Kajaker från Kanada

Senast uppdaterad den 10 september 2018, 0 kommentarer

De nordkanadensiska kajakerna var extremt smala och mycket ranka – både initialstyvhet och slutstyvhet var dåliga – och de krävde följaktligen stor skicklighet av användaren. De användes sannolikt inte till havs i dåligt väder. Däremot var de mycket snabba.

En lite udda fågel var Mackenzieeskimåernas kajak som inte liknar någon annan kajak och som dök upp och försvann spårlöst ur historien.

Västra Kanada

Från deltat vid Mackenzieflodens utlopp på Kanadas nordkust kommer mycket välbyggda och ganska tunga kajaker, som användes för att jaga val och säl till havs och simmande caribouer i floddeltat och i sjöar. De höga stävarna fungerade som handtag när kajakerna drogs över snö och is men gör det också tveksamt om man någonsin var ute i hårt väder. Typiska mått kunde vara 500x48 cm.

Mackenziekajak, 500x48 cm

Kajaktypen försvann tidigt och dess ursprung är inte helt klart. Kajaker från MacKenzie påminner inte om någonting annat längs kusten.

Öster om MacKenziefloden blev kajakerna smalare, längre och lägre – en extrem version av kajakerna från nordalaska. Tillsammans med baidarkorna var detta ishavets snabbaste farkoster. Men de smala nordkanadensiska kajakerna var inte alls lika sjösäkra som aleuternas och de krävde större skicklighet hos paddlarna. Cariboukajaken användes sannolikt bara för renjakt på floder och sjöar. Den höga akterstäven ansågs göra det enklare att närma sig ett bytesdjur från lä – kajaken ställer sig automatiskt med fören mot vinden (men nybyggda repliker har inte visat några fördelar i det avseendet). Den utsträckta förstäven anses ha använts för att kroka i hornen på simmande renar tills kamraterna hann fram med spjuten.

Coronation Gulf 575x47 cm

Caribou 638x46 cm

Östra Kanada

I östra delarna av Kanada utvecklades en helt annan sorts kajaker – flatbottnade, breda och så stabila att några räddningsmetoder aldrig kom att utvecklas. Gemensamt för dem var också det djupa förskeppet och att största bredden låg väl bakom sittbrunnen. Sittbrunnssargarna blev så höga att man normalt inte använde kapell. Trots det något klumpiga utseendet var kajakerna lättsvängda. Med förskeppet som girpunkt gled den flatbottnade aktern lätt runt. Paddlarna var de längsta i polarhavet – uppåt 350 cm.

Baffin Islandkajaken, 686x63 cm

Baffin Islandkajaken på bilden kunde lasta hundratals kilo jaktbyte, främst säl, på det låga akterdäcket och måtten kunde vara 686x63 cm.

Längre söderut på Labradorhalvön kunde måtten vara 665x59 cm

Labradorkajak, 665x59 cm

Klicka på kartan