Veckotur i Stockholms skärgård 1999
Senast uppdaterad den 10 december 2014, 0 kommentarer
Ur arkivet: gamla turberättelser med Malmö Kanotklubb
Det börjar bra. Efter en tämligen händelselös bilresa, en god natts sömn på ett utmärkt vandrarhem och en oväntat bra lösning på parkeringsproblemet (specialtillstånd på församlingshemmets privata parkering!) sjösätter vi på söndagsmorgonen den 25/7 i strålande sol på nordsidan av Djurönäset. I måttlig till frisk västvind paddlar vi över Älgöfjärden och genom Vindö Ström med kurs på kvällens lägerplats i Gällnö naturreservat. Lagom till fika och lunch hittar vi stränder i sol och lä. Vid en av dem passar en av expeditionens medlemmar på att ta seden dit vi kommer - Stockholmare med förkärlek för mikroskopiska sittbrunnar brukar hävda att de flesta kapsejsningar inträffar vid i- och urstigning. Numera kollar vi alltid djupet innan vi kliver ur kajaken.
Gällnö i kvällssol är vidunderligt vackert. Kvällspromenaden går förbi orkidéängar med bland annat Adam Och Eva och förbi en jättegryta, som inlandsisen passade på att svarva ut i urberget när den drog sig tillbaka för ca 10000 år sedan. Dagens etapp 14 km.
På måndagsmorgonen har vinden mojnat och solen klättrar på en molnfri himmel. Peter vänder stäven söderut för sin ensampaddling hem till Malmö. Vi andra - Anita, Eva, Marja-Liisa, Bernt, Patrik, Lennart och undertecknad - fortsätter norrut ytterligare en dag. Skärgården öppnar sig alltmer ju längre norrut vi kommer och ute på Gälnan efter en bad-och-fikapaus på en holme söder om Edö har vi för första gången obruten horisont i nordost. Marja-Liisa har under dagen haft telefonkontakt med en god vän med strandtomt på Norra Ljusterö och vi vägleds till rätt brygga av mistsignaler, elegant exekverade på ett gammalt posthorn.
Efter lunch och kaffe på verandan går vi norrut genom Klintsundet mellan Ljusterö och Östra lagnö till vårt tilltänkta nattkvarter i Själbottna naturreservat. Efter middag på en klipphäll i kvällssolen ger sig halva styrkan ut på en kvälls- och nattpaddling. Svartlögafjärden mot öster skimrar spegelblankt i det svagt lila återskenet från kvällshimmeln. När vi vänder tillbaka vid de yttre skären syns inte längre några landkonturer - allt flyter ihop i det tilltagande mörkret. Till skillnad mot västkusten syns inga fyrar, inga belysta sjömärken ochmycket få hus. Stora delar av skärgården är öde. Med hjälp av klocka och kompass hittar vi tillbaka till lägerplatsen. Dagens etapp blev 27 km.
Frukost i solen under en molnfri himmel. Från Själbottna vänder vi söderut genom yttremellanskärgården och stannar till på Husarö för lunch och proviantering. På väg mot Möja börjar Marja-Liisa få ont i en handled och vi slår av på takten. Lägerplatsen hittar vi på utsidan av Lökaö utanför Möja. Vid kvällsbrasan i strandkanten fattas beslut om en vilodag för dem som så önskar eller behöver och en dagstur med tidig start ut i ytterskärgården för övriga. För kvällsunderhållningen står en gammal luggsliten havsörn, under försöken att freda sig mot ett gäng mobbande måsar och trutar. Dagens paddling: 21 km.
I gryningen på onsdagsmorgonen sätter vi kurs rakt österut mot soluppgången. Vid 5-tiden passeras Roskär som är mellanskärgårdens sista utpost - sedan en mil öppet hav innan vi når Stora Nassa skärgård.Gryningskylan övergår snart i gassande sol och ute i Nassas gyttriga övärld väntar svalkande bad (15 - 16 grader i vattnet), andrafrukost och slöpaddling runt i det betagande naturreservatet. Efter en stunds diskussion avstår vi från ytterligare ett hopp österut ut till Gillögaskärgården - dagens etapp kommer att bli lång nog ändå.
Efter lunch blåser en frisk sydvästlig vind upp och drar snabbt upp sjö på de öppna vattenvidderna. Vi räknar med att ha vind och vågor mot oss ner till Björkskärs skärgård men när vi lämnar de skyddande skären inträffar det märkliga att vinden vänder 180 grader på mindre än tio minuter och vi kommer ut i en obehagligt kort, krabb och stökig sjö, som uppstår när den gamla sjön möter nya vindgenererade vågor på kontrakurs.
Vi mellanlandar för fika och bad i Björkskärs skärgård innan vi vänder västerut över Björkskärsfjärden i växande sidosjö. Framåt kvällen landar vi vid lägerplatsen på Lökaö efter en dagsetapp på 40 km - och en utflykt som länge kommer att stanna kvar i minnet.
Det är slutpaddlat för Marja-Liisa trots vilodagen - med svullen handled kan hon knappt hålla i paddeln. Efter krismöte i morgonsolen på klippan kopplar vi bogserlinan - för första gången i ett skarpt läge - och paddlar in till Möja by, där Marja-Liisa kontaktarWaxholmsbolaget för hemtransport. När allt är ordnat fikar vi på öns kombinerade hembageri och kafé. Med Eva som navigatör fortsätter den decimerade truppen genom de smala sunden och holmarna sydost om Möja, vänder söderut över Rödkobbsfjärden och landar i kvällningen på Eknö inom syn- men inte hörhåll från Sandhamn.
En kvällstur och en glass på societetspromenaden står på programmet. Framför seglarhotellet, bland mångmiljonbåtar och en solbränd, internationell seglarelit i märkeskläder blir vi kanotister osynliga - ingen ser oss, ingen hör oss. Det känns som att vandra runt i en utställning med rörliga vaxdockor som konverserar på utstuderad Lidingö- eller övre Östermalmsdialekt. Sällan har ett tält på en obebodd holme känts så välkomnande hemtrevligt. Trippmätaren stannar på 24 km.
Fredag morgon, varmast hittills, börjar med en tur utom Grönskär vars gamla stenfyr från 1770 påminner om Nidingens stenfyrar på Hallandskusten. På väg söderut mot Brandskären hamnar vi mitt i ett gäng aggressivt tävlande segelbåtar. En av de tävlande skrämmer slag på Anita med en skickligt utförd stagvändning någon meter från kajaken, vilket renderar besättningen en utskällning på obarmhärtig Malmöitiska, kryddad med invektiv av ett slag som förmodligen aldrig förr hörts på Brandfjärden.
Vi följer raden av öar och holmar i Brandskärgården och temperaturen närmar sig 30 grader. Planerat nattkvarter är på Bullerö som genom åren ägts både av Bruno Liljefors och Ivar Kreuger, men när vi ser mängden av helgfirande stockholmare som väller in i Hemviken på sydspetsen i alla upptänkliga flytetyg, ser vad de dukar upp i sittbrunnen och hör vad de bjuder på ur högtalarna, väljer vi att paddla över till de obebodda Melskären och rullar ut sovsäckarna under bar himmel. På radion hör vi att Lund/Malmö och Stockholms södra skärgård haft varmast i landet. Dagsetappen blir 26 km.
Sista dagen börjar som vanligt den här turen - högsommarvärme och inte ens den minsta lilla molnslinga i sikte - men under frukosten driver täta dimbankar in från havet.När vi ger oss iväg är sikten inte mer än ett par hundra meter och jag ser fram emot en uppiggande navigatorisk utmaning bland kobbar och grynnor. Tyvärr blir jag lurad på denna. Efter ett par kilometers paddling tar solen kommandot och dimman tvingas ge upp. Paddlingen in i den allt tätare och mera civiliserade övärlden känns lite avslagen efter dagarna i ytterskärgården och vi väljer kortaste vägen. Efter den smala kanalen mellan Runmarö och Storön lunchar vi innan passagen av den tätt trafikerade farleden utanför Stavsnäs. Sedan återstår bara ett par kilometer in till tvättfatet på Djurö där vi landar. Etappen blir 10 km.
På vägen hem hämtar vi Marja-Liisas kajak på Waxholmsbolagets depå i Stavsnäs och kör tillbaka till vandrarhemmet. Lennart och jag tar en sista paddeltur och ett bad innanför Värmdölandet och lyfter därmed dagsdistansen till 15 km och veckosaldot till 166 km. På kvällen äter vi en god middag på Mörtnäs värdshus och diskuterar våra upplevelser. Det visar sig att Marja-Liisa förmodligen har sett mer av skärgården än vi eftersom Waxholmsbåten för hemfärden samtidigt levererade färskvaror till handelsbodarna i skärgården - en hel dags guidad tur med en meddelsam och kunnig skeppare och med förträfflig utsikt från kommandobryggan.
Text och foto: Björn Thomasson
