Lacka eller måla?
Senast uppdaterad den 1 mars 2020, 68 kommentarer
Epoxy måste skyddas mot UV-strålning. Det bästa är därför att måla med täckande färg. Men för de flesta är det naturligtvis uteslutet att täcka över resultatet av timmars träjobb med målarfärg (*). Därför går vi raskt över till det näst bästa alternativet – klarlack.
Bäst är en två-komponents uretanlack som ger ett mycket bra skydd och har lång livslängd – 10 till 15 år på en kanot, som till skillnad från de flesta andra båtar tillbringar mycket tid under tak. Konventionell oljefernissa har ungefär halva livslängden. Tänk på att du normalt inte kan byta från enkomponents- till tvåkomponentslack utan att slipa eller sickla bort all gammal lack. De starka lösningsmedlen kan lösa upp oljebasen vilket resulterar i matt, grynig yta – oavsett hur många lager du försöker pensla på. Däremot går det utmärkt att lägga oljefernissa på uretanlack.
Lacken måste innehålla UV-skydd. Kolla med leverantören (oftast räcker det att titta på prislappen - blir du chockerad innehåller den säkert UV-skydd). 3 eller 4 lager netto behövs (dvs 4-5 lager inklusive slipning) för tillräckligt skydd.
Jag använder normalt två-komponents uretanlack, dels för att den är tålig och långlivad, dels för att den (oftast) är tunnflytande och därmed minskar risken att det rinner och sist men inte minst för att det går att lägga flera strykningar vått i vått. Standardschemat är tre strykningar (morgon, middag, eftermiddag) dag 1, följt av en lätt slipning med 180-papper, två strykningar dag 2, återigen följt av slipning med 220-papper och så till sist en slutstrykning dag 3 med högkvalitetspensel. Helst står jag utomhus en vindstilla dag utan alltför mycket pollen i luften. Det är inte lätt att få bygglokalen dammfri, men noggrann städning plus lite vattendimma på väggar, tak och golv fungerar ganska bra. Att hänga ett plastskynke över kajaken hindrar också damm från att dala ner i lacken.
Det klassiska schemat nedan låter kanske väl ambitiöst och kan förenklas (eller naturligtvis utvecklas) efter vars och ens erfarenhet och ihärdighet. Att följa det resulterar i en förstklassig finish.
- Slipa med 120-papper på kork eller med oscillerande slipmaskin.
- Slipa med 180-papper tills alla repor är borta.
- Borsta noga rent och stryk ett lager lack.
- Slipa med 220-papper.
- Dammsug ytan och golvet.
- Torka av ytan med en duk fuktad i T-sprit
- Torka av med en klibbduk (finns hos färghandlarn). Spreja lite vatten på golvet för att binda damm och byt till dammfria kläder.
- Stryk nästa lager lacka.
- Upprepa steg 4-8 efter behov och tålamod. (Med 2-komponentslack kan man normalt lägga två eller tre lager mellan slipningarna - men slipa alltid innan sista strykningen)
Gratulerar! Din kanot är färdig.
* För den som ändå vill måla – vilket jag gjort med flera kajaker – är färgvalet inte enbart en estetisk fråga.
Den vanliga rekommendationen är att av säkerhetsskäl synas så bra som möjligt. De flesta tänker då direkt på något ur den gul-orange-röda delen av spektrat – ofta med tillägget att självlysande varningsfärger som limegrönt, gult eller orange vore allra bäst, om man kunde stå ut med att titta på dem under långa paddeldagar.
Men försök har visat att de gul-röda färgerna är beroende av ljusförhållandena (framför allt rött syns dåligt i skymning) och kan bli svåra att upptäcka i vissa förhållanden. Men det finns å andra sidan bra skäl för att Sjöräddningen i flera länder valt orange på båtar och helikoptrar ;-)
Vita kajaker blir mycket svåra att se om havet bryter (vita gäss) – dvs precis de förhållanden som förmodligen råder om man behöver hittas.
Svart har lite oväntat en del fördelar – den syns syns bättre i dimma än de flesta andra färger. Fiskare som behöver hitta sina redskap i alla möjliga förhållande har alltid vetat att svarta flöten, stänger och flaggor generellt är lättast att hitta.
Mest förvånande är kanske att många räddningproffs anser att en ljus turkos färg är den som syns allra bäst under varierande ljus-, väder- och vågförhållanden – och både från luften och från vattnet.
Bäst är enfärgade kajaker. Uppbrutna färgfält ger en kamouflageeffekt även om de ingående färgerna är klara och tydliga.
Men alldeles oavsett färg det är normalt paddelns rörelser som syns först – långt innan man sett kajaken.
Min favoritkombination ur strikt funktionell synvinkel (om man bortser från ovanstående krav på synlighet) är grått däck och vitt skrov. Det gråa däcket bländar mindre i starkt solljus och det vita skrovet är lätt att underhålla och reparera snyggt, både i verkstaden och i fält med lite vitt gelcoatspackel. En klarlackad kajak går däremot inte att göra osynliga reparatiner på – träet ändrar färg efterhand och reparationer kommer att lysa ljusa under flera år.
