Visa varukorgen
Design & Illustration

Sea Kayak - Gordon Brown

Sea KayakGordon Browns ”Sea Kayak” har så till den grad upprört sinnena hos vänner av traditionella paddlar att boken i stort sett dödförklarats redan innan den kommit ut. Bakgrunden är att författaren i en intervju lättade lite på förlåten och deklarerade sin uppfattning om grönlandspaddlars användning i modern havspaddling. Vad som följde i Qajaqusas forum var närmast ett mediadrev – ingen hade läst boken men alla visste precis vilken infam skurk Gordon Brown var.

Nu finns boken ute och jag hoppas att opponenterna läser den, för Sea Kayak är en av de bästa paddelböcker som finns.

Underrubriken är ”A Manual for Intermediate and Advanced Sea Kayakers” och det är precis vad som väntar – en handbok för paddlare med ambitioner. Till skillnad från nybörjarböckernas steg-för-steg-instruktioner ligger tyngdpunkten här på på resonemang kring de olika tekniker och metoder – fördelar, nackdelar, vad man kan tänka på, när är de användbara, vilka väderförhållanden som påverkar resultatet etc. Inte sällan glider informationen över i filosofiska resonemang som ibland ligger utanför de konsensuskunskaper, som annars kopieras från bok till bok och flyter runt från sajt till sajt. Läsaren bjuds in till en diskussion om paddling på en nivå där inga fakta längre finns – bara erfarenheter och teorier. Självklart innebär detta att författaren tar risker – det uppstår här och där tveksamheter där mina erfarenheter motsäger bokens. Men det står hela tiden klart att alla råd och tips redovisas som Gordon Browns erfarenheter i det sammanhang han verkar – ingenstans finns någon känsla av att detta skulle vara den enda sanningen, överlämnad på stentavlor till världens paddlare. Till skillnad från många av dem som reagerat annorlunda har jag läst boken.

Till det yttre är boken synnerligen läcker: den grafiska formen är toppklass, väldigt snygga bilder, den mest välgjorda grafik (både utseende och informationsinnehåll) jag sett i någon paddlingsbok hittills. Innehållet är överskådligt, lättillgängligt och mycket väl disponerat.

Men det finns också minuspunkter. Boken är riktigt dåligt korrekturläst. Många glömda ord gör det ibland svårt att förstå vad författaren menar, glömda negationer skapar tvetydighet, bortglömd interpunktion (förvånansvärt ofta) ger en känsla av att James Joyce ibland styrt pennan. Alltför många gånger får jag läsa meningar två tre gånger för att inse var punkten skulle ha suttit.

Bladen är tryckt på för tjockt papper – ger ett exklusivt intryck men det stör läsningen och känns klumpigt och onödigt.

För att återvända till början: vad Gordon Brown egentligen sa var att han betraktar grönlandspaddlar som ett specialistredskap, perfekt för rollande och stödtag mm, men att de har för dåligt grepp och wobblar för lätt för att höra hemma i modern havspaddling, att majoriteten av havspaddlare väljer andra paddlar för tidvatten, strömmar, vågor med mera, och att han varnar för att välja grönlandspaddalar för deras historiska meriter. Okej, det är Gordon Browns uppfattning och den får han naturligtvis ha – han är inte på något sätt ensam om den. Hans resonemang om dåligt grepp och wobbling däremot är mera problematiskt – det visar att han trots stor erfarenhet av dem aldrig lärt sig använda dem. Och då placerar han sig i samma fålla som de häcklare som inte läst den bok de kritiserar.

På ett annat ställe pratar han om senproblem i handleden och hur sådana hänger ihop med olämpligt grepp om paddelskaftet. I två textstycken håller jag med om det mesta – men sedan på sista raden kommer att handskar på vintern förvärrar problemet genom att öka diametern på skaftet! Här åkte ögonbrynen i höjden igen – enligt författaren är det alltså för tjocka skaft som orsakar tendonitis! Min uppfattning är att dessa problem hör ihop med för tunna skaft där dels spänningen i senorna ökar när handen sluts kring det tunna skaftet och där dels omkretsen (och därmed kontaktytan) blir mindre och man får hålla hårdare för att inte tappa greppet. Större diameter och lösare grepp brukar vara lösningen. Jag vet inte vad som är rätt och fel men författarens resonemang övertygar mig inte.

Det finns ytterligare några få punkter där jag ställer mig tveksam till bokens åsikter, men som helhet är den ett mycket välkommet tillskott och jag är tacksam att författaren vågar sticka ut hakan. Böcker med standardråd finns det nog av tidigare.

Kommentarer

Inom racketsport är standardrådet vid sensmärtor att öka diametern på racketskaftet. Det är välkänt att ett för smalt skaft kan ge problem.

Däremot kan jag tänka mig att handskar kan ge problem vid paddling, men då inte för att diametern ökar utan för att greppet helt enkelt blir sämre – man kan inte greppa riktigt på det sätt man brukar, och håller därför ofta för hårt i paddeln.

För övrigt bör det kanske tilläggas att även på Qajaq USAs forum har boken blivit mycket positivt recenserad, exempelvis av Harvey Golden – bortsett från de ifrågasatta avsnitten.

Jeg er så forelsket i grønlandsåra, at jeg sikkert ville ha godt av å lese dette.

Min åsikt också: neoprenvantar i kombination med ett smalt, runt och glatt skaft innebär svårigheter. Författaren rekommenderar istället poogies.

Men bokens formulering kan jag inte tolka på annat sätt än att det är den resulterande ökningen av skafttjockleken som är problemet. Det kan naturligtvis bero på en slarvig formulering som slunkit igenom korrekturläsningen.

Vidare förordar han (entusiastiskt!) crankshaft, med motiveringen att det minskar problemet med sidvridning i handleden – vilket leder till misstanken att paddlare i Skottland generellt håller för hårt i paddeln. Med ett mera avspänt grepp rör sig paddeln, men inte handleden. Man löser ett enkelt handhavandefel med en tekniskt komplicerad konstruktion som specialiserar funktionen och minskar mångsidigheten.

Trots detaljkritiken – köp boken!

Vi har ju alla olika fysiska förutsättningar. Jag har hört att vissa brittiska racingpaddlar kör framgångsrikt med smala skaft. Ifall skaftet är för tjockt hamnar greppet ute på fingertopparna och då måste du ha ett väldigt starkt grepp för att orka hålla fast paddeln.

Att jämföra racketsport och paddling är inte helt rättvist. Belastningen är inte densamma. Ett större grepp ger en större friktionsyta vilket bara är bra vid t.ex. tennis. För kanotisten handlar det nästan bara om tryckbelastning.

Det som framförts ovan är för mig nästan obegripligt. Som relativt åldrad kan jag ändå inte minnas att jag någonsin haft problem med händer eller handleder i paddlandet. Åter - det handlar nog om hur man håller om skaftet. Jag har ganska tjocka skaft och när jag läste om hur man lämpligen bör hålla det i händerna - det kanske var Björn som rekommenderat det i någon av sina värdefulla siter - upptäckte jag att jag spontant höll skaftet mkt lätt och löst och absolut inte i tumvecket. Dessutom rätar jag upp handen och fingrarna (det blir nästan en handflata) i trycket framåt (upphanden) vilket ger en avspänd paddling. Faktum är att jag paddlar i timmar utan minsta bekymmer. Jag tänker helt enkelt inte på det, eftersom paddelns, min kropps, mina händers och fingrars rörelser tycks helt automatiserade.

Det enda jag kan jämföra med är skidåkning. Jag har åkt åtskilliga mil i fjällen på skidor och kan aldrig minnas att händerna utsatts för någon extrem belastning vare sig uppför eller nedför. För mig låter allt det här som en konstruerad skröna, ursäkta och rätta mig om jag har fel!

På händerna har jag nästan oftast fingerhandskar av den typ som fiskarena runt kusten använder (Vadbinderiet, Simrishamn) som jag fodrar med tunna fingerhandskar i bomull).

Som kort kvinna, 163 cm, och med små händer, har jag några gånger haft ont i handlederna när paddelskaftet varit alltför tjockt. Det har inte hänt med smalare paddelskaft.

Det finns naturligtvis ett samband mellan storleken på händerna och lämplig skafttjocklek. Resonemanget om tjockt och smalt får ses i förhållande till den egna anatomin – ett alltför tjockt skaft är lika olämpligt för paddeltekniken och välbefinnandet som ett för tunt.

När man snickrar sin egen grönlandspaddel utgår man från fingergreppet (tumme-pekfinger) vid dimensioneringen. Då är chansen stor att den passar i handen och kan hanteras avspänt och ledigt och fungera väl tillsammans med en relevant paddelteknik.

Köpepaddlar däremot kommer oftast med bara en skaftdimension som då får passa så många som möjligt – och i motsats till kajaker som ofta är stora för att inte missgynna långa och tunga paddlare, blir paddelskaft ofta ganska tunna för att inte missgynna paddlare med små händer.

Skriv en kommentar