om surrningen behöver tajtas.

Sedan har naturligtvis trafikstyrelsen synpunkter. Här är vad som gäller enligt trafikförordningen:

Lastregler - kajak på biltak

Det står inget om kajaker i Trafikförordningen (SFS 1998:1276). Främst gäller att kolla vad biltillverkaren anger för maxlast på taket - normalt mellan 50 och 100 kg - därefter att takräcket är godkänt för minst detsamma. Högsta höjd får naturligtvis begränsas av den väg man kör på - fri höjd under broar, i tunnlar etc.

Tolkar jag nedanstående rätt får lasten vara max 24 m lång (!) och sticka ut max 20 cm åt sidorna, räknat från bilens sida, backspeglar ej inräknade Kap 4 17 §). Last som sticker ut mindre än en meter framför bilen behöver bara märkas ut om den inte är tydligt synlig för andra trafikanter (vilket de flesta kajaker nog kan sägas vara). Last som sticker ut mer än en meter bakåt (dragkrok ej inräknad) skall märkas ut – under mörker, i skymning och gryning och i dåliga siktförhållanden med viit ljus fram och rött bak (Kap 3, 81 §, 82 § och 83 §).

Taklast på 24 meter verkar ju vara rätt orimligt på en personbil, men i samband med att en 12 meters segelbåtsmast skulle köras hem en knapp kilometer till tomten på taket till en Golf, kollade vi upp det – och fick svar från en något konfunderad polis att: jo, såvitt han kunde se måste det stämma.

Vidare ska naturligtvis last fästas så att den inte ramlar av, stör bilens funktion eller skymmer lyktor, blinkers eller liknande (Kap 3, 78 § och 80 §). 

Länk till trafikförordningen.